Två Bröder Emellan

Två Bröder Emellan – Stefan & Krister utan Krister är tyvärr inte riktigt lika roligt som de bästa stunderna när båda herrarna befinner sig på scenen. Kristers manus är det förstås inget fel på och här bjuds det på många av de vanliga förvecklingarna som hör farsen till, kanske i lättformat då det inte blir riktigt lika rörigt som det kan bli emellanåt. Detta är förvisso inget negativt eftersom det finns en hel del humor att tillgå utan att man behöver komplicera förvecklingarna för mycket. Samhällskritik är definitivt invävd och man kan ju förstås diskutera om det hör hemma i den här typen av lustspel eller inte. Men dessa skämt är så allmänt hållna att det inte är någon egentlig fara anser jag. Det skojas lite om kommunalpolitiker och så vidare men det hela sker i någorlunda etablerade tongångar. I denna medverkar förutom och Stefan Gerhardsson och Jojje även Sven Melander, som gör en utmärkt rollprestation som en stel kommunalpolitiker som sedermera blir så rejält stenpackad att han tappar bort allt sans och vett. Och säga vad man vill om Sven Melander, men packad kan ha spela och har kunnat ända sedan Sällskapsresan. I hans roll har man också, på ett fiffigt sätt, vävt in repliker som anknyter till en av hans mest kända karaktärer, nämligen Werner (Werner & Werner, Nöjesmassakern) och dessa ögonblick är helt klockrena. Tyvärr innehåller farsen också en del, hur ska jag uttrycka det, skämt om olika invandrargrupper som visserligen känns ganska rumsrena och egentligen är en produkt av den samhällssatir som jag nämnde tidigare, men det är lätt att missförstå och man kan kanske ta illa upp om man är mycket känslig för just den typen av humor. Det blir dock många sköna ordvitsar baserat på invandrartjejen Verenas dåliga svenska. Den senare farsen Två Ägg i Högklackat är en fristående fortsättning på denna där man åter igen utnyttjat samma karaktärer. – 7/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Tales From The Crypt

Just nu finns det ett jättebra erbjudande av första säsongen av Tales From The Crypt som syns här till vänster på Axelmusic. För endast 66:- kan hela första säsongen bli din!

The Sandlot 3: Heading Home

The Sandlot 3: Heading Home – Eftersom jag såg denna som hyrfilm från Lovefilm hade jag egentligen ingen direkt koll på dess originaltitel. På svenska heter den Nya Sommaräventyr och skvallrar inte direkt om att det rör sig om tredje filmen i en filmserie. Nu tror jag i och för sig inte att man måste ha sett det två första för att uppskatta den här. Men jag har inte sett dem och kan således inte göra den bedömningen… hmpf! I korta drag går det ut på att en arrogant baseballstjäna förflyttas bakåt i tiden till sin barndom (även om han mentalitet fortfarande befinner sig i vuxen ålder). Under denna vistelse i en annan tid gör han flera insikter och förändrar sedermera sitt liv och blir en rejält mycket trevligare typ. Sensmoralerna är kanske klyschiga och det är definitivt inget nytt under solen, men emellanåt kan det vara trevligt att se en film som inte tar sig själv på större allvar än vad den klarar av att leverera, är lite söt och ganska charmig i sin förutsägbarhet. Jag vore förresten ganska besviken om så inte vore fallet här eftersom det är en barn– och/eller familjefilm. Småmysigt och helt klart underhållande för stunden! – 7/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Amusement - 2008 - Relativt bra skådespelare

Det här var en lite för rörig film för min smak, det var för mycket olika saker som hände hela tiden och det blev liksom aldrig någon helhet av det. Även stilmässigt flaxar filmen lite hit och dit och det känns som om man valet göra allting på samma gång. Visst, vissa scener är riktigt effektiva och faktiskt ganska skrämmande, rent av läskiga, men det är på tok för ojämn kvalité och skådespelarna är relativt bra för sammanhanget. Vidare så flirtar filmen med en hel del andra förlagor, såsom Saw, Road Kill och en hel del andra filmer av det slaget som jag inte ens orkar minnas namnet på just nu. – 5/10

Köp filmen på CDON

Telefon med Charles Bronson äntligen på DVD!!



Du kan köpa filmen här: Axelmusic

Interview With a Serial Killer aka White Angel

Interview With a Serial Killer aka White Angel – Ellen Carter (Harriet Robinson) har dödat sin man men kommit undan med det. Flera år senare, när hon hyr ut ett rum uppdagas dock att hon gömt liket inmurat i en vägg. Det är förstås inte vem som helst som upptäcker hennes hemlighet utan hennes nya hyresgäst – Leslie Steckler (Peter Firth), som visar sig vara den notoriske seriemördaren White Angel. Han kräver, för att han inte ska avslöja hennes hemlighet för omvärlden att hon, som är författare, ska skriva en bok om honom för att dokumentera varför han begått sina brott och vad som ligger i bakgrunden helt enkelt. Motvilligt och utan egentligt val går hon med på detta men det blir en mardröm bortom hennes vildaste fantasier. Hon är mördare och han är mördare och en maktkamp där båda vill kontrollera varandra börjar. Det är en ganska tät brittisk thriller som visar var skåpet ska stå. Man har valt att lägga fokus på spänning istället för spektakulära effekter vilket jag tycker är helt rätt väg att gå. Det är riktigt bra skådespeleri och en imponerande stämning nästan hela filmen igenom. Filmen får mig till och med överraskad vid ett par tillfällen och lurar mig att hoppa högt i soffan, vilket tillhör ovanligheterna. – 7/10

Köp filmen på Axelmusic

What Just Happened? - 2008 - underhållningsfaktorn ligger i cynismen!

