Recension: The Girl with the Dragon Tattoo – 2011




Låt er inte skrämmas av det kontroversiella utseendet på själva disken, det är ingen piratkopia utan snarare en koppling till Lisbeth Salanders hackerpersonlighet. När filmen först kom var det ett himla liv kring just det där, missuppfattningarna var många och vidsträckta men så ligger det alltså till. Det var det första, här kommer det andra…

Det har de senaste åren rått en livlig debatt om nyinspelningar som många tycks avsky som pesten. Några få nyanserar lite men de flesta är helt och hållet aviga till fenomenet. Jag själv har ofta sällat mig till dem som verkligen inte tycker om det hela ur en rent principiell vinkel medan jag mjuknat alltför under åren. Det hör förstås inte hit. Det som är intressant är vilka benämningar på fenomenet det finns särskilt bland motståndarna. Är det en nyinspelning på en klassiker är det nästan alltid en remake som bör undvikas med alla medel. Skulle denna film trots ha en del kvaliteter blir det oftast en nytolkning istället. Samma sak, annat ord enligt mig. Dessutom för att krångla till det ytterligare finns det något som hävdas vara reboots och som verkar vara helt legitima även hos de mest hårdhudade motståndarna. Jag har aldrig riktigt fått kläm på hur man definierar den ena varianten från den andra och det verkar vara en tolkning som sker från fall till fall utan några egentligen ”regler”. Snarare är det frågan om vad vederbörande tycker om filmen, inte hur den är utformad.

Nåja, för att komma till själva saken – filmen, kan jag säga att jag finner den här vara precis just det som motståndarna till nyinspelningarna verkar frukta mest av allt. Precis samma historia kopierad från den svenska filmen scen för scen utan att något egentligen har blivit ändrat. Mer än att dialogen numera är på engelska då, och att det är andra skådespelare. Man har verkligen inte förbättrat något och när man ser den griper den inte riktigt tag i en på samma sätt som den svenska filmen gjorde. Missuppfatta mig inte, det är en helt ok film egentligen, det är bara det att man har sett den förut och i en bättre version också!

Det är inget fel på skådespelarna egentligen, åtminstone inte i de större rollerna och Daniel Craig sköter sig utmärkt som Mikael Blomkvist. Jag tycker dock inte att Rooney Mara är lika tilltalande som Noomi Rapache i rollen som Lisbeth Salander! Det känns som det saknas något, hon spelar en roll hon är inte den hon ska föreställa. Något som i vanlig ordning stör mig är när skådespelarna ska uttala svenska namn och platser. Det funkar inte, det låter bara fel! När man dessutom har svenska skådespelare med i mindre roller som talar engelska hellre än bra frösvinner hela illusionen av att det faktiskt skulle kunna utspela sig i en engelskspråkig miljö. Dessutom är skyltar och liknande på svenska.

Nej, det här var en av de onödigaste filmerna jag har sett på länge. Den tillför inget och den gör inget på något sätt bättre. Den är ungefär vad man kan förvänta sig och det är detta jag försöker att avspegla med betyget.

6/10