Recension: Primal - 2010

Primal

Regi: Josh Reed

2010

Horror

Några studenter reser långt för att få se 10 000 år gamla klippmålningar. När de är framme upptäcker de att de måste ta sig igenom en sista tunnel för att nå riktigt ända fram. Väl framme blir en av den smittad av något genom någon sorts blodiglar och förvandlas till något som inte är mänskligt. Mel, som flickan heter, blir omåttligt stark och våldsam och har inga problem att kasta omkring de andra som om de vore klädesplagg. Hon springer snart till skogs men terroriserar de andra i lägret. Det visar sig att det finn något i tunneln som hon skaffar mat till, om de är hennes gamla vänner eller vilda djur har inte så stor betydelse för henne. Snart är det bara frågan om överlevnad och ingen annat – att döda eller dödas!

Ska jag vara ärlig så förväntade jag mig att det här skulle vara en ganska billig splatterfilm, men jag är glad att det inte var det. Agerande framför kameran är riktigt bra och jag vet inte om det är för att det ’r en australiensisk produktion som det känns lite mer seriöst. Det finns ingen direkt humor och det gillar jag. Man kan ta hela filmen seriöst och det är alltid (nästan) bra! Handlingen är väl inte den djupaste som finns men karaktärerna är trovärdiga och bra porträtterade. Det är till och med lite skrämmande emellanåt och det tillhör ju inte vanligheterna.

Men även om det inte är en splatterfilm innehåller den en del bra gore. Det är inte over-the-top på något sätt utan håller sig på en behaglig och trovärdig nivå. De förvandlande/muterade människorna har riktigt snygg makeup men ett par scener framåt slutet är väl kanske sådär om man ska vara ärlig. Men det är egentligen bara ett par ögonblick med lite för mycket CGI och inget att klaga på. Det finns en stor spänning även om man kan räkna ut vad som ska hända här näst mest hela tiden.

Men det finns också saker man inte vet någonting om alls och som väcker min nyfikenhet. Klippmålningen berättar en historia men den är inte sätt att tolka. Det finns uppenbarligen en närvaro av något slag i tunneln/grottan, men vad är det? Man får lite pusselbitar här och där fram till slutet då man får redan på precis vad det är – eller? Det finns en osäkerhet i vad som egentligen händer och hur filmen egentligen slutar. Men om det är ett lyckligt eller olyckligt slut får vi nog vänta och se om det någonsin kommer an Primal 2.

Inte för att det egentligen behövs någon. Jag menar, den här var bra eller mycket bra men den klarar att stå på egna ben. Vi behöver inga fortsatta förklaringar för att förstå grundhistorien. Vi klarar att leva i viss ovisshet och det är till och med en av storheterna med den. Om du inte har sett den, gör det nu!

Recension: Sommaren med Göran - 2009

Sommaren med Göran

Regi: Staffan Lindberg

2009

Komedi

Göran (Peter Magnusson) är en ganska misslyckad typ, men med ett gott hjärta. Det enda han egentligen säker efter är någon att dela sin ensamhet med, men det blir liksom bara fel när han försöker för mycket. Hans arbetsliv är sönderstressat men i jakten på den perfekta kvinnan övertalar han sin bästa kompis, eller kanske enda kompis – Alex (David Hellenius), att följa med honom på ett sommarparty i Göteborgs skärgård. Där går allt snett och Göran upptäcker att han spanat efter helt fel flicka. Det blir ett uppvaknande för honom och han börjar så smått inse vad han håller på med, och allt allting annat faktiskt inte har någon betydelse längre. Kärlekskrank gör han allt för att vinna hennes hjärta, någon som visar sig vara lättare sagt än gjort efter att han har förolämpat henne grovt.

Det här är en film som jag egentligen inte skulle tycka ett dugg om. Det är en romantisk komedi där vägen är utstakad redan från början och där man inte bjuds på en enda överraskning egentligen. Skådespelarna gör karikatyrer av sina roller och man vet som sagt hur filmen kommer att sluta redan efter ett par scener. Humorn är sketchaktig och även om det finns en kontinuitet i storyn är den så tunn att den håller på att spricka flera gånger.

                                   

Men det är just det som gör filmen så underhållande! Den tar inte sig själv på alldeles för stort allvar, den försöker inte leverera några djuplodade och metaforiska sanningar eller moraliteter, den försöker bara vara lättsam och underhållande. Och det är precis vad den lyckas med! Ingen av skådepelarna gör några jätteinsatser, även om man stoltserar med namn som Peter Dalle och Dan Ekborg i rollistan. Det är istället komiska situationer och Peter Magnussons mimik som gör filmen till vad den är.

                                                     

Det är skönt att äntligen se en film där den perfekte mannen, eller kvinnan för den delen, inte existerar och Peter Magnusson, som för övrigt skrivit filmen också, ger alla oss som kanske inte är världsbäst på att föra oss bland folk ett ansikte. Oss som råkar ut för missöden ibland som faktiskt inte är vårt fel egentligen, men som blir det ändå på något sätt. Det blir en väldigt sanningsenlig beskrivning av den svenska sommaren, midsommarpartyt och kärleken helt enkelt. Det är vardagssituationer uppradade efter varandra men med en liten knorr efter och det är det som gör hela skillnaden.

Jag är imponerad måste jag säga! Jag trodde aldrig att en film av det här slaget, med de här aktörerna, skulle kunna vara så underhållande och rolig! Det är vardagskomik med glimten i ögat och en riktig feelgoodfilm helt enkelt. Det är överspel med charm och ingenstans blir filmen för pretentiös för sitt eget bästa.

Rekommenderas!

She Devils of the SS - 1973 - Nakna bröst och nazister

She Devils of the SS

Aka: Eine Armee Gretchen

Regi: Erwin C. Dietrich

1973

Dr Felix Kuhn är läkare och har hand om undersökningen av de unga kvinnor som frivilligt ansöker om att få ingå i den tyska armen. Eftersom han, enligt SS, underkänner allt för många för tjänstgöring på medicinska grunder råkar han ut för trubbel. Han skickas till fronten och han båda döttrar tvångsrekryteras till armen.

Det finns egentligen inte mycket handling än så i filmen, den känns bara som en enda lång ursäkt för att kunna visa så mycket sleaze som möjligt. Det är mycket nakna bröst och de unga kvinnorna vill inget heller än att ha sex med allt och alla. Tonen sätts redan i inledningsscenen när vi får se unga marscherande kvinnor i uniform. Allt är ackompanjerat av glad marschmusik och skulle det eventuellt finnas några tvivel, så tar hakkorsen som vägen kantas av genast bort dessa. Det här är inget annat en ren nazisploitationrulle.

Det är dock en glad film och inget fokus läggs på nazisternas grymma koncentrationsläger eller judeutrotning. Den framställer heller inte tyskarna på något negativt sätt men å andra sidan så glorifieras de heller inte. Nej, det är sexet som står i centrum och det är mycket naken hud i tid och otid. Det är fina flickor och vackra kroppar och även om de är patriotiska mot fosterlandet vill de inget hellre än att rulla runt i sänghalmen med första bästa karl. Det vill säga, nästan alla. För vad vore en sexploitationrulle utan minst en lesbian? Naturligtvis finns den en sån officer med!

Visuellt är den här filmen riktigt bra, fotot är snyggt, färgerna rena och komponerade med en till synes konstnärligt touch. Om det beror på att Erwin C Dietrich under stundom arbetat tillsammans med Jess Franco eller på ren slump är svårt att sia om men man undrar ju lite då många av filmens övriga kvalitéer är tämligen undermåliga. Fast om sanningen ska fram har jag faktiskt inte, i skrivandets stund, sett en enda film till av Dietrich. Det är kanske lite konstigt eftersom han är lite av en legendar i branschen och producerade massvis med film på 60-70-80-talen.

Personligen tycker jag alltså att den här är riktigt usel och ofta är den enda behållningen av rena kalkonkalibern. De enda som bör ha något intresse av den är de som verkligen måste se allt i nazispoitationgenren eller om man är i desperat behov av nakna kroppar.