Recension: Mirrors 2



Nu är det två år sedan Alexandre Aja gav oss Mirrors, en film som jag inför den här uppföljaren inte hade en smack minnen av. Undan för undan återkom dock vissa minnen även om det egentligen var gissningar om att det och det kunde ha hänt i första filmen. Nu tror jag i och för sig inte att man är i så stort behov att ha första filmen i minnet när man ser den här heller, den står helt på egna ben även om det självklart finns en liknande röd tråd här. Det finns en värld bakom speglarna och får man se sin egen spegelbild leva ett eget liv är man ganska illa ute, det kan inte sluta annat än med ond bråd död egentligen. Sen finns det en annan historia också som känns halvt kopierad från de asiatiska spökfilmerna där man måste hitta kroppen av en ung tjej som blivit förorättat (läs: mördad). Den första filmen var i och för sig en version av Into the Mirror, som självklart hade en koreansk titel också som har jag glömt nu, men det här är bara en uppföljare. Inte dålig på något sätt egentligen, bara tråkig och intetsägande.

4/10