Day of the Dead
Regi: Steve Miner
2008
Horror
En liten stad i
Colorado blir föremål för en karantän som militären vidhåller är en övning i
området. Snart visar det sig dock att det inte alls är fråga om någon övning och
fler och fler bestialiskt mördade lik uppenbarar sig. Vad detta beror på är
ingen hemlighet länge och fler och fler människor smittas av den mystiska
sjukdomen, som först resulterar i näsblod för att, bara några minuter senare,
medföra ett kraftigt aggressivt zombieliknande tillstånd hos de smittade. Några
av militärerna, som har turen att befinna sig på rätt plats vid rätt tid och
som kanske har en lite extra stark överlevnadsinstinkt, tar upp kampen med de
muterade varelserna.
Ska man enbart gå efter handlingen ovan är väl det här
inte direkt något nytt under solen. Vi har sett allting förut och det finns väl
egentligen ingen anledning att hetsa upp sig. Men det finns trots allt några
underhållande saker som jag tänkte belysa lite extra.
Jag har inte full koll på vad Steve Miner egentligen
har haft för sig sedan han gjorde Fredagen
den 13:e del två och tre, men många gånger verkar det som om
han tagit dramaturgin i en mer traditionell slasher och översatt den till
zombiesammanhang. Det funkar faktiskt förvånansvärt bra även om första halvan
av filmen är ganska händelsefattig och seg. Det som sedan följer kan man dock
inte kalla för händelsefattigt och påminner kanske mer om ren action än om
horror. Det är supersnabba varelser och någon isande spänning är det inte tal
om. Dock vill jag påstå att makeupeffekterna är goda och många av huvudexplosionerna
och de andra, faktiskt ganska innovativa sätten att göra processen så kort som
mångligt med zombiesarna ser väldigt bra ut. Det finns väl bara ett par
tillfällen där man får anledning att tro på datorgenererade effekter men även
dessa ser trots allt riktigt bra ut!
Det är inte frågan om någon regelrätt nyinspelning av Romeros
film med samma namn fråm 1985 utan det känns egentligen bara som om man lånat
namnet. Få gemensamma nämnare finns och då endast som väldigt ytliga likheter.
Det förekommer militärer i bägge, men här har man å andra sidan inte
barrikaderat sig i en militärförläggning och vi får följa utbrottet på ett helt
annat sätt en i ”originalet” där hela händelseförloppet redan var ett faktum.
Det finns heller inte den typ av betraktelse av den mänskliga paranoian eller
egoismen som präglar Romeros egna filmer. Det är en betydligt
flatare historia och vill man hitta underliggande och flerbottnade betydelser
behöver man nog inte titta alls på den här.
Men allting behöver inte vara kollosalt genomtänka och
intelligenta historier för att vara underhållande, tar man det här för precis
vad det här, så utlovas sisådär nittio minuters fullvärdig underhållning.
Välgjorda zombiefilmer växer inte på träd, även om det under vissa perioder av
filmhistorien gjordes tretton zombiefilmer på dussinet, men här är en som
åtminstone är snyggt gjord! Och humorn saknas inte heller, jag vill inte
avslöja för mycket men nog är det väl hög tid att man blandar in fler veganer i
zombiefilmerna? Bli inte oroliga nu, det är inte alls så tramsig som det låter,
utan faktiskt en ganska intressant touch. Det enda jag önskar man hade låtit
bli var ett par rasproblematiska uttalanden. Jag menar, det är ju ingen film av
Spike
Lee det här, det är zombierulle för tusan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar