2012: Doomsday - 2008 - Inte att förväxlas med 2012!

Det verkar som om det har gått lite inflation i undergångsfilmer de senaste åren och i synnerhet eftersom det mytomspunna året 2012 närmar sig med stormsteg. Roland Emmerichs film 2012 har sågats längs fotknölarna, men jag tyckte den var rätt bra… Det kan man tyvärr inte säga om den här filmen som verkar ha hakat på trenden och egentligen inte berättar någon historia alls. Ja, det där är ju förstås en överdrift men faktum är att historien är så pass rörig att om den vore mer komplicerade skulle man inte kunna hänga med alls. Hur lät det där? Var det begripligt? Positivt med filmen är att man har valt att använda en helt annan infallsvinkel än de flesta katastroffilmer och det är delvis därför jag kallar det här för undergångsfilm också. Det som händer, och som utspelar sig i den vetenskapliga världen, är att jorden slutar rotera och därmed störs seismisk aktivitet och jordens undergång blir följden. På ett ungefär i alla fall, jag är inte helt säker på att jag har fått alla de vetenskapliga bitarna rätt, för filmen berättas som sagt lite klumpigt, och så är jag ju ingen expert på fysik heller. Den religiösa delen av filmen, dör det finns en sådan också, handlar om någon uråldrig spådom från de gamla mayaindianerna. Man hittar ett mystiskt kors mitt inne i en pyramid (ja, det finns ju pyramider i sydamerikansk kultur också), som vittnar om att kristna varit i området mycket tidigare än vad man tidigare trott. Hur som helst finns det en profetia som man måste uppfylla för att de apokalyptiska aktiviteterna ska avslutas. Ganska ospännande över lag och kanske bara av intresse för undergångsfilmsfanatiker! 

3/10

Solomon Kane - 2009 - action och mörk fantasy

Det här är en films om egentligen tillhör både actionfilmerna och de mörkare fantasyfilmerna. Den utspelar sig dock i en relativt realistisk verklighet och även om trolldomen är väsentlig för filmens handling förekommer den ganska sparsamt. Det finns en matinékänsla som redan under ingressen blir högst påtaglig, jag gillar i och för sig stilen men hade inte väntat mig riktigt den tonen i filmen. Skådespelarmässigt fungerar väl filmen hyfsat även om det inte finns några direkt utmärkande insatser att tala om. Max Von Sydow är väl förvisso alltid kul att se och han har fungerat väl som härskare eller kung allt sedan han gestaltade Kejsar Ming i filmen om Blixt Gordon från 1980. Hans roll här är dock väldigt liten och huvudrollen, som spelas av James Purefoy, är desto större. Jag kan inte klaga på honom heller men det känns lite som om man gjort det lite enkelt för sig. Hans karaktär är lite väl ytlig och enkel. Hjälten som egentligen inte vill slåss och har ett mycket mörkt förflutet med mycket död och förintelse omkring sig har vi sett förut. Detta gör också att filmens mittenparti blir lite långsamt, man gör en poäng av att Solomon inte vill slåss förrän han motiverats tillräckligt och då bryr han sig inte längre om hans själ hamnar i Helvetet! En blandning av både bra och dåliga effekter, som ser mer eller mindre datoranimerade ut gör dock att filmen slutar på ett stabilt betyg. 

5/10

Recension: The Blood of Heroes aka Salute of the Jugger - 1990

The Blood of Heroes

Aka Salute of the Jugger

Regi: David Webb Peoples

1990

Action

En futuristisk film som kanske utspelar sig efter undergången, atomkriget eller den stora naturkatastrofen. Landskapen är i alla fall öde och det enda som tycks hålla folket vid liv är spelet. Spelet där det gäller att sätta ett hundkranium på en pinne för att vinna. Det är ett mycket brutalt spel som kanske närmast kan liknas vid någon form av rugby, mycket kroppskontakt och svåra skador är vanliga. T o m dödsfall inträffar emellanåt i de tuffa matcherna.

Filmen fokuserar sig på Sallow (Rutger Hauer), en mystisk spelare som bär ligans tatuering. I ligan får bara de allra bästa spela och de har förmåner som det vanliga folket bara kunnat drömma om. En som drömmer om just detta är Kidda (Joan Chen) som förföljer Sallow lag och när en av lagmedlemmarna blir skadad försöker hon ta hans plats. Hon drivs hela tiden av ära och berömmelse och det smittar av sig på de övriga lagmedlemmarna. Efter lång tid går Sallow till slut med på att utmana ligans lag.

Att framställa samhället som man har gjort här med några få som lever i lyx och överflöd medan folket i princip svälter är väl egentligen inget ovanligt. Jag tycker att det här är en av de bästa och definitivt en av de mest underskattade skildringarna av det. Kanske försöker man sig på att göra ett politiskt inlägg apropå en fascistiskt samhällstopp eller så är det bara ett sätt att skildra rädslan för ett möjligt framtidsscenario.

Man kan så klart koppla bort allt det där och bara se filmen som en underhållande actionfilm. Den politiska maktstrukturen är inte helt självklar och en del referenser som känns väldigt intressanta utforskas tyvärr inte alls. Kanske ska man se filmen som en del av den amerikanska drömmen. D v s att om man bara jobbar tillräckligt hårt och viljan verkligen finns kan man uppnå vad som helst. Ära och berömmelse, pengar och framgång.