Världens bästa låt - alla kategorier, är som bekant Chuck Berrys Johnny B. Goode! Den är så fullständigt briljant i alla sina beståndsdelar att man bara ryser av välbehag när man hör den, och det oavsett vilken version det handlar om! Det finns många som har gett sig på att göra den, ibland har man gjort om den till den mildra grad att man inte längre känner igen den utan får förlita sig på texten för identifikationen, till exemeple när Judas Priest gjorde den till filmen med samma namn.
Andra som har gjort den är till exempel, Johnny Winter och Jerry Lee Lewis, och så var den ju med i Tillbaka till framtiden med Michael J. Fox också. I filmen är den han som spelar och sjunger den, hur det är i verkligheten har jag ingen aning om. En kul grej är i alla fall att i filmen så tipsar Chuck Berrys kusin - Marvin Berry, Chucken om en nytt sound. Således stjäler Chuck Berry låten från sig själv. Det finns inte mycket som går upp mot tidsparadoxer! :-)
Men texten då? Den är central i låtens fulländande helhetsintryck. Den handlar om en kille som visserligen inte kan skriva och läsa så bra, men spela gitarr det kan han. Och som ingen annan! Det faller sig så naturligt för honom att det inte är konstigare än att ringa i en klocka... Fattig är han och han bor i en skjul som består av jord och trä, men han kan som sagt spela gitarr så in i helvete bra!
Det är en text som bejakar drömmarna hos väldigt många människor skulle jag tro, och i synnerhet om de inte har det så gott ekonomiskt ställt. Man lever på hoppet som loppan sa. För det avgörs aldrig om Johnny blir berömd och rik eller inte. Han kan spela som ingen annan och det faller sig så naturligt för honom att han måste betraktas som ett underbarn. Kanske rent av mentalt handikappad då han inte förmått att lära sig läsa och skriva särskilt bra. Fast det är väl ett tecken på fattigdomen också i och för sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar