Recension: Apollo 18 – 2011 – Det hemliga uppdraget på månen

Regi: Gonzalo López-Gallego

2011

Horror/Sci-Fi

Det känns lite som att det har gått inflation i de så kallade ”found footage” filmerna. Jag vet inte vad det var som startade trenden, men det känns som att de blir fler och fler. Den här utspelar sig under en månfärd som dessutom blir hemligstämplad av de amerikanska myndigheterna. Varför den blir hemligstämplad och varför Apollo 17 är den sista officiella bemannade resan till månen.

Det börjar lugnt och stilla, precis som det brukar. Snart eskalerar händelserna till något som vid första anblicken skulle kunna kallas för lappsjuka eller paranoia. När astronauterna hittar en rysk månlandare och en av kosmonauterna död en bit därifrån börjar teorierna om en konspiration att gro hos astronauterna. Vid samtal med jorden kommer det snabbt fram att man visste att ryssarna var där och att det också finns något helt annat på månen, något som gör att man helt enkelt måste hemligstämpla expeditionen och inte under några omständigheter låta informationen sprida sig till allmänheten.

Det ligger i sakens natur att filmen framställs som om händelserna vi får se verkligen har hänt. Det finns naturligtvis både för- och eftertexter som hävdar detta men självklart måste man ta dem med en nypa salt. Det faller på sin egen orimlighet att det skulle röra sig om verkliga händelser. Inte för händelserna skull utan för att filmsnuttarna annars inte skulle finnas tillgängliga – ens för de amerikanska myndigheterna.

Som film betraktat är den väl hygglig, det finns inget exceptionellt med den men har man inget annat för sig kan man väl offra en och en halv timme på den. Men andrahandsvärdet är lågt, att se om den känns mer som en plåga än som underhållningsvärde faktiskt. Måste man se allt som finns i subgenren ”found footage” är det väl en intressant film men annars är den rätt medioker.

6/10