Recension: Svenska rysaren MARIANNE – 2011

Man ska väl inte gnälla men det här är nog bland det västa jag har sett på mycket länge! Själva historien, som handlar om hur Krister hemsöks av en Mara efter en bilolycka som kostade sambons liv, är det i grunden inget fel på. Men utförandet säger något helt annat! Det är frågan om syner och drömmar man det är inte tillräckligt tydligt när det är det ena eller det andra, eller om det rent av är verklighet. Till slut får man väl någon sorts poäng med det hela men det är på tok för sävligt innan man kommer så långt.

Av de skådespelare som medverkar så är väl huvudrollsinnehavaren Thomas Hedengran helt ok. Tintin Anderzon medverkar nästan ingenting trots att hon står som etta eller två i förtexterna. Jag tror inte hon har en enda replik, men jag ska inte ta gift på det. I så fall var det något i förbigående. Peter Stormare medverkar i en mindre roll som psykolog och är tveklöst den bästa skådespelaren här, den mest kända också naturligtvis. Att rabbla upp namn på den övriga skaran för att skriva ner dem i smutsen ser jag ingen direkt mening med. Övriga är ungefär jämdåliga så det är heller ingen inbördes konkurrens. Man skulle kunna tycka att någon av dem skulle visa en trovärdig känsla någon gång under filmens lopp men så är alltså inte fallet.

Dialogen är inte bättre den. Oftast är den så löjeväckande att det faktiskt på något sätt blir underhållande, men det är knappast på rätt grunder. MEN… det finns ett par bildkompositioner framåt slutet som jag gillade riktigt mycket och som räddar filmen från en total katastrof. Faktum är att det faktiskt blir en smula obehagligt till slut. Det är synd att man inte tagit tillfället i akt mera kontinuerligt under hela filmen. Hade man hållit samma stämning som i avslutningsscenerna hela vägen hade det varit en riktigt otäck film vill jag påstå!

3/10

Recension: Jabberwock – 2011

Jag är som ni vet (ni som följer mina recensioner och skriverier) mycket förtjust i fantasyfilmer och drakar. Här tänkte jag skulle få mitt lystmäte tillfredställt av båda delarna. Och visst finns det en drake eller vad man ska kalla det men det konstiga är att trots att det rör sig om en fantasyfilm så verkar invånarna i filmens universum inte tro på monstret (förrän de inte längre har något val).

Jag tycker inte att draken, eller Jabberwockyn, är så dåligt gjord faktiskt. I synnerhet inte med tanke på att det är en TV-film. Den är dock groteskt ful och man ser sällan eller aldrig den i bild samtidigt som de som ska dräpa den. Skådespelarna är heller inte usla, som man skulle kunna tro. De är förstås inget att jubla över men filmens värsta fiende är det torftiga manuset. Allting sker exakt som enligt mall 1A. Vi har helt enkelt sett allt förut. Draken måste förstås röva bort en vacker mö och det är så typiskt vilka som överlever och vilka som inte gör det när det kommer till striderna. Gissa om man har lyckats fördärva alla äggen när man till slut har dräpt besten…?

Men trots allt är den underhållande för stunden och baserad på Lewis Carrolls klassiska vers Jabberwocky som återfinns i Through the Looking Glass and What Alice Found There, uppföljaren till Alice in Wonderland.

4/10

6:e Maj i filmhistorien

Orson Welles skulle ha blivit 98 år idag!