Recension: SINISTER - 2012

Sinister

Regi: Scott Derrickson

2012

Horror

Ellison Oswalt är författare men inte vilken författare som helst. Han specialitet är att söka upp riktigt makabra mordfall och skriva om dem. För att komma sitt senaste projekt riktigt nära flyttar han helt sonika in i huset där en hel familj hängdes i trädgården för att komma så nära händelserna som möjligt. Han vill sätta sig in i allt så bra som möjligt för att om möjligt kunna skriva ytterligare bestseller. Han hade en för tio eller femton år sedan men sedan har det mest gått utför. Han behöver helt enkelt en riktig succé till, inte minst av ekonomiska anledningar. Hans fru vet inte om vad det är för hus de flyttar in i men det dröjer inte länge förrän hon inser att något är fel, Ellison dricker allt mer och verkar osedvanligt nervös. Men det är bara början, ju mer Ellison gräver i det förflutna desto värre blir det!

Det dröjer inte särskilt många minuter innan jag inser att det här är en riktigt bra och spännande film, precis som jag vill ha dem! Det är initialt en film som inte avslöjar för mycket av det som ligger bakom utan man tar sin tid och utvecklar både karaktärer och spänning. Vi får reda på mycket om Ellison, som gestaltas av Ethan Hawke, att han en gång haft en succé och att han åter igen söker berömmelsen. Han tycker om att sola sig i glansen av de gamla inspelningarna med intervjuer från TV och jobbar hårt med sina projekt. Han är dock av en känslig natur och kan inte utan vidare se de inspelningar av dåden han kommer över. Han börjar dricka, vilken vi som åskådare möjligen kan tolka som en anledning till de syner han tycks se. Eller är det bara vi som ser, inte Ellison?

Han är inte särkilt populär hos polismakten, faktum är att han genast under inflyttningen får besök av sheriffen som förmanar honom och som säger att han inte alls uppskattar hur korkade poliserna brukar vara beskrivna i böckerna. Ellison ska verkligen inte räkna med någon hjälp från den lokala polisen för att sedan förlöjliga dem. Dottern har en fallenhet att måla på vägarna och sonen har nattskräck trots att han egentligen är alldeles för gammal för att ha symptomen. Det är alltså en levande familj, men normala familjeproblem vi konfronteras med. Det är inte bara grunda karaktärer som så råkar vara där för att skrämseleffekterna ska fungera. Sen är det för den delen inte heller någon film som bygger på överraskningseffekter. Det finns förstås ett par men de har sig förklaring och är mer genomtänkta än vad dylika brukar vara!

Tyvärr måste jag säga att filmen inte riktigt lever upp till förväntningarna hela vägen igenom. Man räknar ganska snabbt ut hur det i stora drag hänger ihop och det är väl inte så önskvärt när de sista bitarna fakta inte presenteras förrän i slutet. Jag vill inte säga att jag hade allting 100 % klart för mig innan förtexterna men de stora dragen hade jag räknat ut och även om Scott Derrickson nu har några filmer i sin portfolio (The Day the Earth Stood Still, The Exorcism of Emily Rose etc.) lånar han från sådant som redan tidigare gjort. Kanske inte rakt av men är man någorlunda bevandrad inom genren lär man snabbt upptäcka det och det är inte bra för ovissheten. Å andra sidan, hur många oanvända sätt att berätta historien på finns det?

Hur som helst är det helt klart en effektiv film som det finns alla anledning att spana in om man är i behov av lite spänning. Jag gillar den!

7/10