Sagan om Ringen trilogin - 2001-2003 - Tre filmen, en regissör



När filmerna av Peter Jackson först kom ut införskaffades de förstås men jag såg dem med viss skepsis. Jag vet inte riktigt varför jag intog en sådan repellerande inställning men kanhända hade jag Peter Jacksons tidigare filmer, som inte alls är i samma sfär av storslagenhet, som måttstock. Kanhända var också mitt agg emot stora Hollywood produktioner vid den här tiden allt för ansenligt för att jag skulle ta till mig filmerna på ett sätt som de förtjänar. Jag menar inte att jag på något sätt gör avbön från mina tidigare åsikter men när chansen gavs såg jag möjligheten att se om filmerna i perfekt blu-ray kvalitet för att ge filmerna en ny chans så att säga. Den här gången handlade det också om de förlängda versionerna, ska det vara så ska det vara på riktigt!

Men låt mig börja med lite bakgrundshistoria om Peter Jackson. När de här filmerna blev verklighet blev hans namn över en natt väldigt känt även bland de stora massorna som aldrig hade hört talas om Bad Taste och Braindead, de filmer som än idag räknas som de stora kultfilmerna av denne Ny Zeeländare. Det var så kallade splatterfilmer men en budget så liten att den inte ens är jämförbar med Lord of the Rings. Många var chockade över att det kunde vara samma regissör som gjort filmerna men faktum är att det finns rätt så många likheter. Peter Jackson är inte bara killen som kom upp sig och gjorde mastodontfilmerna. Hans berättarteknik är tydligt även i de första filmerna och att han är en mycket kunnig filmskapare är uppenbart. Det är en regissör som verkligen brinner för det han gör och jag skulle nog räkna honom som ett minst lika stort filmfreak som Quentin Tarantino. De har bara tagit lite olika vägar, medan Tarantino stjäl friskt från det som andra gjort före honom och refererar flitigt till exploitationklassiker och kultrullar i sina filmer har Peter Jackson tagit en helt annan väg. Det är uppenbart att han behärskar alla tekniker och stilar men är inte lika tydlig med att visa dess ursprung. I Sagan om ringen är det oerhört mycket lek med olika vinklar t.ex. för att skapa en illusion av att varelser och platser är olika stora. Man kan väl säga att Peter Jackson mer är en tekniker än en person som tydligt måste referera till tidigare alster.

Några av de som kände till och kanske rent av älskade dessa tidigare filmer av Peter Jackson förfärades och förfasades över dessa kommersiella Hollywoodrullar, några rent av förvånades. Själv tycker jag inte att utvecklingen är särskilt märkligt och jag har älskat alla Peter Jacksons filmer för vad de är fram till den här trilogin vill säga. Meet the Feebles hade sin charm, Forgotten Silver är fullständigt briljant i sin kontext, The Frighteners det naturliga steget mot större Hollywoodproduktioner och Heavenly Creatures var länge min absoluta favorit bland hans filmer. Och faktum är att jag tror att det fortfarande är den svåraste filmen att införskaffa, trots internetåldern och region 1 utgåvor. Det är i vilket fall som helst inte en film man ser varje dag på filmförsäljningssidorna!

Men vid min första kontakt med de här filmerna var jag alltså inte överväldigad och imponerade, jag refererade till och med till dem som fiaskon under stundom. Inget kan förstås vara längre från sanningen, åtminstone inte i kommersiell mening. Det är onekligen de här filmerna som satt hans namn på filmvärldens världskarta och säga vad man vill om dem men till det yttre är de oerhört visuella och vackra. De är fulla av kameratricks, som jag var inne på tidigare och de är oerhört långa…

Men ska det göras så ska det som sagt göras ordentligt, jag införskaffade blu-ray boxen med de förlängda versionerna på 6 blu-ray diskar och med 9 DVD med extramaterial. Själv är jag vanligtvis oerhört ointresserad av extramaterial och bakomfilmer men allt kommer ju i ett paket så att säga och är man intresserad finns det ju timtal med extramaterial att förkovra sig med!

Fellowship of the Ring
Regi: Peter Jackson
2001
Action/Äventyr/Fantasy

Det här är berättelsen om en ring, eller flera ringar egentligen, om hur de kom att spela en avgörande betydelse för den värld som film utspelar sig i. Ringarna smiddes för flera årtusenden sen och gavs till ledarna på älvorna, dvärgarna och människorna. Dessutom smiddes det ytterligare en ring, en med makt att härska över alla de andra. Denna ring, som varit förlorad i hundratals år, har funnit sig väg till Bilbo Baggins, en gammal Hobitt som varit ute på äventyr i hela den stora världen men som nu kommit hem till Fylke för att skriva böcker om sina äventyr. Han längtar dock ut i världen igen och har planer på att åter ge sig iväg och lämna allt han äger till Frodo. Men innan hans planer blivit verklighet upptäcker den mäktige trollkarlen Gandalf att Bilbo innehar ringen. Gandalf vet att den representerar ondskan och ser till att Bilbo, som redan har förtrollats av ringen, lämnar över ringen till honom. Eller rättare sagt till Frodo eftersom han själv är för rädd för att ta hand om den. Tillsammans ger de sig iväg för att göra sig av med ringen, i bästa fall förstöra den, och hamnar i ett äventyr mitt bland mystiska svarta ryttare, alver och dvärgar. Det är en magisk värld där det goda ställs mot det onda och där inte allt är vad det först ser ut att vara!

Först kan jag säga att eftersom det var nästan tio år sedan jag såg filmen för första och enda gånge för det här projektet, har jag verkligen ingen aning om vad som är tillagd i den här förlängda versionen. Det har väl i och för sig ingen betydelse heller, jag ser inget som är saknas och inget som är malplacerat heller så det är gott. Det finns i och för sig ett par scener jag kan tänka mig att jag inte har sett förut men jag är så pass osäker att jag håller detta för mig själv.

Hur som helst inleds filmtrilogin med en hel del bakgrundshistoria som kan tendera att bli lite seg. Det är visserligen intressant att få veta all historia kring ringarnas uppkomst och inte bara intressant förresten, det är nödvändigt, men det blir lite långsamt berättat när man väl kommer till Hobbitarnas by. Självklart måste man ge berättelsen tid att komma igång, det är ju trots allt karaktärer som ska följa oss under tre mycket långa filmer. Det här är presentationer som inte behöver göras igen i ett senare skede.

Men första halvan kan som sagt tyckas lite seg och innehållslös. Det finns några spännande scener och det är förstås makalöst vackert filmat. Blu-ray kvaliteten skäms heller inte för sig och det ser löjligt bra ut under vissa scener. Sällan har högupplösta utgåvor varit så nödvändiga som här!

Men bara yta gör ingen bra film, åtminstone är det väldigt sällsynt. Det krävs någonting mer, det krävs en historia som är intressant och inte bara gömmer sig bakom ett vackert skal med storslagna actionscener och fulländade monster. Och det är där det faller lite tycker jag. Så avigt inställt som jag var efter jag hade sett filmen första gången är jag inte, men jag undrar hur pass bra andrahandsvärdet är på filmen egentligen. Här har jag sett filmen två gången, med nästan tio års mellanrum, och tycker fortfarande att det är lite tunt? Att filmens längd kanske avskräcker någon skall jag inte ens ta med i beräkningarna men räds man 228 minuters film så ska man också veta att det inkluderar 27 minuters eftertexter.





Men där är också en tunn handling som är det enda jag har att klaga på. Det är ett gediget hantverk och jag kan heller inte klaga på skådespelarprestationerna. Elijah Wood passar utmärkt i rollen som Frodo, han är lagom spröd och med fantastiska ögon. Att Ian McKellen och Christopher Lee skulle vara kanon i trollkarlsrollerna var väl ingen högoddsare och det är kul att John Rhys-Davies spelar dvärg (med sina 185 cm), men det finns egentligen ingen anledning att kommentera några skådespelarinsatser, allt fungerar precis som man kan föreställa sig – hur bra som helst.

Men om första halvan var händelselös är den andra dess raka motsats. Allt eftersom att äventyret tar vid ökar tempot och de intressanta miljöerna avlöser varandra. Själva handlingen blir väl varken djupare eller bättre men onekligen hjälper utvecklingen till att bredda den. Till syvende och sist är det en saga om det goda mot det onda, om det svarta mot det vita och det måste man vara medveten om. Det är en visualisering av en fantastisk värld och det kan ingen argumentera emot!

The Two Towers
Regi: Peter Jackson
2002
Action/Äventyr/Fantasy

Frodo och Sam är på väg mot Mordor för att förstöra ringen, de blir förföljda av Gollum som lovar att hjälpa dem. Frodo sätter sin tillit till honom medan Sam fylls av tvivel. Samtidigt ser Saruman till att attackera Rohan med sin mäktiga armé. Det är en tid för att finna bundsförvanter för människorna som slås tillbaka i slaget om Helms Klyfta. Men när de får oväntat hjälp av alverna tänds på nytt hoppet. Det onda slås tillbaka och det goda vinner slaget.

Till det yttre förstås en mycket liknande film som den första. Det är snyggt och tillrättalagt och det är synnerligen episkt! Om detta råder det inget tvivel så jag täcker inte orda mer om det. Det jag däremot vänder mig emot är ånyo att det finns väldigt lite innehåll eller substans i berättelsen. Det går ohyggligt långsamt framåt och även om jag inte klagar på skådespel eller liknande finner jag mig väldigt rastös redan efter någon timme. Liksom första delen av de förlängda blu-ray versionerna så har den här väldigt långa eftertexter, så de 263 minuter som utlovas stämmer inte riktigt. Visserligen är det ”bara” 20 minuters eftertexter här jämför med första filmen 27 minuter men i alla fall.

Karaktärer vi introduceras för är väl inte så många egentligen. Den viktigaste är Gollum/Sméagol som visserligen finns med i berättelsen sedan tidigare men som får ett betydligt bredare porträtt här. Det är några till som tillkommer men ingen som är så där väldigt karismatisk. Vidare är filmen bra mycket klämkäckare än vad jag mindes den som och det stör mig faktiskt lite grand att man lagt så mycket humor i samband med dvärgen Gimlis karaktär. Tillräckligt är nog skulle man kunna säga!







Kärlekshistorier tycks avlösa varandra, i vaken- eller drömform och det blir uppriktigt sagt lite tjatigt i slutändan. Filmen blir ganska seg och även om den, liksom första filmen, kommer igång med fantastiska stridscener framåt slutet känns den tämligen innehållslös. Jag har inte heller här någon aning om vilka scener som är tillagda eller förlängda men inget ser i alla fall malplacerat ut för ögat. För även om det råkar vara innehållslöst och långsamt berättat följer berättelsen ändå den logik som den borde följa. Allt som händer gör det av en anledning och det är ju bra.

Jag mindes den här filmen som de bästa efter min ursprungliga bekantskap med de ”vanliga” versionerna. Efter att ha sett den här har jag ingen aning om varför, första filmen är den här överlägsen då den faktiskt mest känns som en snygg transportsträcka inför slutet. Vi får isserligen ta oss en tid på kartan och orientera oss i geografin vilket alltid är en bra idé när det gäller strategiska krigsfilmer. Vi får se var Mordor ligger i förhållande till de andra kungarikena och förstår varför Sauron nyttjar sig av Saruman och Isengårds arméer för sina egna syften. Saruman påstås flera gånger vara Saurons marionett och visst ligger det något i det. Varför skulle den onde vilja dela sin makt med någon?

Return of the King
Regi: Peter Jackson
2003
Action/Äventyr/Fantasy

Frodo och Sam fortsätter att ta sig till den enda plats där ringen kan förstöras. De vet inte att Gollum planerar att lura dem, döda dem och ta ringen för sig själv. Han tar dem en väg där han är saker på att de ska dödas av ett mäktigt monster. Samtidigt förbereder sig Aragorn, Legolas och Gimli för att ta sig till en plats där inga dödliga återvänder ifrån. Aragorn, som de rättmätige arvingen till de gamla kungarna har ett löfte att kräva in av den odöda armén. Gandalf förbereder försvaret av Minas Tirith, en uppgift som verkar lättare sagd än gjord när horder av orcher väller in och ingen hellre vill än att följa Saurons vilja, döda allt som står i dess väg och bereda väg för den onde!

När jag så de ”korta” versionerna av filmerna i samband med att de först gjordes tillgängliga på DVD var jag mycket besviken på den här filmen. Jag tyckte att det var den sämsta av de tre och att det var helt ofattbart att den fick så pass många utmärkelser. Efter att ha sett denna förlängda version är jag inte lika säker på att den här filmen faktiskt var sämst av de tre, liksom jag inte längre visste varför jag hade gillar The Two Towers bäst första gången jag såg dem. Jag ser nu istället det här som den mest kompletta fantasy-äventyrs film som egentligen bara har de två tidigare filmerna för att berätta lite bakgrundshistoria. Det är här allt händer!

Det är inte bara det att det är ett högre tempo i den här och att de storslagna scenerna avlöser varandra på ett sätt som de tidigare inte riktigt har lyckats med. Det är själva strukturen, det är själva monstren och varelserna och kampen mellan det goda och det ondo som äntligen blir en kamp och inte bara förföljelser och strategi inför slutstriden.

Det här är den enda av filmerna där jag kan minnas några saknade scener. Det där lät lite lustigt men jag menar att det här är den enda filmen där jag minns att jag saknade lite information i den ”korta” versionen. Det glädjer mig att man har fixat till detta här och i den här versionen faktiskt förklarar vad som hände med Saruman






A alla filmerna tycker jag alltså att den här är den enda som egentligen kan stå på helt egna ben men det betyder inte att det inte finns saker som inte funkar så bra eller som jag skulle vilja ändra på. Först och främst är det ett väldigt långt slut på filmen, man upplever det som om filmen faktiskt skulle sluta flera gånger även om man samtidigt förstår att alla lösa tråda måste knytas upp och att det faktiskt finns en litterär förlaga som måste till viss del. Och det är faktiskt så, åtminstone för undertecknad, att det här inte är en film eller filmtrilogi som nödvändigtvis tjänar på att få ett slut. Det är under tiden den pågår som den når sin fulla potential, inte jakten på ett slut. Ett slut som ofrånkomligen kommer att bli krystat dessutom.

Med alla tre filmerna i färskt minne vidhåller jag att det är väldigt mycket yta men väldigt lite innehåll i filmerna. Det betyder inte att jag inte ser fram emot Bilbos Äventyr för det ska bli mycket spännande att se vad denna berättelse har i sitt sköte. Dessutom har jag beslutet (för femtioelfte gången) att böckerna skall läsas och jag kommer att recensera dem på Bedårande Böcker så småningom!