När filmerna av Peter
Jackson först kom ut införskaffades de förstås men jag såg dem med viss
skepsis. Jag vet inte riktigt varför jag intog en sådan repellerande
inställning men kanhända hade jag Peter
Jacksons tidigare filmer, som inte alls är i samma sfär av storslagenhet,
som måttstock. Kanhända var också mitt agg emot stora Hollywood produktioner
vid den här tiden allt för ansenligt för att jag skulle ta till mig filmerna på
ett sätt som de förtjänar. Jag menar inte att jag på något sätt gör avbön från
mina tidigare åsikter men när chansen gavs såg jag möjligheten att se om
filmerna i perfekt blu-ray kvalitet för att ge filmerna en ny chans så att
säga. Den här gången handlade det också om de förlängda versionerna, ska det
vara så ska det vara på riktigt!
Men låt mig börja med lite bakgrundshistoria om Peter
Jackson. När de här filmerna blev verklighet blev hans namn över en natt
väldigt känt även bland de stora massorna som aldrig hade hört talas om Bad Taste och Braindead, de filmer som än idag räknas som de stora kultfilmerna
av denne Ny Zeeländare. Det var så kallade splatterfilmer men en budget så
liten att den inte ens är jämförbar med Lord
of the Rings. Många var chockade över att det kunde vara samma regissör som
gjort filmerna men faktum är att det finns rätt så många likheter. Peter Jackson är inte bara killen som
kom upp sig och gjorde mastodontfilmerna. Hans berättarteknik är tydligt även i
de första filmerna och att han är en mycket kunnig filmskapare är uppenbart.
Det är en regissör som verkligen brinner för det han gör och jag skulle nog
räkna honom som ett minst lika stort filmfreak som Quentin Tarantino. De har bara tagit lite olika vägar, medan Tarantino stjäl friskt från det som
andra gjort före honom och refererar flitigt till exploitationklassiker och
kultrullar i sina filmer har Peter
Jackson tagit en helt annan väg. Det är uppenbart att han behärskar alla
tekniker och stilar men är inte lika tydlig med att visa dess ursprung. I Sagan om ringen är det oerhört mycket
lek med olika vinklar t.ex. för att skapa en illusion av att varelser och
platser är olika stora. Man kan väl säga att Peter Jackson mer är en tekniker än en person som tydligt måste
referera till tidigare alster.
Några av de som kände till och kanske rent av älskade
dessa tidigare filmer av Peter Jackson
förfärades och förfasades över dessa kommersiella Hollywoodrullar, några rent
av förvånades. Själv tycker jag inte att utvecklingen är särskilt märkligt och
jag har älskat alla Peter Jacksons filmer för vad de är fram till den här
trilogin vill säga. Meet the Feebles
hade sin charm, Forgotten Silver är
fullständigt briljant i sin kontext, The
Frighteners det naturliga steget mot större Hollywoodproduktioner och Heavenly Creatures var länge min
absoluta favorit bland hans filmer. Och faktum är att jag tror att det
fortfarande är den svåraste filmen att införskaffa, trots internetåldern och
region 1 utgåvor. Det är i vilket fall som helst inte en film man ser varje dag
på filmförsäljningssidorna!
Men vid min första kontakt med de här filmerna var jag
alltså inte överväldigad och imponerade, jag refererade till och med till dem
som fiaskon under stundom. Inget kan förstås vara längre från sanningen, åtminstone
inte i kommersiell mening. Det är onekligen de här filmerna som satt hans namn
på filmvärldens världskarta och säga vad man vill om dem men till det yttre är
de oerhört visuella och vackra. De är fulla av kameratricks, som jag var inne
på tidigare och de är oerhört långa…
Men ska det göras så ska det som sagt göras ordentligt,
jag införskaffade blu-ray boxen med de förlängda versionerna på 6 blu-ray
diskar och med 9 DVD med extramaterial. Själv är jag vanligtvis oerhört
ointresserad av extramaterial och bakomfilmer men allt kommer ju i ett paket så
att säga och är man intresserad finns det ju timtal med extramaterial att
förkovra sig med!
Fellowship
of the Ring
Regi:
Peter Jackson
2001
Action/Äventyr/Fantasy
Det här är
berättelsen om en ring, eller flera ringar egentligen, om hur de kom att spela
en avgörande betydelse för den värld som film utspelar sig i. Ringarna smiddes
för flera årtusenden sen och gavs till ledarna på älvorna, dvärgarna och
människorna. Dessutom smiddes det ytterligare en ring, en med makt att härska
över alla de andra. Denna ring, som varit förlorad i hundratals år, har funnit
sig väg till Bilbo Baggins, en gammal Hobitt som varit ute på äventyr i hela
den stora världen men som nu kommit hem till Fylke för att skriva böcker om
sina äventyr. Han längtar dock ut i världen igen och har planer på att åter ge
sig iväg och lämna allt han äger till Frodo. Men innan hans planer blivit
verklighet upptäcker den mäktige trollkarlen Gandalf att Bilbo innehar ringen.
