Recension: Weather Wars aka Storm War – 2011

I stort sett ingen höjdare men en film som trots allt duger till att fördriva tiden en stund med. Historien är rätt uttjatad och har inget att komma med varken när det gäller katastroffilmsscenarion eller något annat heller för den delen. 

En forskare försöker hämnas på de politiker som strypt finansieringen till hans forskningsprojekt genom att kontrollera vädret och använda detta som ett vapen. Hans söner och den före detta assistenten arbetar tillsammans för att hindra honom. Även om det inte låter bekant är filmen gjord på ett sånt sätt att det känns väldigt ”dussin” över den. Visserligen är det roligt att se Stacy Keach i rollen som den åldrade och galna vetenskapsmannen som verkar tro att han är Gud. Men det är alldeles för standardiserat över hela linjen för att imponera på något sätt. Men som sagt, en stunds tidsfördriv kan filmen bjuda på.

5/10

Recension: The Host - 2006

The Host

Regi: Joon-Ho Bong

2006

Komedi/Action/Horror

Livet för familjen Park slås plötsligt i spillror när en oidentifierbar varelse från Han-floden plötsligt gör intrång i deras liv. Det muterade monstret attackerar nämligen just den del av flodbanken där Hee-Bong driver en mindre snabbmatsetablering tillsammans med sin, till synes, ansvarslösa son i fyrtioårsåldern och dennes dotter. Händelsen, som renderar i dotterns försvinnande, sammanfogar familjen och tillsammans med sin far, sin bror och sin syster försöker pappan – Gang-Du att lokalisera och rädda sin dotter, som först befarats ha omkommit i attacken, från det jättelika monstrets klor.

Redan i öppningsscenen förstår man att den här filmen omöjligt kan vara menad på fullt allvar. Själva upptakten, ett giftutsläpp i den mäktiga floden, är gestaltad på ett sånt övertydligt sätt att det bara måste vara menat som en drift med klichéerna. Detta är sedan något som går som en röd tråd tvärs genom hela filmen och jag tror att man kanske har störst behållning av dess parodierande egenskaper om man är bekant med den klassiska monsterfilmens beståndsdelar. Risken finns annars att man tar det här på allt för stort allvar och det är inget som filmen tjänar på.

                     

Även skådespelarmässigt kan filmen tolkas som en total katastrof om man inte kan skratta åt det besinningslösa överspelade som emellanåt förekommer. Därmed inte sagt att det är så hela tiden och det är svårt att få riktig kontinuitet i rullen. Ibland känns det, som jag hittills har beskrivit det, väldigt komiskt, medan det i nästa ögonblick kan verka superpolitiskt. Jag läste någonstans att det tydligen går att tolka in miljöförstöring i handlingen, och varför inte? Det finns möjligheter att tolka in mycket mer än så! Medias nyhetsbevakning som hellre tycks bevaka kändisar än andra ”viktigare” nyheter, myndigheternas mörkläggning eller helt enkelt folkstorm i protest mot biologisk krigsföring, även om det nu må vara ett monster som ska bekämpas. Kanske finns det också en underliggande andemening i Amerikanernas inblandning i hela historien, men det är något som Ni själva får bild Er en uppfattning om när Ni ser filmen.

Något som man absolut inte ska skratta åt, eller lustiggöra sig över, är i alla fall fotot. Det är mycket vackert och bilden är helt fläckfri med nyanser från hela färgskalan i många scener. Själva monstret är också mycket välgjort och skulle nästan kunna tas för riktigt i många av de bländande actionsekvenserna. För det är bra drag i filmen, inte hela tiden det ska erkännas, emellanåt är den ganska seg, men nog överväger de fartfyllda delarna totalt sett.

Filmmusiken är dock en gåta och även om man inte genast tänker på det i alla scener är den ofta ganska märklig och ganska opassande i sammanhanget. Detta är något som bidrar till den humoristiska tonen i filmen och som också, för min egen del, slutligen fastslår filmens humoristiska intention!

Recension: The Messengers 2 – The Scarecrow – 2009

Det enda jag mindes från den första filmen var att jag gillade den, Hitchcock-stölderna och att det var Bröderna Pang som hade gjort den. Jag var tvungen att leta fram den gamla recensionen för att överhuvudtaget kunna försäkra mig om att det var rätt film jag tänkte på – och det var det! Därför blir det än mer obegripligt hur de här två filmerna verkligen hänger ihop. Det finns visserligen en gård med problem: ekonomiska och känslomässiga, med i bilden, men i över hittar jag inget som påminner om vad jag minns av den första filmen alls. Jag är inte sens säker på att det här verkligen är en uppföljare som utspelar sig efter den första filmen, den skulle nästan lika gärna kunna utspela sig innan.

Skådespelarna är väl hyggliga och stämningen är god. Det finns helt klart en stabil grund att stå på! Men det blir aldrig mer, det är för dåligt tempo och den lyckas aldrig riktigt hitta nerven den så väl behöver för att bli spännande och intressant. Tyvärr blir det mest pannkaka av alltihop och även om det är en film som duger att se en gång för den mest inbitne är det absolut ingen film som kommer i närheten av den första och inget jag kommer att se igen. Ondskefull svart magi har gestaltats bättre än så här i andra filmer!

3/10