Epoch – 2001 – En existentiell film

Jag ska inte sticka under stol med att det var omslagsgrafiken till den här filmen som gjorde mig lockad att se den. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men något känns oerhört attraktivt med den där bilden. Det kan förstås vara mysteriet kring den. Vad är det? Vad har det för symbolik? Vilken funktion fyller den?

Hur som helst blir man snabbt medveten om att det rör sig om en Sci-Fi rulle och att objektet, för det är väl säkrast att kalla det för det, är väldigt väldigt gammalt. Redan i början av filmen får vi veta att det kom till för ungefär fyra miljarder år sedan. Funktionen säges det förstås inte mycket om och heller inte varför den plötsligt dyker upp efter fyra miljarder år.

Någon form av påverkan har den på jorden eftersom hela världen plötsligt tyck vara medveten om formationen som finns någonstans i de asiatiska regionerna. USA är förstås först där och börjar att undersöka. Man har gjort sig besväret att ta dit en ledande expert som spelas av en av mina gamla favoriter David Keith. Han börjar, tillsammans med andra forskare och militären att sakta utforska vad de egentligen har att göra med. Snart lyckas de öppna formationen och ta sig in i den. Alla är dock inte lika övertygade om att det är en fredlig tingest och militären väntar egentligen bara på godkännandet att spränga alltsammans i luften.

Precis så rafflande är det! Det är väl i sig inget som är så där jättenytt kanske men det funkar och man blir intresserad av vilka hamligheter den underliga formationen kan dölja. Undan för undan får man svar som tar oss förbi allehanda fysiska, ideologiska och existentiella frågeställningar. Jag kan inte säga att allting är absolut självklart när filmen är slut men jag har i alla fall min uppfattning klar för mig. Och jag gillar verkligen när man lägger upplösningen på den nivån att det är fullständigt självklart men samtidigt subjektivt i högsta grad. Man kan alltså läsa ut flera möjliga lösningar till problemet beroende på hur man väljer att tolka det.

Överlag är det en ganska B produktion. Jag kan tänka mig att budgeten har varit sparsam och det är dessutom en TV produktion. Men jag tycker ändå att man har gjort väldigt mycket av det om man ser till specialeffekter och liknande. Skådespeleri och logik funkar inte riktigt lika bra men det kan jag ta. Det är ingen som är jätteusel tvärsigenom men om sanningen ska fram finns det heller inget klockrent skådespeleri någonstans. För det mesta är det hyggligt för att dippa ner till något sämre ibland.

Men jag gillar filmen. Den införlivas det som omslagsgrafiken utlovar tycker jag. Det blir lite science fiction mysticism över det och det är inte svårt att läsa in evolutionsteorier i handlingen. Faktum är att det nog är svårare att missa dem. Men det kanske bara är jag som är extra svag för sådana?

7/10

Spiders – 2013 – Gigantiska spindlar lösa i New York!

Regi: Tibor Takács

Action/Sci-Fi/Horror

Egentligen spelar det väl ingen roll varför spindlarna är så stora som de tenderar att vara i den här typen av djurskräckisar. Det är bara ett faktum att så är fallet. Man tenderar att göra dem större än vad som gagnar syftet, det vill säga att om man har någon ambition att skrämmas så försvinner den i och med den gigantiska storleken. I just det här fallet finns det dock en poäng med deras överdrivna storlek. Man är ute efter att för människan räkning utvinna något specifikt ämne ur drottningen och vill förstås ha så mycket av detta ämne som möjligt.

Naturligtvis går det åt skogen! Det dröjer inte länge förrän misslyckandet är ett faktum och spindlarna, som ännu har en relativt moderat storlek, tar sig ner i tunnelbanesystemet under staden. Där tar tillväxten fart och på bara några få timmar har de växt till stora monster som utan vidare dödar allt i deras framfart. Och som i alla sådana här filmer så har även denna en hjälte som vet mer än vad experterna gör och som har idéer på hur man ska göra för att undvika en katastrof. Han vägrar åtminstone att bli evakuerad innan han har hittat sin dotter och klättrat orädd ned i gångarna under staden för att finna henne.

Älskar man den här typen av filmen tror jag att chansen är stor för att man fattar tycke även för denna. Givetvis ska man skilja på faktiska filmkvaliteter och på underhållningsvärde. Skådespelarprestationerna är till exempel allt som oftast undermåliga och spindlarna uppenbart datoranimerade.

