Viy - 1967 - Mycket snygga bildkompositioner!


Viy
Regi: Georgi Kropachyov, Konstantin Yershov
1967
Horror

Den unge teologistuderande Khoma (Leonid Kuravlyov) får i uppdrag att vaka över en kosacklöjtnants dotter. Han är motsträvig som få men släpas dit mer eller mindre mot sin vilja och när han väl når dit är dottern redan avliden. Uppdraget ändras i och med detta något och Khoma ska nu istället läsa böner över den döda dottern i trenne nätter. Det visar sig snabbt att hon är var en häxa. En häxa som beskyddas av den onde själv. Det enda Khoma, nu när djävulens sändebud med den fruktade Viy i spetsen frambringas, har att lita på är sin tro på att det goda verkligen kan besegra det onda…

Jag vill verkligen inte påstå att jag är någon expert på rysk film men efter att ha sett ett par stycken på senare tid kan jag konstatera att de skiljer sig något från den generella konstnärliga filosofin i västerländsk film. Åtminstone är det min uppfattning.

Den här börjar väldigt märkligt och tar man inte med i beaktandet att filmen faktiskt har ganska många år på nacken är det kanske svårt att ta den på allvar. Dock vill jag hävda att de inledande scenerna bidrar starkt till sagokänslan och det känns verkligen som om det är den man velat få fram i filmen. Hur bra som helst alltså! Det är skämtsamt och Khoma framställs som kyrkans värsta syndare. Han super, lever livet och uppsöker kvinnor när lusten faller på, kanske inte de epitet man först förväntar sig av en kyrkans man. Men de hela framställs alltså inte allt för allvarligt och Khoma är väl mer av en pajas än något annat och som sagt – full mest hela tiden.

Man kan kanske se första halvan av filmen som karaktärsbyggnad eller så, kanhända viktigt för handlingen men inte mer än mediokert framställt. Skillnad blir det i filmen andra halva när de trenne nätterna ska genomlidas. Det här är otroligt vackert filmat och blir faktiskt bättre och bättre ju närmare slutet man kommer. Kanske har det också att göra med att tempot ökas efterhand och att effekterna på liknande sätt intensifieras. Med det menar jag inte att effekterna på något sätt tar överhanden eller att det här är en film med effekterna i huvudrollen. Inte alls faktiskt, de smälter in i produktionen på ett ypperligt sätt.

Vad som däremot har lite av huvudrollen i filmen är det mycket snygga fotot och bildkompositionerna framåt slutet. Naturligtvis måste man även tillskiva skådespelaren Leonid Kuravlyov en plats bland huvudrollerna, han spelar ju trots allt centralfiguren i historien och gör det bra utan att för den skull vara någon riktig ekvilibrist i sammanhanget.

Slutligen vill jag säga att det här inte är någon film man skräms av. Möjligen kunde man ha gjort det när filmen gjordes och var ny men troligen inte. Jag tror heller inte att det är speciellt meningen utan ser den här filmen hellre som en filmatiserad fantasihistoria av den ryske författaren Nikolai Gogol, kanske med en inbakad sensmoral men det är inte speciellt viktigt i sammanhanget. En snygg film helt enkelt!

7/10