Paulie
Regi:
John Roberts
1998
Komedi
Skriven av: Linda Snöberg
Paulie som är en intelligent talande papegoja, berättar historien om
sitt kämpande till en rysk invandrare som arbetar som vaktmästare på ett
forsknings institut där Paulie blir försummad. Paulies historia börjar många år
tidigare när han blev present åt en liten flicka vid namn Marie (Hallie
Eisenberg) som hade svårigheter med sitt tal, hon stammade. Pappan tyckte inte
om fågeln så han såg till att Paulie kom därifrån. När sen Paulie som har en
mycket stor personlighet flyger iväg för att hitta tillbaka till sin bästa vän,
upptäcker han att hans förmåga att tala ofta sätter honom i trubbel. Men Paulie
lyckas alltid snacka sig ur situationen. Han kan konsten att babbla, hans
hjärta är fullt av hopp och han upptäcker att världen är fylld av udda vänner
som kan hjälpa honom att förverkliga sin dröm – att komma hem igen! Paulie går
igenom en hel del äventyr med en pantbanks ägare, en åldrande änka, en
mexican-amerikansk trubadur och en tjuv innan han blir omhändertagen på institutet
som han är på just nu.
Paulie är en bra film om en
fantastisk papegoja och de liv han rör vid. Alla
mötena är speciella på sina egna sätt. Till slut hamnar han på ett
laboratorium, där han en dag får kontakt med en rysk invandrare som spelas av
den fantastiska Tony Shalhoub.
Vi ser ett desperat upp och ner
liv genom de mest oskyldiga tänkbara ögon: en fågels. En
trevlig liten film som får dig att både skratta och gråta och ge dig en känsla
av hopp. Har flera förvånansvärda,
starka prestationer, även Jay Mohr som den lömska skurken, Gena
Rowlands som en snäll gammal dam och Cheech Marin som en musikalisk invandrare. Filmen berör inte bara
hjärtat utan är en riktigt bra och vänlig familjefilm också. Den tar dig tillbaka
till alla oskyldiga delar av din barndom och du funderar över vad magin har
tagit vägen.
Filmen Paulie är utomordentligt bra gjord, väl
producerad, har överlag bra karaktärer och är verkligen genomtänkt. Brilliant djurträning som får djuren att spela fantastiskt
bra. Får dig att gråta och du begriper inte hur du kan gråta för en papegojas
skull. Den lyckas vara bitterljuv och hjärtvärmande på samma gång, stjärnor
som Tony Shalhoub får liv i berättelsen och historien i sig är inspirerande.
En vacker blandning av flöjtinstrument och blåsinstrument förhöjer
filmen till en punkt av ren hänryckning. Kamerasvepningarnas vinklar och
andlösa omgivningar, förskönar historien till och med
mer. John Roberts vet
verkligen hur man kommer åt tittarnas hjärtan.
Filmen är så söt, rolig,
gripande, sorglig och mycket mer. Fågelns mod och den starka längtan av att
finna Marie är så rörande. Slutet är både sött och sorgligt på samma gång, men
du måste se det för att förstå vad jag menar.
Efter att ha hört Paulie berätta
sin historia så bestämmer vaktmästaren att han ska hjälpa Paulie att finna
Marie. Kommer han någonsin att hitta sin Marie som han längtar så mycket efter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar