Recension: Gag - 2006



Gag
Regi: Scott W. McKinley
2006
Horror

Två tjuvar bryter sig in i ett hus där de hört att det ska finnas ett kassaskåp med massa pengar. Snart upptäcker de dock att allt inte står riktigt rätt till och att det finns en man fastbunden i en säng i källaren. Huset bebos nämligen av en psykopat som, till deras fasa, tar dem till fånga för att utöva sina perversa lustar på dem. Det blir en resa genom tortyr och förnedring där man aldrig kan vara säker på vem som överlever och kanske heller inte vem som är offret och vem som är förövaren.

Efter att ha sett alla filmerna i Saw-serien, Hostel och Hostel 2 samt även mer extrema filmer som August Underground och liknande kan man väl kanske tycka att man borde vara immun mot den här typen av tortyrskildringar. Men här görs det på ett lite annorlunda sätt. Det är väl egentligen inte den visuella biten som är häpnadsväckande utan snarare den uppfinningsrikedom man haft när man skrivit filmen och kommit på vilka metoder som ska användas. Det är innovativt tänkande och även om man inte får se allting in i minsta detalj så är det synnerligen effektivt, kanske än mer så när man inte får allting nedtryckt i halsen (så att säga), utan får tänka sig en del själv också. Min fantasi är mycket värre än vad någon någonsin kommer att komma visa i bilder, den saken är klar!
                     
Så långt är det frid och fröjd, men det finns nackdelar med filmen också. Det fokuseras allt för lite på den innovativa tortyren och kanske en aning för mycket på den maktkamp som sker mellan offer och förövare. Någon flyr, blir infångad/lurad igen och så vidare. Det blir lite tjatigt i slutändan och faktiskt lite segt även om filmen bara är drygt åttio minuter lång. Det är heller inte särkilt bra skådespeleri eller regi, men man kan inte få allt och den amatörmässiga känslan glömmer man snart bort, eller väljer åtminstone att ignorera.

Till filmens nackdel är också att det är lite för lått att räkna ut hur det ligger till och det som antagligen skulle komma som en överraskning blev istället ganska förutsägbart. Kanske låter man sig luras lättare om man brister lite i erfarenhet och jag tror också att filmen i sig kan verka mer skrämmande då.

En annan sak man måste lägga märke till är miljöerna! Man har verkligen lagt ned tid på att få varje detalj rätt. Detta är både positivt och negativt tror jag. Man har gjort det fullt ut och det kanske blir lite over-the-top med all skitighet ibland. Jag får lite vibbar av Stanzes Scrapbook när jag ser den men här ser det lite konstruerat ut. Jag vet inte om det är den klara bilden som ställer till det eller vad det är. Det känns lite för mycket ibland bara. Kanske beror det på att man kanske inte hade behövt hänga tavlor med groteska motiv på varje vägg utan skapat någon form av medelväg istället.

Å andra sidan belyser miljöerna de psykotiska problem som mördaren uppenbarligen lider av och det är ju naturligtvis bra. Det finns också en drömsekvens i filmen som vid första ögonkastet verkar vara onödigt satirisk men som med facit i hand nästan känns genialisk.

Allt som allt är det här en klart sevärd rulle!