Identity - 2003 - En komplicerad mordgåta!

En del filmer hör man ideligen mycket gott om men tar sig ändå aldrig tiden att se. Identity är en sådan, jag tror inte jag har hört någon säga något dåligt om den någonsin men ändå har jag valt att inte utforska den och bilda mig en egen uppfattning. Faran är ju förstås att man målar upp en uppfattningsnivå som filmen sedan inte klarar av att leverera och det tjänar ju ingen på. Man blir som åskådare besviken och det är inte rätt mot filmskaparen heller. Hur som helst tog jag mig äntligen tid att se den här rullen nu, trots att den är från 2003. Jag kan konstatera att faran med höga förväntningar till viss del infrias och jag finner inte att filmen lever upp till mina förhoppningar. Det är absolut inte dåligt, men det känns som om de vändningar som finns i filmen (och som är svåra att skriva om utan att avslöja allt för vitala delar av handlingen) är något som var populär i mitten på 00-talet och som kanske är lite uttjatat vid det här laget. Vi kan väl nöja oss med att säga att det rör sig om en skildring av det abnorma psyket i en film påminner om upplägget i Agatha Christies Tio Små Negerpojkar. Det är väl genomfört även om man ser överraskningarna komma ganska tydligt i förväg. Jag vet inte om det är jag som är skadad men jag hade gärna sett att det var lite mer inlindat och lite mer komplext berättat. För min del blir det lite enkelt av det hela. Men skådespelarinsatserna är bra och skam vore det väl annars. Med namn som John Cusack, Ray Liotta, Amanda Peet, Alfred Molina, Clea Duvall och Rebecca De Mornay är det ganska svårt att misslyckas! Kort sagt är det här en bra film, men inte riktigt så bra som jag hade hoppats! 

7/10

Lady och Lufsen - 1955 - Klassisk kärlekshistoria

Lady och Lufsen

Regi: Clyde Geronimi, Wilfred Jackson, Hamilton Luske

1955

Animerad

Lady bor i de fina kvarten och har ett fint halsband med skattemärke. Lufsen  å andra sidan har ett hem för varje dag i veckan, är expert på att manipulera människorna för att få exakt det han vill ha. På något sätt möts dessa båda mycket olika hundar och lär känna varandra. Främst är det väl Lady som är nyfiken på det som Lufsen har att berätta och visa henne. Det äventyr som de kommer att ha tillsamman blir verkligen någon för båda att minnas och blir också en uppvisning i tillgivenhet och tillit mot andra. När Lady råkar illa ut är Lufsen där för henne fast han inte riktigt passar in i de fina kvarteren. Och när Lufsen råkar illa ut vill Lady inte vara sämre och räddar, mot alla odds, Lufsen ur knipan.

Själva historien är på intet sätt originell och skulle lika gärna vara berättad med människor i huvudrollerna. Det är en ganska ordinär kärlekshistoria med andra ord. Självklart har man vävt in lite hundideologi som att vara trogen och trofast mot husse och matte och andra saker som passar in i kontexten. Trots att filmen är från 1955 och verkligen en klassiker (förutom att vara Disneys 15:e klassiker förstås) har jag tidigare inte sett den i sin helhet. Självklart är jag bekant med den berömda spaghettiscenen som också visas varje jul i samband med att Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul.

Mot bakgrund av detta blev jag lite besviken när jag upptäckte att man hade dubbat om filmen 1989 och således ändrat på ett par fraseringar. Jag känner mig förstås oerhört petig när jag tar upp detta och jag har egentligen inget att klaga på men det blir ändå fel på något sätt. Man förväntar sig en sak och får något annat.

Det är ovanligt lite musikal över filmen och det håller jag för enbart positivt! Det finns visserligen ett par sångnummer men de smälter bra in i helheten och stör inte alls. Animationerna är som vanligt av högsta klass och definitivt inte gjorda i någon dator. Det här är ett hantverk av allra högsta klass som verkligen gör sig på blu-ray formatet.

Hur det kommer att gå är som sagt inte överraskande men det är å andra sidan inte poängen heller. Det man är ute efter är lite trevlig underhållning, kanske ett skratt här eller där och inte en djupsinnig film med multipla bottnar som gör att man inte riktigt kan vara säker på vad det egentligen handlar om. Ändå är det en film som man inte kan sluta tänka på efter att man har sett den. Kanske är det trots allt mera komplicerad än vad man först tror eller så håller den så höga dramaturgiska kvaliteter att man helt enkelt inte kan släppa den inom den närmsta tiden?

Hur som helst är det fantastisk underhållning och definitivt en film man bör ha i hyllan. Den gör sig utmärkt bland alla de andra Dienyklassikerna!

Bilder: © Disney

The Barbarians - 1987 - Kanske den BÄSTA barbarfilmen någonsin!

Få filmer har format mitt filmintresse som Ruggero Deodatos The Barbarians. Den ligger nästan helt själv bakom en fascination för en hel filmgenre. Conan Barbaren och dess uppföljare kanske hade andra kvaliteter än den här egentligen men kommer helt enkelt till korta när det gäller underhållningsvärde! Det här är en perfekt avvägning mellan tafflig komedi, fantasy, magi, äventyr och riktigt dåliga monsterscener. Och allt sammans är faktiskt helt underbart! De kroppsbyggande tvillingarna David och Peter Paul kanske inte är de bästa skådespelarna men genomför filmen med en omättlig charm och med glimten i ögat. Michael Berryman har helt säkert gjort bättre rollprestationer än här, men det passar in i konceptet så otroligt bra på något sätt. Det är svårt att sätta fingret på vad min kärlek till denna film baseras på men det är onekligen så att alla ingredienser finns med och i lagom dos. Den tillhör dock kategorin filmer som jag nästan var lite nervös att se om när jag äntligen fick tag i en DVD utgåva alldeles nyligen. Efter att ha tagit mod till mig kan jag dock konstatera att filmen faktiskt är lika bra som någonsin! George Eastman medverkar förresten i en liten roll och Eva La Rue, som senare gjort karriär i serier som CSI: Miami och All My Children har en av de största. 

8/10