Men underhållningsvärde är å andra sidan skyhögt! Det är inte det att det handlar om pekoral egentligen utan snarare om att det är en historia som är så typisk och förutsägbar att man förstås har sett den många gånger förr. Nackdelen är att spindlarna inte ser speciellt äkta ut. Det är inte det att det är gjorda i en dator, de har helt enkelt inte de attributen man förväntar sig av en spindel, hur gigantisk den än skulle vara. För även om spindeln är stor (vänta tills ni får se drottningen) har den en helt annan typ av kroppskonstruktion än vad som är trovärdigt. Dessutom stör jag min lite på att de måste sätta ljud till spindlarna. När hörde du till exempel en spindel morra senast?

Hur som helst är det en underhållande creature feature som man får ta för vad den är, då för man allra mest utbyte av den!

8/10

Tron: Legacy - 2010 - Uppföljaren till alla tiders mesta kultrulle!

Tron: Legacy

Regi: Joseph Kosinski

2010

Action/Sci-Fi

Den legendariska dataknackaren och företagsledaren Kevin Flynn (Jeff Bridges) försvinner och lämnar inga spår efter sig. Efter sin lämnar han också sin son ensam tillsammans med sina föräldrar. Många år går, sonen drömmer om att en dag få återse sin pappa och företagets – Encoms, ledning har helt och hållet ändrat Kevin Flynns inställning till att ge bort programmen som skapas gratis, till allmännyttan så att säga. Nu ska man tjäna så mycket pengar som möjligt och finnas på alla världen börsmarknader. Sonen – Sam, är inte speciellt intresserad av att leda företaget trots att han äger majoriteten av aktierna och är den rättmätige ägaren. Det han gör är att en gång om året tränga sig in i företagsbyggnaden och hacka sig in i datorerna och spelar de andra ett spratt. Men nu får han tips av sin fars gamle vän – Alan, den ende som fortfarande är de gamla idéerna trogen, att han har fått ett meddelande från Flynn. Spåren leder till den gamla arkadhallen och Sam lyckas ta sig in i datorns värld. Nu ska han bara hitta sin pappa och besegra systemet.

Första filmen, betitlad kort och gott – Tron, kom 1982. Jag älskade filmen redan då och den var enormt underhållande när jag såg om den för några dagar sen. Jämförelser är naturligtvis oundvikliga, men går det att göra en rättvis jämförelse av den här moderna filmen? Nja, det går nog inte att jämföra 8-bitarskänslan i originalet med de här fullständigt lysande effekterna. Det är en effektfilm så klart och mycket av behållningen ligger i det briljanta användandet av dessa. Det finns inte mycket annat att säga faktiskt. Det ser oerhört bra ut och jag får lov att säga att jag är grymt imponerad.

Men jämförelser är som sagt oundvikliga och i synnerhet när man i några scener visar sin hommage mot originalet. Det finns repliker som är identiska och det finns scener som i det närmaste är exakt likadant filmade. Jag tänker inte ens på de mest kända scenerna, de med motorcyklarna, för det finns naturligtvis med även här. Det är upphottat å det grövsta och är hur snyggt som helst att se på, man märker att det är nästan trettio år sedan första filmen kom.

Även manuset är bättre här. Man är inte lika vagt introducerad till systemet som allting utspelar sig i. Det finns bättre koppling till motiveringar till dess existens, i första filmen fanns det bara men man fick aldrig något direkt anledning till det. Här är det annorlunda och riktigt bra berättat. Lite förvirrande blir det förstås, nu när man också kan prata om internet eller webben, vilken man i första filmen nästan kunde jämställa systemet med. Här är det två skiljda saker och det är väl så det ska vara egentligen.

Det är kul att både Jeff Brigdes och Bruce Boxleitner repriserar sina roller. Jeff Bridges gör dessutom två roller faktiskt och inte så små heller. Det är filmens absolut största och viktigaste biroller. Bruce Boxleitner är inte med så mycket, men man får vara nöjd med det lilla. Huvudrollen som Sam görs av svenskättlingen Garrett Hedlund och han gör ett mycket bra jobb. Kort sagt är det här en film man bara måste uppleva, det är upplevelsen som är poängen, man behöver inte tolka den särskilt mycket och den är fantastiskt vacker!

Bilder: © Disney