Robert De Niro har väl inte gjort sig känd för att ha medverkat i några kvalitetsfilmer de senaste åren och det här kändes som ytterliggare en i raden av filmer som han skulle avverka på ren rutin. Men trots detta och att jag inte kan förneka att han åter igen valt ett säkert kort är det här faktiskt en ganska underhållande film. Inte för att det förekommer några briljanta skådespelarinsatser trots medverkan av både Sean Penn (i en ytterst liten roll som sig själv) eller Bruce Willis (i en något större roll som sig själv). Nej, underhållningsfaktorn ligger snarare i den cynism som man speglar filmbranschen med. Vi vet alla att det är en industri som ska tjäna pengar, precis som vilken annan industri eller affärsidé som helst, men jag har sällan sett den framställas med en sån självironisk ton eller fräckhet tidigare. I korthet spelar Robert De Niro en filmproducent vars hektiska liv består i att förhandla olika filmrelaterade problem, att medla mellan bolagets syn på en våldsam film och regissörens egen vision till exempel, att hitta en gyllene medelväg helt enkelt! – 7/10

Köp filmen på CDON

Månbas Alpha: The Last Sunset – S01E20

Månbas Alpha: The Last Sunset – S01E20 – Fördelen med att titta på en serie av den här slaget när den finns utgiven I en box såsom Noble Entertainment har gjort är enorm. Man behöver inte följa något slaviskt och man behöver heller inte anpassa sin tid efter TV-sändningarna som man fick göra i min barndom när serien visade på TV1 eller om det var TV2, det fanns ju inte fler kanaler… Det här är i vilket fall som helst en klar uppryckning jämfört med förra avsnittet Missing Link som jag inte gillade alls. Här ställs besättningen återigen inför möjligheten att en planet i deras väg har potential att kunna bibehålla mänskligt liv. Deras förhoppningar grumlas dock när någon form av mackapär anländer och dess mening inte kan fastslås. Är det en fientlig varning från planeten de strävar efter att befolka eller en vänlig hälsning från densamma?

Köp filmen på CDON

Taken

Taken – Under första halvtimmen eller så, det kanske var något längre vad vet jag för jag hade faktiskt inte tid att kolla så mycket på klockan, tyckte jag det här var en riktigt trevlig actionrulle. Den bjöd på en del innovativa scener som jag nästan jublade hejdlöst över och att den är skriven och producerad av Luc Besson är förstås inte heller någon nackdel. Liam Neeson spelar en före detta ”anställd av staten”, vad han gjort för staten är förstås inte uttalat men om man inte genast förstår att det rör sig om mindre rumsrena sysslor så blir det i alla fall uppenbart senare. För handlingen är egentligen ganska enkel, hans dotter kidnappas och han ska leta upp henne igen med hjälp av sin samlade erfarenhet från underrättelsetjänsten, naturligtvis bestraffa de inblandade med döden och mer eller mindre vänd upp och ner på stan, i det här fallet Paris! Tyvärr blir det mer och mer slätstruken ju längre filmen går, man har sett det mesta förr och även om Liam Neeson är en riktigt bra skådis så blir det lite tjatigt i längden. Missförstå mig inte nu, jag gillade verkligen den här filmen och den är fortfarande mycket underhållande mest hela tiden och fungerar bra som actionfilm, men efter den inledningen hade jag förväntat mig något mer, att den skulle hålla hela vägen igenom så att säga. – 7/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Nya Recensions-exemplar!

Nya recensions-exemplar! Fullängdsrecensioner utlovas på Fanatisk Film!

The Slaughterhouse Massacre

The Slaughterhouse Massacre – Om jag inte missminner mig finns det ett helt gäng titlar som, även om det inte är identiska med den här, är väldigt snarlika. Handlingen i den här är ganska typisk och inte helt olik den i svenska Vem Är Du? som tidigare har recenserats i fullängdsformat här. Ett par ungdomar som ska skrämma sina flickvänner åker till ett ökänt slakthus där det tydligen ska ha inträffat några riktigt groteska mord och med omständigheter som gör att mördaren tydligen fortfarande kan väckas till liv om man uttalar en besvärjelse tre gånger. Inget nytt under solen alltså… Det är heller inte speciellt välspelat och miljöerna är verkligen inte trovärdiga för fem öre. Visst ser det ut som några ganska ruggiga lokaler, men på det hela taget är det alltför många detaljer som inte stämmer. Men trots detta, eller kanske tack vare, så är filmen faktiskt ganska underhållande och det är svårt att sätta ett rättvisande betyg på den. En del av mig vill såga den längs fotknölarna, medan en annan del av mig verkligen vill hylla den entusiasm som filmen verkar vara gjord med. Det är några ganska uppfinningsrika mord i den och det är ju alltid kul samtidigt är den nästan ofattbart korkad i andra avseenden. Jag hoppas att mitt relativt låga betyg, som jag slutligen beslutat att ge filmen inte avskräcker någon att se den, för den är faktiskt ganska underhållande – medvetet eller ej! – 4/10

Jack Brooks: Monster Slayer

Jack Brooks: Monster Slayer – Jag hade väl en viss föraning om vad ska skulle få se i den här filmen, och att det är gjort lite med glimten i ögat blir uppenbart redan i öppningsscenerna. Det är någon konstig blandning mellan ungdomsserie a la Hercules eller Xena och mer traditionell collagekomedi. Det är till en början riktigt charmigt men någon stans längs vägen brister och det blir bara lite för tramsigt. Lite för förutsägbart och lite för… rent ut sagt löjligt! Man skulle kunna säga att det är som en amatörmässig lågbudgetfilm fast mer lite mer budget och utan den entusiasm som brukar kanta amatörrullarna. Det är visserligen underhållande under stundom, men det går också långa perioder när man bara önskar att filmen ska ta slut. Och slut tar det, men inte efter att man utforskat allt som finns att utforska och själva huvudmonstret (om man säger så) är verkligen riktigt tramsigt. Jag förväntade mig som jag inledningsvis var inne på förvisso inte så mycket, men lite besviken blev jag nog trots allt! Men Robert Englund medverkar och det är ju alltid något positivt i alla fall. – 4/10

Twisted Sisters

Twisted Sisters – Allt som oftast en allt för amatörmässig film för min smak, den har dock sina stunder då den faktiskt är rätt bra och riktigt intressant! Framförallt gäller detta de scener när Fiona Horsey, som faktiskt är ganska duktig, får spela mot sig själv. Man har lyckats att skapa ett bildspråk och en berättar teknik som passar utmärkt och man funderar flera gånger på om tvillingsystern verkligen finns eller enbart existerar i fantasin. För historien handlar om en kvinna som till synes begår bestialiska mord, kastrerar ett antal män och blir identifierad som Jennifer (Fiona Horsey). Det visar sig dock att hon har en identisk tvilling – Nora, som är avundsjuk och vill ta över den förres liv. En del dödsscener är rätt uselt gjorda och några av skådisarna borde inte ha fått varit med överhuvudtaget, men jag tycker ändå att produktionen i slutändan kommer undan med det som den tar sig för och även om filmen i sig inte blir något mästerverk duger den helt klart att se på en gång och dessutom med visst underhållningsvärde. – 5/10

Allt Flyter - 2008 - En film om konstsim ...och den är faktiskt bra!

Allt Flyter – En film signerad Måns Herngren kan väl inte vara fel? Det är eftertänksamhet samtidigt som det egentligen inte finns något nytt under solen. Det är en ganska typisk dramaturgi, under den förvisso mer originella handlingen. Jag menar, en film som handlar om manligt konstsim är väl kanske inte det vanligaste. Den vänskap som ligger i bakgrunden är dock inte lika originell och även om man problematiserar på olika sätt under filmens gång. Man både belyser problem och driver med dem på samma gång, det gäller alltifrån homofobi till omvänd könsdiskriminering. Att spela innebandy en gång i veckan är helt ok, men att träna konstsim går alls inte för sig! Det finns ju inga seriösa manliga konstsimmare i alla fall? Hur som helst blir jag rörd av den här filmen, den känns helt trovärdigt och den vänskap som åskådliggörs är verkligen exemplarisk. Det finns väl problem som uppkommer längs vägen och flera olika schismer också, men utan att avslöja för mycket så löser sig allting till slut. För övrigt påminner filmens tema en smula om Cool Runnings från 1993, fast man har bytt ut bobsleigh mot konstsim istället. – 8/10

Månbas Alpha: Missing Link – S01E19

Månbas Alpha: Missing Link – S01E19 – Det här avsnittet var ingen höjdare. Det är visserligen kul att se Peter Cushing som gästskådespelare, men mycket mer än så blir det inte. Avsnittet fokuserar på tok för mycket på en inre kamp som kommendör Koenig (Martin Landau) för med sig själv som för oss – åskådarna, utspelar sig på en annan planet. Det känns som något man set om och om igen redan och även om det är över trettio år sedan just det här skapades hjälper inte det. Det finns andra som visualiserat liknande tillstånd på ett bättre sätt och gjort et mera intressant även om det här skulle var gjort tidigare. Nä, på Månbas Alpha Boxen Vol 2 utgiven av Noble Entertainment är det här nog det sämsta avsnittet hittills. Kanske om man räknar in första volymen av boxen också förresten!

Red Water - 2003 - Djurskräckis med... HAJAR!

Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av den här filmen för jag hade verkligen inte hört något gott om den alls. Nu menar jag inte att det är mästerligt på något sätt, för den är under stundom ganska tramsig, är särdeles korkad rätt mycket av tiden, de datorgenererade effekter ser inte vidare ut och en del av skådespelarna borde söka sig en annan väg att inbringa sin inkomst på. Men jag gillar ändå filmen, den har en charm så få hajfilmer har, det finns hur mycket skräp som helst i genren där ute, och vissa scener med hajen i är faktiskt ganska väl utförda! Lou Diamond Phillips imponerar väl inte direkt och det gör inte Kristy Swanson heller, men de sköter sig stabilt och det räcker för den här typen av film! Handlingsmässigt hamnar den någonstans mellan en traditionell djurskräckis och en mer konventionell thriller och det är väl kanske det som ligger den i fatet lite. Jag hade gärna sett att det var en mer renodlad djurskräckis, men man kan ju inte få allt. …Och slutet är riktigt coolt! – 6/10

The Killing Floor

The Killing Floor – Efter att ha sett trailern för den här filmen och fattat tycke för densamma tyckte jag att det var lika bra att göra slag i saken och faktiskt se själva filmen! Tyvärr visade det sig, trots alla potentiella premisser, att filmen var rejält ojämn och faktiskt inte alls särskilt intressant under den första tredjedelen eller så, kanske till och med upp mot första halvan. Det är ganska oinspirerat och även om skådespeleriet fungerar är det inte tillräckligt för att gripa tag i mig. Det finns för många filmer av den här typen av mystiska kriminalhistorier, så det gäller verkligen att sticka ut från mängden om man vill synas. Mysteriet tätnar visserligen efterhand och flera olika teorier formuleras och när det är som bäst är det riktigt spännande och till och med lite nervkittlande, men upplösningen känns lite grand som en nödlösning för att få slut på filmen och det är ju sällan något positivt! – 5/10

Månbas Alpha: Ring Around the Moon – S01E18

Månbas Alpha: Ring Around the Moon – S01E18 – När det är utomjordiska krafter iblandade, som på ett eller annat sätt attackerar eller inkräktar på våra huvudpersoner, väcks mitt intresse verkligen till liv. Här är det utfört lagom spännande och lagom korkat för att vara riktigt underhållande. För visst är det väl så att man måste ifrågasätta en del handlingar som besättningen gör. Inte står man väl först helt handfallen när någon handgripligen försöker tömma databankarna på information för att sedan ropa på befälhavaren Koenig (Martin Landau) för att sedan bli instruerad att kalla på säkerhetsavdelningen? Det känns som lite för många steg i min värld, men de funkar trots allt. Hur som helst var det här ett av de mer spännande avsnitten hittills på Månbas Alpha Boxen Vol 2 utgiven av Noble Entertainment.

Darkdisc upphör med att sälja erotisk film

Darkdisc upphör med att sälja erotisk film, så är detta din nisch kan du hitta fynd till riktiga vrakpriser nu. Följ länken nedan för att komma till de berörda titlarna:

Utförsäljning!

Evil’s City

Evil’s City – En lätt rörig, för att inte säga fullständigt förvirrad, film om en mystisk liten stad där samtliga innevånare har dött under mystiska omständigheter. Dit kommer några reportrar för världens scoop men de tar sig, så att säga, vatten över huvudet. Fler personer dyker upp, men det är inte riktigt tydligt vilka de olika grupperingarna är, eller också är det inte tillräckligt intressant för att jag ska lägga manken till och försöka förstå. Efter ett tag spelar det ändå ingen roll, de personer som finns, finns och det får vara bra så. Skådespelarmässigt är det emellanåt riktig katastrof även om alla faktiskt inte är urusla hela tiden. Det är dock frågan om en lågbudgetskräckis och den brottas, som de flesta sådana, med en del problem (förutom skådespeleriet). Ljussättning och ljud är under stundom riktigt bedrövligt och det om något avslöjar att det här har en bit kvar till A-filmerna. Makeupeffekter och liknande fungerar dock relativt bra och om man tar filmen för vad den är fungerar den väl som underhållning. Många småsaker känns dock igen från andra filmer, såsom The Locals, eller varför inte Death Valley: The Revenge of Bloody of Bloody Bill. Exakt vad, tänker jag dock inte avslöja… – 4/10

Pathology - 2008 - Alyssa Milano och Larry Drake

Det är väl egentligen en klyscha att säga ”att man måste vara en speciell sorts människa för att vara obducent”, men viss stämmer det. Och i den här filmen utmålas de som än mer speciella och redan innan filmen egentligen hunnit börjar har vi fått ta del av riktigt smaklös humor. Själva grundhandlingen är tämligen enkel, en sammanslutning av läkarelever fördriver sin tid med att leka en lek, en lek som går ut på att mörda på ett så bra sätt som möjligt. Det ska vara näst intill omöjligt att fastställa dödsorsaken och vissa av dem ser en otrolig prestige i att lyckas väl med detta. Överlag är det en ganska seg film som förvisso har sina stunder, men det är väl egentligen mer fokus på själva maktkampen mellan spelets ”ledare” och den nya medlemmen, som är en erkänt duktig patolog. Några kända namn skymtar förbi, som Alyssa Milano och Larry Drake, men filmen lyfter aldrig riktigt och blir ett enda stort virrvarr av sexscener eftersom det tydligen, liksom i Cronenbergs genialiska Crash, är väldigt upphetsande att vara nära döda eller döende människor och i synnerhet om man själv är det direkta orsaken till deras död! – 6/10

Star Trek V: The Final Frontier - 1989 - Den femte filmen

Här har Leonard Nimoy lämnat over regissörsstolen åt William Shatner och förutom några avsnitt ur TV-serien T.J. Hooker är det här hans debut i de sammanhangen. Jag vill inte påstå att det märks någon större skillnad jämfört med tidigare delar i sviten, åtminstone inte vad gäller de stora rollerna, de är alla så rutinerade och familjära med temat att det säkerligen inte behöver någon vidare instruktion för att bete sig på ett, i sammanhanget, korrekt sätt. Själva historien tycker jag har växt ganska mycket sedan jag först såg den här filmen för rätt många år sedan nu. Det handlar väl, i stort sett, om sökandet efter Gud oavsett vilket namn man kallar honom för. En metafor för våra olika religioners tolkningar av samma historia kanske, eller bara en uppdiktad historia som lämpar sig i science fiction sammanhang. – 7/10

Månbas Alpha: The Infernal Machine – S01E17

Månbas Alpha: The Infernal Machine – S01E17 – Helt klart en av de bättre episoderna från första säsongen. Och jag vet att jag måste sluta jämföra med Star Trek, men jag få lite vibbar av The Corbomite Maneuver när jag ser den här. Det borde jag egentligen inte få för historierna är egentligen inte särskilt lika varandra, det är bara spänningen när det okända rymdskeppet konfronteras som påminner en smula. Det finns förstås en maktkamp mellan Koenig (Martin Landau) och den främmande intelligensen som också påminner men mycket mer än så är det faktiskt inte. I vilket fall som helst är det fina miljöer i den här episoden och man får verkligen känslan av att den främmande farkosten är enorm. Jag ser helt klart fram emot nästa avsnitt på Noble Entertainments Månbas Alpha box Vol 2!

Star Trek IV: The Voyage Home

Star Trek IV: The Voyage Home – Det här är den tredje filmen i samma berättelse och följer efter sin föregångare The Search for Spock på samma sätt som den följde storyn i The Wrath of Khan. Jag gillar detta grepp skarpt och denna sammankoppling gör att man nästan kan behandla dem som en egen liten trilogi inom filmsviten. Den tillhör helt klart mina favoriter och jag vet inte om det enbart beror på att man i den här åker tillbaka i tiden, till ”vår” nutid och naturligtvis stöter på komplikationer angående detta, eller om det är den allmänt humoristiska tonen i den. Leonard Nimoy regisserar åter igen, liksom han gjorde med den föregående filmen och jag måste säga att han lyckas leverera betydligt bättre den här gången. Det är ett ganska spännande äventyr i den rätta Star Trek andan och det är kul att Jane Wyatt repriserar sin roll som Spock mor – Amanda, från episoden Journey to Babel. Även Catherine Hicks medverkar i en hyggligt stor roll och gör bra ifrån sig! – 9/10

Star Trek III: The Search for Spock

Star Trek III: The Search for Spock – Jag kan väl inte pasta att jag någon sin ogillat den här filmen, men eftersom Spock (Leonard Nimoy) är min favorit bland alla karaktärerna och uppenbarligen är inte är med så mycket i denna (som titeln antyder) tappar den trots allt lite för mig. Filmen fortsätter i princip där den andra filmen The Wrath of Khan slutade och hela den klassiska besättningen gör så klart ett stabilt intryck. Medverkar gör även Christopher Lloyd i en mindre roll som Klingonsk befälhavare och går som vanligt helt upp i rollen. Allt som allt inte en av filmerna som jag uppskattar mest i sviten men med en så pass viktig del av helhetshistorien att den inte kan ignoreras som en bagatell heller. – 6/10

Månbas Alpha: Another Time, Another Place - S01E16

Månbas Alpha: Another Time, Another Place – S01E16 - Vad vore väl Science Fiction utan några tidsparadoxer då och då? Jag får lite vibbar av Star Trek Voyager episoden Blink of an Eye och liksom den är det här är en ganska trevlig historia. Den slarvas dock bort utan att man utforskar den ordentligt. När man väl kommit fram till att besättningen klonats och befinner sig i två olika tidsåldrar hade man kanske kunnat göra lite mer av det? Som det är nu ägnar man mycket mera tid åt uppbyggnaden än åt att skapa teorier om vad som hänt och/eller problematisera händelserna. Man konstaterar sonika att det är ett problem och tar det första bästa alternativet som lösning på problemet och tar sedan det förödande resultatet med en lite för stor klackspark. Kanske har Koenig (Martin Landau) och de andra gjort sig allt för hemmastadda på basen och skräms lite av tanken att lämna den som deras hem? Jag tycker de borde kämpat mer! Men skulle de lämna basen skulle det å andra sidan inte finnas rum för fler episoden i den här andra boxvolymen från Noble Entertainment och så vill vi ju inte ha det!

The Vanguard

The Vanguard – En av de mest meningslösa och ointressanta filmer jag har sett på länge. Man har liksom bara rört ihop historien och man bryr sig faktiskt inte ett smack om hur det går, och heller inte om hur det hela hänger ihop. Allt mynnar egentligen bara ut i en film i en skog där olika grupperingar springer runt och dödar varandra. Det är zombieliknande varelser vars utseende ser rätt hyfsat ut, åtminstone tills man får se det mer noggrant i närbild. Det är också någon form av soldater, alla iförda någon form av mohawk-frisyr och med ett Mellanöstern-inspirerat utseende. Detta föranleder mig att tro att det finns några underliggande metaforer om kristendom kontra islam eller liknande men det är bara en känsla jag får som inte kan kläs in i ord och motiveras på något sätt. Det är väl ett desperat försök att hitta någon mening med filmen antar jag för jag kan inte, trots att den vid några tillfällen är ganska slafsig, med berått mod rekommendera filmen till andra än de som måste se allt med zombieliknande varelser. – 3/10

Månbas Alpha: Full Circle – S01E15

Månbas Alpha: Full Circle – S01E15 - Lika mycket jag än tyckte om förra episoden Earthbound lika mycket tycker jag den här faller till korta. Jag kan inte låta bli att jämföra den med Star Trek episoden The Gallileo Seven som också behandlar grottmänniskor och liknande fenomen. Spänningen saknas dock här och det känns lite grand som om man skapat den här episoden för att kunna ge Zienia Mertons lite mer tid framför kameran med sin karaktär Sandra Benes. Jag sätt nästan och väntade på att de skulle klä av henne också, men det kom aldrig längre än till djurhudar och det var ju skönt att man inte fastnade i den fällan! Hur som helst var det lite för lätt att räkna ut hur allt hängde ihop när besättningen uppenbarligen hade betydligt större problem att klura ut mysteriet. Jag ser dock fram emot nästa avsnitt på Noble Entertainments Månbas Alpha Box Vol 2!

Månbas Alpha: Earthbound – S01E14

Månbas Alpha: Earthbound – S01E14 - Helt klart en höjdpunkt i sammanhanget. Inte bara för att historien är välgjord och väldigt mycket Science Fiction utan även för att skådespeleriet från en av gästskådespelarna – Christopher Lee, är magnifikt! Historien behandlar politik och pacifism och jag kan inte låta bli utan att reagera för vilket egoistsikt svin en populationsmedlem är. Att man inte kommer någon vart med det beteendet och att man i slutändan inte får ta något med sig dit man går blir förstås uppenbart. Jag gillar den här episoden skarpt! Hatten av för Noble Entertainment som givit ut box nummer 2 med resten av första säsongen!

Whisper - 2007 - kidnappningsfilm med övernaturliga undertoner

En kidnappningsfilm med övernaturliga undertoner, så underliggande är de kanske inte föresten, det står ganska snart ställt bortom allt tvivel att det handlar om någon form av hybrid av filmer som Omen och The Shining. Ett barn med mystiska krafter som verkar vara omåttligt ondskefullt egentligen! Skådespelarmässigt funkar det ganska bra och även om det inte direkt finns några virtuoser i rollistan känner man igen flera stycken av dem utan att man kanske kan koppla dem till något namn så där utan vidare. Josh Holloway, som spelar Sawyer i Lost är dock ett undantag och man får väl säg att han har den mest framträdande rollen av alla. Det är dock inget nytt under solen från hans håll heller och har man sett några avsnitt ur den nämnda succéserien Lost vet man ungefär hur han kommer att agera. Ok underhållning för stunden men lite för segt för att bli mer än så – tyvärr! – 5/10

Månbas Alpha: Matter of Life and Death – S01E13

Månbas Alpha: Matter of Life and Death – S01E13 - Första episoden på Noble Entertainments andra utgivning av Månbas Alpha eller Space 1999 som det heter i original, är en ganska typisk historia och det som egentligen är essensen i hela berättelsen. John Koenig och den andra besättningen på basen tror sig ha hittat den perfekta platsen att kolonisera och gör sig redo att lämna månbasen till förmån för den till synes gästvänliga planeten. De upptäcker dock snart att detta inte är möjligt och att allt som placeras på planeten konfronteras med antimateria.

