Recension: Daybreakers

Det här var en lite annorlunda vampyrfilm och även om just vampyrrullar inte tillhör min absoluta favorit subgenrer så gillar jag när man försöker utveckla och/eller hitta på någonting nytt. Här är världen till största delen befolkad av vampyrer och människan är utrotningshotad. Detta är förstås ett problem för människan som art, men även för vampyrerna eftersom deras föda (blod) ransoneras hårdare och hårdare för att räcka till. Man arbetar därför för att framställa syntetiskt blod. Det finns dock en motståndsrörelse som tänker annorlunda och inte sitter fast i de stora bolagens profithunger, som tänker annorlunda. Vad skulle hända om man kunde vända processen i stället, att få vampyrerna att bli människor igen? Finns det ett sätta att göra det? Ja, nu verkar det finnas en metod som fungerar men det är lång ifrån alla som är frälsta på idén! Eller som någon uttrycker det när det blir frågan om ett botemedel: ”vad finns där att bota?”. Hur som helst är det absolut ingen renodlad skräckfilm även om den innehåller vampyrer, det handlar mer om en framtidsskildring där man förstås kan läsa i metaforer till dagens matindustri, om människans behandling av de djur som vi föder upp med enda avsikt att slakta för att sedan äta köttet. Jag gillar det här! 

7/10