Recension: THE HOBBIT: An Unsuspected Journey - 2012

The Hobbit: An Unsuspected Journey

Regi: Peter Jackson

2012

Äventyr/Fantasy

Gandalf Grå besöker Fylke och försöker övertala Bilbo Baggers att följa med ut på ett äventyr. Han är minst sagt motvillig till att lämna sitt hem och sina fina saker för att följa med trollkarlen. Men Gandalf är inte den som ger sig så lätt och ristar in ett märke på Bilbo dörr. Snart kommer den ena gästen efter den andra och knackar på, Bilbo förstår inte vad det är frågan om men när alla är samlade visar det sig att Gandalf tänkt sig att Bilbo visst ska med ut på äventyr. Han är den fjortonde medlemmen i en grupp dvärgar som ska återta sitt rike efter att en drake invaderat det sextio år tidigare. Det blir verkligen en oväntad resa och ett äventyr han sent ska glömma!

Första gången jag såg Sagan om Ringen trilogin var jag inte särskilt imponerad. Andra gången, när jag såg de förlängda versionerna på blu-ray var det en annan femma. Det var därför med kritiska ögon jag såg den här filmen som alltså ska utspela sig före ring-filmerna. Så vitt jag förstår ska det här också bli tre till antalet och man måste trots allt berömma Peter Jackson för hans engagemang. Det är nog inte många som skulle orka göra sex filmer om i princip samma sak…

Nu är jag förstås lite elak och jag kommer förstås att få fansen av filmerna efter mig. Men faktum är att det inte är så stor skillnad. Äventyrets mål är kanske ett annat men varelserna vi stöter på är i princip de samma. Vi har dvärgarna, älvorna, Gandalf, till och mer Saruman dyker upp i en kort sekvens och Gollum förstås… Självklart dyker det upp en och annan fiende som är specifik för det här äventyret men det är väl heller inget märkligt. Man måste ju se till att underhålla publiken! Och är det något Peter Jackson kan så är det att skapa dramatiska bildkompositioner ackompanjerad av passande musik. Det är onekligen en episk film hur man än vänder och vrider på det.

Men den lider tyvärr av en hel del svagheter också. Faktum är att det ibland nästan är för pampigt och dialogen är ibland så dum att det nästan blir tramsigt. Dessutom är själva inspelningstekniken sådan att jag ibland inte riktigt vet om karaktärerna är animerade eller inte. Nu pratar jag alltså inte om diverse monster och sådana saker utan om dvärgarna och älvorna, till och med Bilbo vid något tillfälle. Det är inte hela tiden men vid några tillfällen ser det helt enkelt för bra ut! Tilläggas kan då att jag alltså inte har sett blu-ray versionen som torde vara ännu mer påtaglig i detta avseende!

Det jag dock har mest problem med är att filmen inte är riktigt homogen. Den går från att verka vara riktad till barn i 7-8 års åldern till att emellanåt vara riktigt mörk. Jag förstår inte riktigt upplägget. Jag hade hellre sett att filmen var en ganska mörk historia rakt igenom. Varför ska man blanda upp det med en massa trams, fjantiga repliker och annat. Och i så fall, gör det fullt ut! Gör en sak, inte allt på en gång!

Det är onekligen en moraliserande film, men jag antar att själva berättelsen är sådan från början så jag stör mig egentligen inte så mycket på det. Emellanåt avlöser den ena floskeln den andra men det kan jag stå ut med. Till syvende och sist är det trots allt en äventyrsfilm och då ska det väl vara lite så? Hur som helst är det tydligt att Peter Jackson kan berätta en historia och det ska han ha en eloge för!

6/10

The Dinosaur Project - 2012 - Found footage

The Dinosaur Project

Regi: Sid Bennett

2012

Äventyr

En expedition till Afrika, sökande efter okända varelser – påstått utdöda dinosaurieliknande varelser försvinner utan ett spår. Eller förresten, det finns ju spår efter dem. Man hittar nämligen deras högupplösta filmmaterial som består av hundra timmar film. Här får vi ta del av deras material, helt utan vidare redigering…

Känner ni igen det? Det är ju inte så att det är några direkt ovanliga premisser direkt. Det kanske var det en gång men nu för tiden är konceptet i sig ganska uttjatat. Naturligtvis är det skitsnack, inget av det material vi får se har hänt i verkligheten. Det är bara ett sätt att sälja in filmen till en förväntansfull publik. Fast jag undrar förresten om det ens är ett försöka att göra det. Det finns betydligt bättre exempel på seriösa försök i så fall, Blair Witch Project, där man skapade en hel mytologi som PR trick, är väl det mest kända exemplet skulle jag tro.

