Recension: Postal - 2007

Postal

Regi: Uwe Boll

2007

Komedi/Action

Det går inget vidare för filmens huvudrollsinnehavare Zack Ward, som bor i en sliten husvagn med en smällfet fru som bedrar honom med i princip alla som vill ha ett skjut och dessutom är arbetslös utan en spänn på fickan. Till slut går det för långt och det brister totalt för honom. Han söker upp sin Morbror Dave för att försöka låna lite pengar av honom för att kunna komma ifrån allting. Dave har förstås inte allt mjöl i påsen helt rent och driver ett slags domedagssekt där han utnyttjar situationen för att få så mycket sex som möjligt med de läckraste brudarna i församlingen. Till råga på allt har Dave problem med skattemyndigheten så något lån kan det inte bli tal om. Istället börjar de planera tillsammans för en stor kupp där de ska stjäla några über-dyra dockor för att sedan sälja till skyhöga priser och tjäna en massa pengar. För att krångla till det ytterligare vill terroristen Osama Bin Laden komma åt samma dockor för att verkställa sin plan om total utplåning av västerlandet…

Som jag tidigare varit inne på en smula så verkar det finnas en inbyggd avsky mot Uwe Boll i många filmfreaks och hans filmer avfärdas ofta utan någon annan egentlig grund än att det är han som ligger bakom dem. Visst, man kan väl tycka om olika filmskapares stilar eller inte med det agg som verkar finnas mot just honom är nästan lite löjligt många gånger. Men det är bara min åsikt!

                                 

I vilket fall som helst liknar det här inte någon av de andra filmerna Boll har gjort, åtminstone inte de jag har sett och kan komma på här och nu på rak arm: House of the Dead, BloodRayne, Seed och Bloodrayne 2. Visserligen är det åter igen frågan om ett filmatiserat TV-spel men där slutar också likheterna. Jag har inte en aning om hur detta TV-spel ser ut och ska sanningen fram så har jag lite svårt att förstå hur man kan göra ett TV-spel utifrån den handling som filmen har. Det känns liksom inte riktigt lika mycket TV-Spel som till exempel House of the Dead gjorde där allting var ganska uppenbart.

Hur som helst är det här en helsnurrig och galen komedi som för tankarna både till parodier som Scary Movie, Silence of the Hams och The News Movie eller för den delen mer seriösa politiskt inkorrekta filmer. Man refererar bland annat till 11 september attacken på ett ganska provokativt sätt, vilket jag tycker är ganska modigt. Det har gått några år med det är fortfarande en mycket het potatis och att man insinuerar President George W. Bushs inblandning i det hela gör förstås inte saken sämre. Inte för att det egentligen är någon särskilt ny teori men i alla fall.

Rent visuellt finns det också scener som borde får hela Hollywoodetablissemanget att sparak bakåt. Vissa heliga kor visar man helt enkelt inte i bild om det inte handlar om extrema produktioner från de små independentbolagen förstås. Barn som dör en våldsam död är vi inte bortskämda med men här är ingenting heligt. Det är förstås en av filmens styrkor, att den inte ryggar tillbaka för något utan visar en naken underhållning utan krusiduller.

Det är samtidigt en satir emot det amerikanska samhället och den amerikanska drömmen och satirer, oavsett om de är subtila eller inte, är oftast mycket underhållande på ett eller ett annat plan. Tyvärr tappar filmen lite av detta framåt slutet och även om det fortfarande är underhållande finns inte det där lilla extra kvar framåt slutet och det tenderar att bli lite för mycket pang-pang av det hela för min smak. En bra och underhållande film men som inte riktigt räcker alla sina 102 minuter.