Recension: Female Market - 1986

Female Market

Regi: Yasuaki Uegaki

1986

Thriller

Unga kvinnor rövas bort av en liga för att sedan säljas som sexslavar till rika och betydelsefulla män. Bland de senast infångade finns dock en kvinna som vägrar underkasta sig och uppviglar de andra till rymningsförsök. Ligan slår tillbaka hårt och skoningslöst mot rymmarna och det dröjer inte länge innan kvinnor trots allt är kuvande, nästan alla i alla fall.

Är man ovan vid filmer som tar upp ämnet fångenskap, sex och slaveri i alla möjliga kombinationer kommer den här filmen antagligen att upplevas som mycket stark! Den innehåller en del grovt förnedrande scener även om man aldrig går i på detaljnivå rent visuellt. Tur är väl det förresten, för japanerna har en förmåga att maskera ”farliga” saker med en dimma i bilden. Den här filmen innehåller endast sparsamt den typen av censur men det kan inte hjälpas av man stör sig ofantligt mycket på de få scener som finns där.

Handlingen är inte särskilt genomtänkt och relativt förutsägbar. Det gör att filmen måste förlita sig på sin chockerande effekt. Men som jag tidigare nämnde här ovan är bilderna inte filmade på detaljnivå, viket i sin tur innebär att man måste fånga en känsla med filmen, en känsla av hopplöshet och förnedring. Detta åstadkommer man genom bildspråket som är väldigt betraktande. Man känner sig delaktig i filmen även om man inte kan vara riktigt säker på om man sitter vid sidan av förövarna eller en av sexslavarna.

Skådespeleriet förstärker också den känslan av filmen. Kvinnornas rädsla under de tysta våldtäktsscenerna gestaltas mycket bra. Man kan väl i och för sig få intrycket av att de kunde kämpat emot lite mer men man måste komma ihåg att när hoppet inte längre finns där, finns det heller inte mycket kvar att kämpa för.

Överlag tycker jag att den här filmen kravlar sig upp till medel, men jag inser samtidigt att den hade varit bättre om man inte redan sett en massa andra liknande referensfilmer. Nackdelen med att hela tiden söka efter det grövsta och mest deprimerande/utmanande är ju att man hela tiden måste gå ytterliggare ett steg längre för att det ska får sin avsedda effekt.

Sevärd om man gillar genren men inget mästerverk!