Låt er inte skrämmas av det kontroversiella utseendet på
själva disken, det är ingen piratkopia utan snarare en koppling till Lisbeth Salanders hackerpersonlighet.
När filmen först kom var det ett himla liv kring just det där,
missuppfattningarna var många och vidsträckta men så ligger det alltså till.
Det var det första, här kommer det andra…
Det har de senaste åren rått en livlig debatt om
nyinspelningar som många tycks avsky som pesten. Några få nyanserar lite men de
flesta är helt och hållet aviga till fenomenet. Jag själv har ofta sällat mig
till dem som verkligen inte tycker om det hela ur en rent principiell vinkel
medan jag mjuknat alltför under åren. Det hör förstås inte hit. Det som är
intressant är vilka benämningar på fenomenet det finns särskilt bland
motståndarna. Är det en nyinspelning på en klassiker är det nästan alltid en
remake som bör undvikas med alla medel. Skulle denna film trots ha en del
kvaliteter blir det oftast en nytolkning istället. Samma sak, annat ord enligt
mig. Dessutom för att krångla till det ytterligare finns det något som hävdas
vara reboots och som verkar vara helt legitima även hos de mest hårdhudade
motståndarna. Jag har aldrig riktigt fått kläm på hur man definierar den ena
varianten från den andra och det verkar vara en tolkning som sker från fall
till fall utan några egentligen ”regler”. Snarare är det frågan om vad
vederbörande tycker om filmen, inte hur den är utformad.
Nåja, för att komma till själva saken – filmen, kan jag
säga att jag finner den här vara precis just det som motståndarna till
nyinspelningarna verkar frukta mest av allt. Precis samma historia kopierad från
den svenska filmen scen för scen utan att något egentligen har blivit ändrat.
Mer än att dialogen numera är på engelska då, och att det är andra
skådespelare. Man har verkligen inte förbättrat något och när man ser den
griper den inte riktigt tag i en på samma sätt som den svenska filmen gjorde.
Missuppfatta mig inte, det är en helt ok film egentligen, det är bara det att
man har sett den förut och i en bättre version också!
Det är inget fel på skådespelarna egentligen, åtminstone
inte i de större rollerna och Daniel
Craig sköter sig utmärkt som Mikael
Blomkvist. Jag tycker dock inte att Rooney
Mara är lika tilltalande som Noomi
Rapache i rollen som Lisbeth Salander!
Det känns som det saknas något, hon spelar en roll hon är inte den hon ska
föreställa. Något som i vanlig ordning stör mig är när skådespelarna ska uttala
svenska namn och platser. Det funkar inte, det låter bara fel! När man dessutom
har svenska skådespelare med i mindre roller som talar engelska hellre än bra
frösvinner hela illusionen av att det faktiskt skulle kunna utspela sig i en
engelskspråkig miljö. Dessutom är skyltar och liknande på svenska.
Nej, det här var en av de onödigaste filmerna jag har
sett på länge. Den tillför inget och den gör inget på något sätt bättre. Den är
ungefär vad man kan förvänta sig och det är detta jag försöker att avspegla med
betyget.
6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar