Recension: Dinoshark – 2010

Varför envisas man med att se de här filmerna? Man kan så gott som alltid räkna ut hur det kommer att gå och det tillhör undantagen att effekterna är något att häpna över. Speciellt numera när var och varannan varelse tycks vara datorgenererad. Likaså är skådespelarna oftast bedrövligt dåliga och därmed har vi nog bakat in alla karateristiska element tror jag. Men detta innebär inte att jag kan svara på min egen, visserligen retoriska, fråga. Det handlar väl om dedikation och intresse skulle jag tro för man vet ju redan på förhand att det kommer att finnas kalkontendenser. Men det är kanske just det som är grejen? Förutom att man förstås innerst inne hoppas att just denna film ska vara undantaget som bekräftar regeln. Och ska sanningen fram så tycker jag nog att man lyckas något bättre med dramaturgin i just denna. Det blir väl varken direkt spännande eller oväntat men det finns i alla fall ett par scener som är lite annorlunda. Jag vill inte gå så långt som att säga att de bryter mot normen men det finns i alla fall en ambition hos filmskaparna att hitta på något. Framåt slutet blir det lite för mycket oneliners tycker jag även om de egentligen inte är många till antalet. Det verkar bara så onödigt att plötsligt skriva in skämt i dialogen när det under första timmen varit tämligen humorbefriat.

5/10

Prey of the Jaguar - 1996 - Linda Blair och Stacy Keach

Filmen stoltserar med namn som Stacy Keach och Linda Blair, men det är en försvinnande liten tid de tillbringar framför kameran. Men lite är gott kanske, för jag tycker faktiskt att Linda Blair är bland det bästa jag har sett henne, hon brukar ju vara högst medioker i sitt skådespeleri. Och även Stacy Keach är bra, det är knappt jag känner igenom honom och det är ju kul att rollen är lite annorlunda för honom. Filmen i stort är egentligen en riktig skräpfilm. Handlingen har gjorts hur många gånger som helst och den lilla twist man har lagt till med att ”hämnaren” klär ut sin till sonens egenhändigt påhittade superhjälte, är egentligen ganska tramsig. Men på något sätt blir det ganska charmig ändå och kampscenerna är klart underhållande. Jag gillar det här, men om man ska försöka vara lite objektiv så är det egentligen inte speciellt bra. Och frågan är om man ska premiera den personliga smaken, underhållningsfaktorn eller de faktiska kvaliteterna? Jag ger den… 

7/10

Recension: Irene Huss – Jagat Vittne – 2011

Liksom Maria Wern handlar filmerna om IreneHuss om en kvinnlig polis. I detta fallet har hon en fallenhet att ta fallen lite för personligt och det är heller inte ovanligt att hennes familj råkar komma emellan. Det mest utmärkande annars är väl hennes mobiltelefon som hon alltid måste svara i och som gör att hon genast måste ge sig iväg till någon brottsplats. Det här är som vanligt stabil TV-underhållning men kanske inte så mycket mera. Historien känns lite krystad och det känns som att man sett allt nu. Man behöver nog hitta en ny infallsvinkel på det hela för att filmserien ska få en nytändning. Men det här är den sista filmen för den här omgången och vi får väl se vad framtiden bär i sitt sköte.

6/10