Martyrs

Martyrs – Nu vet jag inte om det här fortfarande är den senaste i raden av omtalade skräckfilmer från Frankrike, och i synnerhet inte när det läses, men den ingår helt klart i en våg av sällsynt framgångsrika filmer just därifrån. Den har fått grymt bra kritik om man letar runt lite på nätet och tittar på vad ”vanligt” folk sagt om den, samt betygsatt den med. Så här, precis efter att jag äntligen sett de och det men enorma förväntningar, måste jag säga ”Va!? Var det här allt jag fick?” Besvikelsen är alltså stor och den kommer inte i närheten av varken Ils aka Them eller Haute Tension, framförallt inte Inside och inte ens Frontier(s)! Jag fann den rejält seg och när det väl började bli intressant växlade man över till ett annat spår som stannade upp tempot igen. Visst, en del makeup effekter var riktigt bra, men andra var å andra sidan inte särskilt bra alls, jag tänker närmast på gamla sår som nästan ser ut som om de är påmålade på armar och ben med tuschpenna eller liknande. Spänningen som handlingen insinuerar är nästan helt frånvarande och de groteska tortyrmetoder som används påverkar knappast heller. Det är filmat utan känsla helt enkelt och det blir i slutändan ganska tvådimensionellt, jag hade gärna sett lite mer djup i historien: Vem? Varför? Etc. – 5/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Frankenstein 2000 aka Return from Death

Frankenstein 2000 aka Return from Death – Av någon underlig anledning finner jag en nästan onaturlig fascination för Joe D’Amatos filmer, vare sig det handlar om hans helpornografiska rullar eller filmer som den här, där det istället handlar om en fasansfullt dålig slasherhybrid som verkligen går över gränsen till kalkonfilmerna underhållande land. Han regisserar här under pseudonymen David Hills, som han också gjorde Ator The Invincible under om jag inte missminner mig. Karln hade ju hur många pseudonymer som helst! I vilket fall som helst kommer jag på mig själv med att, redan i filmens inledning, sitta med det där småflinet på läpparna som man nästan skäms över att avslöja när det gäller en film som denna. Lite senare övergår det till rena skrattsalvor och jag hoppas verkligen att det inte är gjort på fullaste allvar alla gånger. Historien, som D’Amato också har skrivit själv under en helt annan pseudonym, är ibland så urbota korkad att man bara kan skratta åt eländet. Men, för att återknyta till fascinationen, så finner jag det här, trots bättre vetande, synnerligen underhållande. Detta gör förstås ett betygssättande svårt då två olika synsätt ska samlas under ett och samma betyg, men jag gör ändå ett tappert försök att vara hyggligt rättvis. – 5/10

Köp filmen på Darkdisc.com

Absurd aka Horrible äntligen på DVD!

För alla som sökt med ljus och lykta efter Joe D'Amatos ökända rulle Absurd aka Anthopophagous II på en vettig utgåva kan sluta leta nu. Mya Communication har nämligen släppt den nu! :-D



Beställ den på Axelmusic nu!