Star Trek II: The Wrath of Khan

Star Trek II: The Wrath of Khan – Lite småironiskt är det allt när det är Walter Koenigs karaktär – Pavel Chekov, som stöter på en åldrad Khan (Ricardo Montalban) från originalseriens Space Seed. Jag menar, det är faktiskt den enda av de klassiska karaktärerna som inte var med i det avsnittet utan tillkom senare. Det är förstås inget som har någon betydelse om man inte känner till historien och även då kan man lätt avfärda det med att han visst kan ha varit med på skeppet utan att för den skull vara gestaltad i avsnittet. I vilket fall som helst når filmen helt andra dimensioner om man är medveten om den tidigare berättade historien. Karaktärerna, och i synnerhet Khan, blir liksom starkare då och faktum är att jag tycker man är väldigt trogen originalidén här! Som uppföljare till Star Trek: The Motion Picture fungerar filmen utmärkt, och även om det är mera äventyr här än de visuella utsvävningar med det okända som präglade första filmen är det helt klart en Science Fiction film som fortfarande håller! – 8/10

Star Trek: The Motion Picture

Star Trek: The Motion Picture – När jag hyrde och såg den här filmen för största gången hade jag inte alls den erfarenhet av Star Trek fenomenet som jag har nu. Dessutom fick jag tag i en kortad version vilket resulterade i en del fullständigt obegripliga scener. Maken till värdelös redigering har jag sällan skådat. Hela det klassiska gänget från originalserien är samlat och då har man inte glömt bort några av de mindre rollerna som Grace Lee Whitney som Janice Rand och Majel Barrett som Christine Chapel. Det var förresten i den här filmen som jag upptäckte Persis Khambatta som av någon anledning blev något av en favoritskådespelare. Inte för att jag har sett så mycket mer med henne varken förr eller senare (med undantag för Nighthawks och Warriors of the Lost World). Nåja, Filmen är ganska komplex och spänner över många karaktärer, vi har dels Spock (Leonard Nimoy) som kämpar med att bli mindre mänsklig och genomgår någon sorts ritual på sin hemplanet Vulcan. Dels Kirk (William Shatner), som sin vana trogen kommenderar de andra med järnvilja. Han har, när filmen börjar avancerat till amiral, men det är ingen uppgift han trivs med och ser således till att han få föra befäl över Enterprise igen. Visuellt en mycket snygg science fiction film som definitivt är en värdig fortsättning på den klassiska TV-serien och ett stundom ganska spännande äventyr. – 8/10

Experiment in Torture

Experiment in Torture – Tja, vad ska man säga? Man borde väl ha lärt sig vid det här laget att om en film involverar tortyr i en eller annan form så kommer den att bli en besvikelse. Åtminstone jag har en förmåga att bolla upp förväntningarna och förutsätta att filmen kommer att påverka mig på ett revolterande sätt, vilket nästan aldrig sker. Jag vet inte om jag blivit luttrad eller om det helt enkelt inte finns någon som kan ta ut svängarna på det sätt jag önskar och verkligen visa tortyren som något hemskt och sadistiskt i stället för att rygga tillbaka med kameran och göra någon sorts halvmesyr, kanske med artistiska föresatser. Det här är i alla fall en lågbudgetrulle som inte lyckas beröra på något plan. Det är tämligen usla skådespelare, inte alls särskilt snygga tjejer, som kanske är en förutsättning för trovärdighet när det handlar om några strippor som lockats till en öde gård för snabba pengar. Jag känner ingen sympati för tjejerna, de är alla helt ointressanta och handlingen är antingen så rörig att man inte hinner uppfatta vad som händer eller så oengagerande att man helt enkelt inte bryr sig. Men det viktigaste av allt, var är tortyren? Med den titeln som filmen stoltserar med hade jag förväntat mig åtminstone någon innovativ plågsamhet, men det lilla som finns får mig inte ens att höja på ögonbrynen. – 3/10

Wallander: One Step Behind

Wallander: One Step Behind – Jag har ingen aning om man ska se de här Wallanderfilmerna med Kenneth Branagh i någon speciell ordning eller inte, men det här är i alla fall den andra jag ser och jämförelser med Sidetracked är förstås oundvikliga. Precis som jag skrev om den så lider den här av att man valt att inte byta ut svenska namn och platser mot sådana som funkar att uttala på engelska. Kalle och Ystadpolice funkar liksom inte riktigt. I övrigt tycker jag inte Branagh är lika karismatisk här som i Sidetracked. Det vill säga, åtminstone inte till en början, men allt efter som att minuterna går och vi närmar oss slutet allt mer, blir också skådespeleriet bättre och bättre. Det finns ett par scener där han briljerar totalt och det är en fröjd att se. På det hela taget är det kanske en ganska onödig film och som spelades in redan 2005 som Steget Efter med Rolf Lassgård som Wallander, men framåt slutet är den ganska underhållande och klart värd att spendera en och en halv timme på om man inte har något bättre för sig. – 6/10

Dark Floors - 2008 - Lordi medverkar!

När det står klart att en film behandlar tidsparadoxer av ett eller annat slag blir jag alltid mera intresserad. Inte för att jag egentligen någon gång lyckas med konststycket att verkligen förstå hur det hänger ihop utan snarare för att jag fascineras av sättet manusförfattarna försöker få ihop det. Här har man gjort ett mycket bra jobb och handlingen, även om den ytligt sett är tämligen uttjatad, hänger ihop på ett bra sätt och det finns många detaljer längs vägen som verkligen får betydelse senare i filmen så det gäller att hänga med. Läser man på lite om filmen uppenbaras det att det finska hårdrocksbandet Lordi medverkar i filmen och så fort man får syn på första monstret är det uppenbart vilka roller de spelar. Personligen tycker jag dessa monster är mycket välgjorda och fungerar således mycket bra i skräckfilmssammanhang. Inte särskilt originellt kanske men mycket välgjort och faktiskt ganska spännande mellan varven. Tyvärr blir det lite för mycket av det goda framåt slutet av filmen som tappar fokus men fortfarande en klart sevärd rulle! – 7/10

While She Was Out

While She Was Out – Kim Basinger spelar huvudrollen som kvinnan som bevittnar ett mord och sedan tvingas fly för sitt liv. Grunderna, att kvinnan tvingas bemöta ogärningsmännens våld med våld för att överleva, är väl på pappret tilltalande men det blir liksom inte så mycket av det och filmen levererar heller ingenting man inte sett för. Visserligen finns det ett par rejält våldsamma scener där man tagit ut svängarna och en sensmoral som visar på att man inte ska skit från någon och att det som inte dödar en gör en starkare, men det känns mest som dåliga ursäkter för att berätta den här uttjatade historien ytterliggare en gång. Kim Basinger är väl sådär, men är ändå den bästa skådisen i filmen. Endast av intresse för inbitna katt & råtta entusiaster. – 4/10

Mamma Mia!

Mamma Mia! – Få filmer har väl fått som hype på senare år som den här. Succén var given långt innan premiären kändes det som och visst är det väl lysande premisser att basera historien runt låtar av ABBA. Jag menar, det är svårt att förstöra ABBAs musik även om ingen av skådespelarna är någon egentligen sångare eller sångerska. Jag tycker de sköter sig ganska bra trots allt och framförallt Meryl Streep imponerar stort. Kanske inte med sin sång, som i och för sig är helt ok om än inte ekvilibristisk, men väl med sin skådespelartalang. Man blir rörd av hennes sätt att agera och man sitter antingen med ett fånigt leende på läpparna eller med en fuktad ögonvrå och det är sannerligen inget dåligt betyg! Imponerande är det hur man fått ihop handlingen med sångerna och med vilken träffsäkerhet de vävs in i filmen. Kanonbra verkligen! Ännu roligare är att Björn och Benny medverkar i filmen, visserligen i mindre cameos men de finns där i alla fall. Tyvärr tappar filmen lite tempo framåt slutet och blir inte riktigt den fullträff som man initialt hoppades på men det är bra nära och fullt tillräckligt för att det här ska vara en riktigt riktigt lyckad familjefilm som kommer att bli en kommande klassiker för framtida generationer! – 9/10

The Strangers - 2008 - Som Ils fast på engelska

Den här filmen är inte helt olik Them eller Ils som den hette på franska. Det är en intensiv film som inte varar riktigt i nittio minuter och det är kanske en del av fullträffen med den, eftersom det finns väldigt lite dödtid förutom några få scener i filmens inledning, där det känns lite livlöst. Tvärtom blir det spännande nästan direkt även om själva otäckheterna inte sätter igång genast. Man lär känna karaktärerna, som det egentligen bara finns två stycken av – Kristen (Liv Tyler) och James (Scott Speedman) och vilket förhållande de egentligen har gentemot varandra. De har uppenbarligen bråkat eller åtminstone genomhärdat känsloanstormningar redan när filmen börjar och vi får gradvis ta del av vad som sedan händer med deras känslor. Detta samtidigt som filmens huvudhandling, själva terrorn av, för dem (och även för publiken), okända individer som bara tycks vilja dem illa för sakens egen sadistiska skull. Man svävar också i ovisshet om vad som verkligen är på väg att hända och vilket motiv de okända gärningsmännen egentligen har. Överlag starka skådespelarinsatser, kanske framförallt från Liv Tyler som jag generellt inte brukar vara särskilt förtjust i och en totalt sett synnerligen effektiv film måste jag säga! – 8/10

Late Night Trains aka Night Train Murders

Late Night Trains aka Night Train Murders – Den här filmen marknadsfördes också som The Last House on the Left 2 och visst finns det likheter med Wes Cravens film. Jag tycker dock inte de är tillräckligt stora för att börja skandera rip-off eller liknande glosor som man kan se lite här och var på nätet. Handlingen i korthet är ganska simpel och heller inte särskilt ovanlig om man sett några rullar i rape/revenge genren. Eller ja.. vanlig och vanlig förresten, det roliga med den här filmen att det faktiskt, trots att övergreppen kanske rent fysiskt utförs av männen så är den en kvinnas lustar som ligger bakom och som orkestrerar och styr småskurkarna precis som hon vill. Det finns också en uppenbar tanke bakom filmen att belysa vart samhället är på väg, att ingen verkar bry sig om någon annan är sig själv och så vidare. En smula seg som film kanske, men med ett underliggande budskap och med några fantastiskt sadistiska scener! – 7/10

Friday the 13th: the Series – The First Season

Friday the 13th: the Series – The First Season – Trots sin titel har den här TV-serien ingenting med vare sig Jason eller Camp Crystal Lake att göra. Det handlar istället om två avlägsna kusiner – Ryan (John D. LeMay) och Micki (Louise Robey) som ärver en antikaffär av sin farbror. Så långt är allt frid och fröjd men det visar sig snart att farbrodern slutit ett avtal med djävulen och att samtliga antikviteter som gubben sålt eller finns i butiken har en förbannelse över sig. Med hjälp av Jack (Chris Wiggins) som kan ett och annat om det ockulta försöker de återbringa alla ondskefulla föremål till ett speciellt valv i källaren, vilket ibland är lättare sagt än gjort. Trevlig TV-underhållning om man är intresserad av ockultism och förbannelser även om skådespeleriet ibland är riktigt uselt och historierna ibland är väldigt lika varandra. Några kända regissörer, bland annat David Cronenberg bidrar förresten med ett avsnitt då och då. – 6/10

Köp filmen på Axelmusic

End of the Line - 2007 - Tunnelbaneskräck!