Vad tror ni händer? Tror ni de hittar dinosaurier? Självklart gör de det! Annars vore det väl inte mycket till film. Hela upplägget är väl egentligen ganska naivt men jag gillar det! Jag bryr mig inte om ifall den underliggare sensmoralen handlar om en son som är på jakt efter sin pappas uppmärksamhet. Eller att den obligatoriske girigbuken står redo att offra allt och alla för lite uppmärksamhet eller berömmelse. Han kommer ändå att få det han förtjänar i slutändan. För är det något man vet när det gäller en sådan här film så är det att skurken, om man nu ska drista sig till att kalla honom för en sådan, inte kommer att klara sig. Det kan verka så, men icke!

Det man däremot inte kan säga med säkerhet är vilka av de andra som klarar sig. Jag gillar när upplösning bjuder på något annat än ett helt lyckligt slut där man redan efter tio minuter har räknat ut hur det ska gå. På något sätt tycker jag att man får det här! Självklart finns det mycket som är fullständigt självklart från första stund men ändå en viss mystik över slutet.

Några gånger funderar man över om de filmsekvenser vi får se verkligen är möjliga under premissen att allt är filmat av dem själva, men eftersom det används minikameror i filmen och det verkar finnas ett oändligt antal sådana att tillgå fungerar det! Allt från dessa minikameror skickas sedan trådlöst över till hårddiskar med stor lagringkapacitet. Jag vet inte hur mycket de rymmer men när man får se antalet hårddiskar så förstår man att det handlar om åtskilliga timmar högupplöst film. Och filmen påstår att man hittar hundra timmar så… Det känns helt realistiskt!

På något sätt är det en gammaldags äventyrsfilm. Man letar efter dinosaurier men kunde lika gärna ha letar efter Shangri-la, eller hamnat i samma miljö som i The Land that Time Forgot eller The People that Time Forgot. Avslutningspanoreringen påminner mig om The Lost World (1925)… Jag gillar det skarpt!

8/10

Recension: The Possession - 2012

The Possession

Regi: Ole Bornedal

2012

Horror

Clyde och Stephanie har varit skilda i några månader. Man kan väl inte säga att de är direkt ovänner men visst finns det småsaker som gnager mellan dem. Tillsammans har de två barn som de båda älskar högt. De bor mest hos mamman men även hos pappan, som just flyttat in i ett nytt hus, under perioder. Även mellan pappan och barnen är det lite spänt och saker och ting blir inte bättre av att Clyde tvingas kalla in skadedjursbekämpare till den nya villan. Den verkliga mardrömmen börjar dock inte förrän yngsta dottern har tjatat till sig en låta från en garageförsäljning. Hon börjar genast förändras, vilket först driver föräldrarna längre och längre ifrån varandra. Anklagelser om barnaga och allmän misskötsel ventileras men det är inte det som är problemet med Emilie. Lådan hon köpte skulle helt enkelt ha förblivit stängd!

Jag har verkligen inte sett allt som Ole Bornedal har gjort men det jag har sett är grymt imponerande! Ni inser förstås att det var han som gjorde den fabulösa Nattevagten (alltså det danska originalet) och superba Fräls Oss Ifrån Ondo! Med det i åtanke måste jag tyvärr konstatera att den här inte riktigt når samma höjder. Det är dock en mycket stabil skräckfilm åt det ockultare slaget. Eftersom det handlar om någon som blir besatt och sedermera behöver en exorcism är det svårt att inte jämföra med The Exorcist på ett eller annat sätt. Jag tycker den klarar sig bra vid jämförelsen men det finns ett par detaljer som stör mig. Hur logiskt det än är att offra sig själv för sitt barn tycker jag inte att man hade behövt vara så tydlig med att uttala att demonen, eller vad det nu är, ska besätta en själv istället för dottern. Det känns lite väl uppenbar stöld tycker jag.

Annars har man klurigt nog satt judendomen i centrum och låter den handlas med exorcismen. Det känns fräscht att låta den katolska kyrkan stå utanför, det finns så många andra filmer där de får driva ut djävulen i alla fall! Principen är dock den samma, en demon som inte gärna vill lämna den kropp den en gång besatt, medan rader ur en helig skrift ska få detta väsen på andra tankar. Men trots att det inte är något ny idé fungerar det hur bra som helst. Det är till och med spännande!

Annars är filmens främsta akilleshäl att den hinner bli en smula seg innan den kommer igång. Det är inte det att det inte händer något, för det gör det hela tiden, det är bara det att det tar lite för lång tid för de runt omkring att inse vad det egentligen är som håller på att hända med den lilla flickan. Historien är förhållandevis enkel och skådespelarna är inte ekvilibrister, även om Natasha Calis som Emilie är ett riktigt gåshudsframkallande barn, men föräldrarna Kyra Sedgwick och Jeffrey Dean Morgan är klart stabila. De gör ungefär vad som kan förväntas av dem.

Hur som helst är det en klart effektiv film som förtjänar att ses även om det inte är läge att basunera ut vilka superlativ som helst. Gillar man skräckfilmer och i synnerhet besatta barn och liknande bör man definitivt kolla upp denna!

7/10