Recension: Dinoshark – 2010

Varför envisas man med att se de här filmerna? Man kan så gott som alltid räkna ut hur det kommer att gå och det tillhör undantagen att effekterna är något att häpna över. Speciellt numera när var och varannan varelse tycks vara datorgenererad. Likaså är skådespelarna oftast bedrövligt dåliga och därmed har vi nog bakat in alla karateristiska element tror jag. Men detta innebär inte att jag kan svara på min egen, visserligen retoriska, fråga. Det handlar väl om dedikation och intresse skulle jag tro för man vet ju redan på förhand att det kommer att finnas kalkontendenser. Men det är kanske just det som är grejen? Förutom att man förstås innerst inne hoppas att just denna film ska vara undantaget som bekräftar regeln. Och ska sanningen fram så tycker jag nog att man lyckas något bättre med dramaturgin i just denna. Det blir väl varken direkt spännande eller oväntat men det finns i alla fall ett par scener som är lite annorlunda. Jag vill inte gå så långt som att säga att de bryter mot normen men det finns i alla fall en ambition hos filmskaparna att hitta på något. Framåt slutet blir det lite för mycket oneliners tycker jag även om de egentligen inte är många till antalet. Det verkar bara så onödigt att plötsligt skriva in skämt i dialogen när det under första timmen varit tämligen humorbefriat.

5/10