99
Women
Regi:
Jess Franco
1969
Drama
På en liten ö
bedrivs ett sadistiskt kvinnofängelse. Det finn 99 kvinnor där och alla har
fråntagits sina namn och identifierar sig själv numera bara med ett nummer.
Minsta lilla felsteg eller brott mot reglerna bestraffas hårt och det finns
ingen nåd att få. Efter ett mystiskt dödsfall kommer det en inspektör till
fängelset för att se över deras metoder, hon upptäcker de sadistiska
bestraffningsmetoderna och ser genast till att lätta på reglementet, något som
inte uppskattas av fängelsechefen. Hon försöker fånga fångarnas förtroende
genom att prata med dem och visa vänlighet och medmänsklighet, men frågan är om
inte kvinnorna redan mist förtroendet för rättvisan till den milda grad att de
är bortom räddning.
Jag har ingen aning om hur många versioner av den här
filmen det finns, ett helt gäng olika omslag och utgåvor finns det i alla fall.
Njutafilms utgåva innehåller två
versioner av filmen, en engelskspråkig softcoreversion och en fransk
hardcorevariant. Jag har tittat på båda versionerna för att kunna få en
uppfattning om hur de skiljer sig och det finns egentligen ingenting av värde i
den oklippta och ”hårdare” versionen. Det enda som skiljer är att man har
klippt in lite närbilder på penetrering etc. Tyvärr är det alltför uppenbart
att det rör sig om helt andra skådespelare (och skådespelerskor) än de som
egentligen besitter roller. Det är till och med ganska klumpiga peruker
emellanåt. En rödhårig tjej är plötsligt inte korthårig och inte ens rödhårig
längre när hon sätts på inför kamerorna. Ganska meningslöst enligt min bok, jag
föredrar den snällare varianten!
Det påstås att det här är kungen bland Women in Prison
filmerna och det finns väl lite som talar för det kanske. Det är vackert filmat
och miljöerna är magnifika! Det känns som en blandning mellan ett fängelse och
en bestraffningsanstalt (om ni förstår vad jag menar). Det är lite fångläger
över det hela och inte så mycket fängelse kanske. Det är svårt att beskriva.
Brudarna är snygga och man skulle önska att de visade
lite mer av sina kroppar. Jag inser hur sexistiskt det där låter men en del av
poängen med den här typen av film är ju att få se lite fagra kvinnokroppar i
olika miljöer. Gärna omotiverade duschscener och sådant. Tyvärr förkommer inget
sådant överhuvudtaget och inte ens några tuttar får man se. Jag tror att jag
räknade till två eller tre bröstvårtor i hela filmen och det är på tok för
lite. Nu menar jag inte att det måste vara råpornografiskt för att vara bra och
sevärd men lite känsla för sadism skulle jag ha velat ha. Det finns ingen
direkt maktkamp mellan fångarna och den lilla interaktion som sker mellan
fångvaktare och fångar är inte särskilt explicit – möjligen om man hänvisar
till hardcoreversionen.
Till slut får vi oss lite djungelfilm också när några av
kvinnorna till slut rymmer. Det är ingen spoiler att säga detta eftersom det
varken tillför eller avlägsnar någon vital handling. Här hade funnits tillfälle
att bjuda på lite sleaze kanske men detta undviks effektivt, lite trist men så
är det. Alla Jess Francos filmer är uppenbarligen inte fyllda med nakna kvinnokroppar,
det har jag lärt mig av filmen. Underhållande på sätt och vis och helt klart en
film som bör finnas i referensramen för en WIP-intresserad filmtittare, men
lite mer tuttar hade jag nog velat se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar