TV-serier har aldrig riktigt varit min grej, det har
alltid överskuggats av mitt intresse för filmen. Visst, som tidsfördriv har jag
väl kunnat följa en och annan serie sporadiskt men det är inte många verkligen,
verkligen har tyckt varit bra. Ett undantag jag upptäckte nyligen är Game of Thrones som jag slukade på bara
några dagar och nu inväntar en ny säsong av. I och med detta insåg jag att det
faktiskt fanns serier värda att följa. Förresten såg jag även fängelseserien OZ för ett tag sen och… gissa… HBO!
Anledningen till att jag greppade tag i den här serien
var först och främst Woody Harrelsons
medverkan. Liksom i fallet med TheFollowing var jag orolig för att en TV-serie med en av mina absoluta
favoritskådespelare skulle vara ett steg tillbaka och ett sätt för honom att
prestera på rutin. Och ska sanningen fram är jag lite besviken på honom, han
blir trots allt utklassad av Matthew
McConaughey! Det visst förstås en spänning mellan de två karaktärerna som
egentligen ligger till grund för hela idén med serien. De är olika, de gillar
inte varandra, men trots detta är de partners i sin tjänsteutövning, hos
polisen.
De får ett fall med ett mystiskt mord på halsen och med
diverse ”ovanliga” metoder ska de försöka lösa det. Hart (Harrelson) är familjefadern som alltjämt bedrar sin fru och super
medan Cohle (McConaughey) inte
intresserar sig för något annat än sitt jobb. Han är helt begravd av fallet och
tycks ha en osviklig insikt i det mänskliga psyket. Efter många åt av
undercoverspanning har han dessutom varit tvungen att intaga både den ena och
den andra substansen och ser emellanåt syner eller hallucinationer. De är som
natt och dag, Hart är känslosam medan Cohle i princip aldrig visar något utåt överhuvudtaget.
Serien berättas till en början via tillbakablickar som
man inte riktigt är säker på vad de ska leda till. Överhuvudtaget är serien
svår att komma in i och det kräver i princip fem eller sex avsnitt innan man
har full koll på vad det egentligen handlar om. Jag gillade inte serien i
början men fick rådet att hålla ut, det skulle bli bättre blev jag lovad. Och
JA! Det blev onekligen bättre. Efter drygt halva säsongen är det hur intressant
som helst och symbolismen ihop med Cohles osvikliga cynism gör det också
oerhört underhållande!
Seriemördarjakt är oftast oerhört underhållande och ju
mer bestialiska och rituella dåden är desto intressantare blir det. En sekt? En
ensam galning? Någon som till syvende och sist styr varje steg åt det håll hen
vill att utredningen ska gå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar