Wallander: Indrivaren - 2010 - Inte riktigt samma klass

 Jag har sedan en tid tillbaka kunnat konstatera att Wallanderfilmerna inte längre håller samma klass som de en gång gjorde. Och innan någon hinner protestera så, visst är jag medveten om vilken låg status dessa och alla andra svenska deckarserier för den delen har i stugorna – åtminstone i vissa stugor. I min boning har de dock alltid varit uppskattade och även om jag sagt det förr skadar det inte att nämna att jag verkligen tycker att vi är duktiga på polisfilmer i Sverige. Det är helt ok att inte hålla med, men så ställer jag mig till fenomenet! Men Wallanderfilmerna har som sagt, sedan en tid tillbaka, överlevt sig själva och det finns inte mycket behållning i dem längre. I bästa fall finns det någon sensmoral att berätta framåt slutet, som här, men överlag är det ganska trista och fantasilösa historier. Skådespelarna går på sparlåga och levererar inget som inte sker på rutin och det finns ingen nerv i filmerna längre. Jag hoppas verkligen att jag får äta upp mina ord i framtiden, men just nu kan jag verkligen inte påstå att den här serien utvecklas till det bättre. Det här är väl förvisso inte den sämsta filmen om Wallander men särskilt upplyftande är det inte. 

5/10

Recension: Hannah House - 2002

Hannah House

Regi: Chad Smith, Max Smith

2002

Horror/Arthouse

Ett ungt par på den Amerikanska östkusten, den gravida Anna och hennes make Jobe får ett brev från Annas kusiner i Nebraska. De erbjuds att flytta dit och ta över en övergiven gård helt utan kostnad. Anna och Jobe ser en ny möjlighet i livet och beger sig västerut. Väl där inser Anna snart att allt inte står väl till. Hon hemsöks av fruktansvärda syner och hör oförklarliga ljud. Hon får också påhälsning av spöket av en plågad kvinna som uppenbarligen försöker varna henne för något. Hon får heller inte någon större hjälp av maken Jobe som inte kan leva upp till det hårda nybyggarlivet. Han börjar supa och ägnar större delen av tiden till att gräla på sin hustru. Ju längre graviditeten fortskrider, desto värre blir situationen för Anna. Hon hemsöks av syn efter syn som hon inte förstår, men det står klart för henne att något hemskt kommer hända henne och hennes familj. Det står också allt mer klart att hennes kusiner inte berättat hela sanningen om huset de övertagit. Vad hände egentligen med gårdens tidigare ägare? Varför flyttade de bara ifrån sitt hem och lämnade allt? Var tog de vägen? Eller, är det så att de kanske aldrig åkte därifrån?

Det här är onekligen en film där stilen är mycket viktigare än innehållet. Den är gjord som om det vore en mycket gammal film, med tillhörande skador på filmen, flaxande ljus och allt annat som hör till. Det finns stumfilmstextskyltar som visar dialogen och så vidare. Jag tycker detta är ett djärvt grepp och det ser förvånansvärt bra ut! Det är också ett av problemen som jag ser med filmen. Det ser helt enkelt för bra ut! Många av trickfilmningarna, som visserligen ger vibbar av stumfilmseran, blir som pastischer istället för riktigt trovärdiga. Jag vet inte om det överhuvudtaget går att skapa en film som ser riktigt gammal ut idag utan att den ser fejkad ut.

Självklart överdriver jag. Allt, eller åtminstone en hel del beror på vilka resurser man har råd att lägga ned. Ju mer pengar man har råd att pumpa in i projektet desto större blir möjligheterna att lyckas med illusionen. Men det handlar inte heller om en regelrätt illusion, man bryter med konventionerna mer än en gång och lägger in ljud från händelser och till och med talade dialoger emellanåt. Jag kan inte riktigt klura ut vad det är man vill uppnå med detta men att det är en mycket annorlunda film som känns helt unik är i alla fall helt klart!

Den gamla klyschan om att filmen verkligen inte kommer att passa alla har sällan varit mer rättvisande och jag måste erkänna att jag hade lite svårt med filmen också. Jag tyckte om den men det fanns samtidigt något oförklarbart över den.

Den är svårt att bedöma skådespelarinsatser etc. i en film som denna. Så vitt jag kan bedöma sköter de dock sig så bra de kan. Det känns helt och håller trovärdigt och förutom de tekniska detaljerna är illusionen om gammal stumskräckfilm komplett. Ett par av de rysligaste scenerna är riktigt otäcka och påminner mig nästan om de i den ryska filmen Viy. Andra gånger känns det pinsamt uppenbart att det handlar om dataanimationer. Så uppenbart att jag håller det för otroligt osannolikt att det inte skulle vara meningen att förhålla sig på detta sätt. Jag vet bara inte varför. Helt klart är dock att det här är en films om påverkar och som skapar frågeställningar, i alla fall om stilen!

Recension: Hällebäcks Gård - 1961

Hällebäcks Gård

Regi: Bengt Blomgren

1961

Drama

Livet på Hällebäcks gård är allt annat än okomplicerat. Pengarna tryter, en traktor ska köpas och en morbror från Amerika kommer på besök. Dottern på gården är idogt uppvaktad av inte mindre än tre kavaljerer. Utskälld av kritikerkåren och hatad av jordbrukets konsumentupplysning ger filmen kanske inte en realistisk bild av jordbruksnäringen men det saknas inte dramatik och intriger.

När jag växte upp hade vi några böcker av Sigge Stark hemma. Jag hade förstås inte en endaste aning om vad det var för något och det är först i vuxen ålder jag egentligen har förstått det här med kioskdeckare. Därmed inte sagt att jag fortfarande har någon erfarenhet av Sigge Starks romaner som lär vara 130 till antalet.

Men genast när jag börjar se den här filmen infinner sig en nöjd och avslappnat känsla. Jag vill inte påstå att jag är direkt imponerad av handlingen egentligen med det är liksom en gammal pilsnerfilm. Det handlar inte om något intressant egentligen men ändå kan man inte låta bli att tycka om det man ser. Det är bara feel-good helt enkelt och det är väl egentligen inget mer med det.

Bland skådespelarna märks för min egen del framför allt Sif Ruud, denna fantastiska skådespelerska som kom att influera en hel nation med sin skicklighet. Jag kan inte påstå att jag känner till så väldigt många fler namn egentligen, kanske med undantag för Julia Ceasar, men det är heller inte poängen. Det väsentliga är att det faktiskt skapas en illusion av att allting är på riktigt med alla de intriger som finns.

Faktum är att jag inte riktigt vet vad mer jag ska skriva. Det är inte en film jag älskar och inte en jag tycker illa om heller. Det är inget som får mig att fundera länge efteråt på vad det egentligen är jag har sett och jag tror inte det är meningen heller. Det är helt enkelt ett stycke underhållning som varar så länge det varar och så enkelt är det faktiskt. Man blir på gott humör och råkar man vara bakfull är det ett utmärkt sätt att hantera bakfyllan!