Gandalf vet att den representerar ondskan och ser till att Bilbo, som redan har
förtrollats av ringen, lämnar över ringen till honom. Eller rättare sagt till
Frodo eftersom han själv är för rädd för att ta hand om den. Tillsammans ger de
sig iväg för att göra sig av med ringen, i bästa fall förstöra den, och hamnar
i ett äventyr mitt bland mystiska svarta ryttare, alver och dvärgar. Det är en
magisk värld där det goda ställs mot det onda och där inte allt är vad det
först ser ut att vara!
Först kan jag säga att eftersom det var nästan tio år
sedan jag såg filmen för första och enda gånge för det här projektet, har jag
verkligen ingen aning om vad som är tillagd i den här förlängda versionen. Det
har väl i och för sig ingen betydelse heller, jag ser inget som är saknas och
inget som är malplacerat heller så det är gott. Det finns i och för sig ett par
scener jag kan tänka mig att jag inte har sett förut men jag är så pass osäker
att jag håller detta för mig själv.
Hur som helst inleds filmtrilogin med en hel del
bakgrundshistoria som kan tendera att bli lite seg. Det är visserligen
intressant att få veta all historia kring ringarnas uppkomst och inte bara
intressant förresten, det är nödvändigt, men det blir lite långsamt berättat
när man väl kommer till Hobbitarnas by. Självklart måste man ge berättelsen tid
att komma igång, det är ju trots allt karaktärer som ska följa oss under tre
mycket långa filmer. Det här är presentationer som inte behöver göras igen i
ett senare skede.
Men första halvan kan som sagt tyckas lite seg och
innehållslös. Det finns några spännande scener och det är förstås makalöst
vackert filmat. Blu-ray kvaliteten skäms heller inte för sig och det ser
löjligt bra ut under vissa scener. Sällan har högupplösta utgåvor varit så nödvändiga
som här!
Men bara yta gör ingen bra film, åtminstone är det
väldigt sällsynt. Det krävs någonting mer, det krävs en historia som är
intressant och inte bara gömmer sig bakom ett vackert skal med storslagna
actionscener och fulländade monster. Och det är där det faller lite tycker jag.
Så avigt inställt som jag var efter jag hade sett filmen första gången är jag
inte, men jag undrar hur pass bra andrahandsvärdet är på filmen egentligen. Här
har jag sett filmen två gången, med nästan tio års mellanrum, och tycker
fortfarande att det är lite tunt? Att filmens längd kanske avskräcker någon
skall jag inte ens ta med i beräkningarna men räds man 228 minuters film så ska
man också veta att det inkluderar 27 minuters eftertexter.
Men där är också en tunn handling som är det enda jag har
att klaga på. Det är ett gediget hantverk och jag kan heller inte klaga på
skådespelarprestationerna. Elijah Wood
passar utmärkt i rollen som Frodo,
han är lagom spröd och med fantastiska ögon. Att Ian McKellen och Christopher
Lee skulle vara kanon i trollkarlsrollerna var väl ingen högoddsare och det
är kul att John Rhys-Davies spelar
dvärg (med sina 185 cm), men det finns egentligen ingen anledning att
kommentera några skådespelarinsatser, allt fungerar precis som man kan
föreställa sig – hur bra som helst.
Men om första halvan var händelselös är den andra dess
raka motsats. Allt eftersom att äventyret tar vid ökar tempot och de
intressanta miljöerna avlöser varandra. Själva handlingen blir väl varken
djupare eller bättre men onekligen hjälper utvecklingen till att bredda den.
Till syvende och sist är det en saga om det goda mot det onda, om det svarta
mot det vita och det måste man vara medveten om. Det är en visualisering av en
fantastisk värld och det kan ingen argumentera emot!
The Two Towers
Regi: Peter Jackson
2002
Action/Äventyr/Fantasy
Frodo och Sam är
på väg mot Mordor för att förstöra ringen, de blir förföljda av Gollum som
lovar att hjälpa dem. Frodo sätter sin tillit till honom medan Sam fylls av
tvivel. Samtidigt ser Saruman till att attackera Rohan med sin mäktiga armé.
Det är en tid för att finna bundsförvanter för människorna som slås tillbaka i
slaget om Helms Klyfta. Men när de får oväntat hjälp av alverna tänds på nytt
hoppet. Det onda slås tillbaka och det goda vinner slaget.
Till det yttre förstås en mycket liknande film som den
första. Det är snyggt och tillrättalagt och det är synnerligen episkt! Om detta
råder det inget tvivel så jag täcker inte orda mer om det. Det jag däremot
vänder mig emot är ånyo att det finns väldigt lite innehåll eller substans i
berättelsen. Det går ohyggligt långsamt framåt och även om jag inte klagar på
skådespel eller liknande finner jag mig väldigt rastös redan efter någon timme.
Liksom första delen av de förlängda blu-ray versionerna så har den här väldigt
långa eftertexter, så de 263 minuter som utlovas stämmer inte riktigt.
Visserligen är det ”bara” 20 minuters eftertexter här jämför med första filmen
27 minuter men i alla fall.
Karaktärer vi introduceras för är väl inte så många
egentligen. Den viktigaste är Gollum/Sméagol som visserligen finns med i
berättelsen sedan tidigare men som får ett betydligt bredare porträtt här. Det
är några till som tillkommer men ingen som är så där väldigt karismatisk.