De första tio eller tjugo minuterna av denna faktiskt ganska slafsiga och grisiga rulle är ganska bra och det finns en krypande stämning. Den superreligiösa sekten är framställd med en ordentligt krypande stämning och innan man har fått riktigt full koll på deras intentioner är det rent av lite spännande. Eller nja, spännande var kanske att ta i, men intressant i alla fall! Tyvärr händer det sedan något och intresset bara försvinner. Det känns som om man missat att ge ett större djup till filmen, vars historia faktiskt bara mynnar ut i en ganska trist och platt berättelse. Finns det religiösa fanatiker vill jag gärna ha lite mer kropp och själ till varför de är som de är, vad de tror på innerst inne och varför det blivit itutade den propaganda som de så benhårt tror på. I stort sett inget nytt under solen och ska man prompt se en film i tunnelbanemiljö rekommenderar jag hellre Creep eller The Midnight Meat Train! – 5/10

The Sting aka Blåsningen

The Sting aka Blåsningen – Det här är en av mina favoritfilmer – alla kategorier. Den är i stort sett helt perfekt. Skådespelarinsatserna är mycket bra och det gäller inte bara de största namnen Robert Redford och Paul Newman, heller inte Robert Shaw även om han är sanslöst bra i denna. Nej, även det mindre rollerna, besatta med folk som inte riktigt är lika kända, funkar strålande. Kanske hjälper själva tonen i filmen till att framhäva dessa då man verkligen lever i illusionen att det här är en verklig berättelse och inte bara en filmad historia. Det är väl egentligen ett av de bästa vitsord man kan få men det slutar inte där. Det är en perfekt avvägd, jag skulle nästan vilja kalla det för heist, även om det kanske inte strikt talat faller in under denna subgenre, film som både underhåller och lockar till skratt. Lägger man också till den fabulösa musiken av Scott Joplin, som definitivt hjälper till att sätta den rätta tidsprägeln på filmen råder det inget som helst tvivel om att vi faktiskt pratar om ett mästerverk här! – 10/10

Slapshot

Slapshot – Det här är onekligen en kultklassiker av stora mått och bör naturligtvis ses som ett referensverk alla dagar i veckan. Frågan är dock hur bra den egentligen är? Jag kan väl inte påstå att det tillhör mina absoluta favoritfilmer och jag vet inte ens om jag tycker den är särskilt underhållande som film. Visst, det finns vissa avsnitt i den som alltid funkar men många gånger tycker jag det är ganska omogen humor med slagsmål och annat som hör hockeyrinken till. Man tar väl det ett par steg för långt kanske men man måste ge en eloge för att man kör idén fullt ut och inte stannat vid några halvmesyrer. Bland skådespelarna hittar vi bland andra Paul Newman. – 5/10

M*A*S*H

M*A*S*H – Innan den kända TV-serien med samma namn kom till gjorde Robert Altman den här stjärnspäckade komedin om 4077:e mobila sjukvårdsenheten 1970. Medverkar gör, bara för att nämna några av de största namnen, bland annat Donald Sutherland, Elliott Gould, Tom Skerritt och Robert Duvall. Men den som kanske är mest förknippad, både med filmen och framförallt TV-serien är nog Gary Burghoff som spelar Korpral ”Radar”. Det är han som egentligen har koll på allting i hela lägret och som faktiskt många gånger ser till att allting fungerar som det ska. Det är en makalös film i alla avseenden och mycket underhållande trots att den egentligen behandlar ett väldigt allvarligt ämne och utspelar sig mitt under Koreakriget. Dialogerna är fullständigt briljanta och hur cyniska som helst och jag kan inte annat än att rekommendera filmen å det bestämdaste! – 10/10

Quarantine

Quarantine – I avdelningen karbonkopior har vi idag kommit till den amerikanska varianten av spanska [Rec]. Jag förstår inte riktigt vitsen med att göra om den här filmen när man inte gör något direkt nytt med den. Ok, jag ska väl inte påstå att jag är hundra procent säker på att allt verkligen finns med i den spanska förlagan, det fanns några enstaka scener som jag inte kände igen, men på det hela taget är det exakt samma film – fast på engelska. Överlag en besvikelse även om man såklart inte kan vara helt säker på att den här faktiskt inte hade varit mer spännande om man inte på förhand, via den spanska filmen, vetat precis vad som skulle hända och hur det skulle sluta. Helt klart en onödig film, som visserligen är kompetent gjord men som inte kommer i närheten när det gäller spänning! – 6/10

The List aka Deception

The List aka Deception – Seg thriller, som till en början centrerar sig kring en telefonlista där mäktiga och rika eller betydelsefulla personer inom affärsvärlden är involverade, och till vilken man kan ringa om man vill ha obunden sex. Det utvecklas senare till något mer liknar en klassisk bedragarfilm där det inte är jättesvårt att räkna ut hur det egentligen ligger till. Stabila skådespelarinsatser av Ewan McGregor, Michelle Williams och Hugh Jackman är till filmens fördel men rår inte på den trista berättelsen och det långsamma berättartempot. – 3/10