Vidare är filmen bra mycket klämkäckare än vad jag mindes den som och det stör
mig faktiskt lite grand att man lagt så mycket humor i samband med dvärgen Gimlis karaktär. Tillräckligt är nog
skulle man kunna säga!
Kärlekshistorier
tycks avlösa varandra, i vaken- eller drömform och det blir uppriktigt sagt
lite tjatigt i slutändan. Filmen blir ganska seg och även om den, liksom första
filmen, kommer igång med fantastiska stridscener framåt slutet känns den
tämligen innehållslös. Jag har inte heller här någon aning om vilka scener som
är tillagda eller förlängda men inget ser i alla fall malplacerat ut för ögat. För
även om det råkar vara innehållslöst och långsamt berättat följer berättelsen
ändå den logik som den borde följa. Allt som händer gör det av en anledning och
det är ju bra.
Jag
mindes den här filmen som de bästa efter min ursprungliga bekantskap med de
”vanliga” versionerna. Efter att ha sett den här har jag ingen aning om varför,
första filmen är den här överlägsen då den faktiskt mest känns som en snygg
transportsträcka inför slutet. Vi får isserligen ta oss en tid på kartan och
orientera oss i geografin vilket alltid är en bra idé när det gäller
strategiska krigsfilmer. Vi får se var Mordor ligger i förhållande till de
andra kungarikena och förstår varför Sauron
nyttjar sig av Saruman och Isengårds
arméer för sina egna syften. Saruman
påstås flera gånger vara Saurons
marionett och visst ligger det något i det. Varför skulle den onde vilja dela
sin makt med någon?
Return of the King
Regi: Peter Jackson
2003
Action/Äventyr/Fantasy
Frodo och Sam
fortsätter att ta sig till den enda plats där ringen kan förstöras. De vet inte
att Gollum planerar att lura dem, döda dem och ta ringen för sig själv. Han tar
dem en väg där han är saker på att de ska dödas av ett mäktigt monster.
Samtidigt förbereder sig Aragorn, Legolas och Gimli för att ta sig till en
plats där inga dödliga återvänder ifrån. Aragorn, som de rättmätige arvingen
till de gamla kungarna har ett löfte att kräva in av den odöda armén. Gandalf
förbereder försvaret av Minas Tirith, en uppgift som verkar lättare sagd än
gjord när horder av orcher väller in och ingen hellre vill än att följa Saurons
vilja, döda allt som står i dess väg och bereda väg för den onde!
När jag så de ”korta” versionerna av filmerna i samband
med att de först gjordes tillgängliga på DVD var jag mycket besviken på den här
filmen. Jag tyckte att det var den sämsta av de tre och att det var helt
ofattbart att den fick så pass många utmärkelser. Efter att ha sett denna
förlängda version är jag inte lika säker på att den här filmen faktiskt var
sämst av de tre, liksom jag inte längre visste varför jag hade gillar The Two Towers bäst första gången jag
såg dem. Jag ser nu istället det här som den mest kompletta fantasy-äventyrs
film som egentligen bara har de två tidigare filmerna för att berätta lite
bakgrundshistoria. Det är här allt händer!
Det är inte bara det att det är ett högre tempo i den här
och att de storslagna scenerna avlöser varandra på ett sätt som de tidigare
inte riktigt har lyckats med. Det är själva strukturen, det är själva monstren
och varelserna och kampen mellan det goda och det ondo som äntligen blir en
kamp och inte bara förföljelser och strategi inför slutstriden.
Det här är den enda av filmerna där jag kan minnas några
saknade scener. Det där lät lite lustigt men jag menar att det här är den enda
filmen där jag minns att jag saknade lite information i den ”korta” versionen.
Det glädjer mig att man har fixat till detta här och i den här versionen
faktiskt förklarar vad som hände med Saruman…
A alla filmerna tycker jag alltså att den här är den enda
som egentligen kan stå på helt egna ben men det betyder inte att det inte finns
saker som inte funkar så bra eller som jag skulle vilja ändra på. Först och
främst är det ett väldigt långt slut på filmen, man upplever det som om filmen
faktiskt skulle sluta flera gånger även om man samtidigt förstår att alla lösa
tråda måste knytas upp och att det faktiskt finns en litterär förlaga som måste
till viss del. Och det är faktiskt så, åtminstone för undertecknad, att det här
inte är en film eller filmtrilogi som nödvändigtvis tjänar på att få ett slut.
Det är under tiden den pågår som den når sin fulla potential, inte jakten på ett
slut. Ett slut som ofrånkomligen kommer att bli krystat dessutom.
Med alla tre filmerna i färskt minne vidhåller jag att
det är väldigt mycket yta men väldigt lite innehåll i filmerna. Det betyder
inte att jag inte ser fram emot Bilbos
Äventyr för det ska bli mycket spännande att se vad denna berättelse har i
sitt sköte. Dessutom har jag beslutet (för femtioelfte gången) att böckerna
skall läsas och jag kommer att recensera dem på Bedårande Böcker så småningom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar