FÄBODJÄNTAN - 1978 - Falukorv blir aldrig mer detsamma!

Fäbodjäntan

Regi: Joseph W. Sarno

1978

Erotik

Låt oss tala klarspråk, finns det någon svensk hårdpornografisk film som satt sig i folksjälen så är det den här! De flesta känner till själva grundpremissen, hornet som gör att alla kvinnor störtkåta. Legenden kring det där hornet som filmens Monika hittar, är något i stil med att översteprästinnan i gamla tider blåste i det när deras vikingamän var på väg hem så att kvinnorna skulle vara förberedda. Det känns som att själv legenden kring det hela förändras, eller snarare förstärks ju längre in i filmen man kommer. Monika skarvar mer och mer om vad som egentligen är sant om legenden. Även midsommarnatten är viktig och det framkommer att fyra av prästinnorna skulle ha dött av för mycket älskog med fallossymboler fästa i marken just den natten. Självklart centrerar sig handlingen kring just fyra kvinnor och visst eskalerar orgierna allt eftersom!

Jag tycker det är synd att filmen trots allt blivit mest ihågkommen för en speciell scen med en falukorv… Det är mer till filmen än så. Att hitta bättre pornografi är inte svårt, det är väl i stort sett bara att knappa in valfri webbadress och porrsurfa lite. Men skillnaden är att det här är en hel långfilm, det är inte bara en scen här och där. Det finns kontinuitet i det hela. Skådespelarna är faktiskt inte så usla heller! Visst, de stakar sig lite ibland men det är ändå hyfsat övertygande. Det är inte någon överdriven betoning på de ekivoka orden som skulle vara en lätt fallgrop att falla i. Det är mycket bättre och mer äkta på det här sättet!

Det är mycket sex i filmen, det finns inte så många scener som inte leder till det på ett sätt eller ett annat. Vi ska inte hyckla, det är en pornografisk film! Men det finns också en handling och dialog som inte är helt hopplös. Självklart handlar mycket av dialogen om sex men samtidigt finns det något mer där som är omöjligt att sätta fingret på. Faktum är att jag gillar den här filmen mer än vad jag egentligen vill erkänna. Det finns helst klart kvaliteter som inte vanligtvis finns i genren. Men å andra sidan är jag ingen expert så vad vet jag?

7/10

Extramaterial:

Ett antal trailers på andra Joe Sarno filmer är ganska ointressant tycker jag. Däremot finns det en 55 minuter lång dokumentär om Sarnos filmskapande som är betydligt intressantare! Det visas klipp ur andra av Joe Sarnos filmer, diskuteras med kritiker och andra regissörer sant med mannen själv. Hans hustru kanske lägger sig i lite för mycket enligt min smak, avbryter honom och låter honom inte prata till punkt, men det finns säkert en anledning till det och budskapet går ju fram så varför gnäller jag?

Men vänta… det är ju en skiva till med godsaker! På den andra disken som liksom den första är prydd med en falukorv finns ytterligare två filmer. Detta förutom mera bilder, postrar av sexploitaionrullar och Joe Sarnos filmografi! Först ut är Kärleksön från året före Fäbodjäntan. Det är i princip samma handling, sexgalna ö-innevånare vars lustar inte begränsar dem till någon enskild partner. I centrum står åter en sexgalen flicka som får hela ön att blomma ut i älskog. Det är gott om tillfällen då voyeuren kan får sitt lystmäte tillfredställt då mycket av sexscenerna består av att någon smygtittar på akten, något av Joe Sarnos signum.

Jag tycker inte riktigt att dialogen och skådespelarna håller samma klass som i fäbodjäntan men klart över förväntningarna och ser man filmen ur ett pornografihistoriskt perspektiv är den faktiskt intressant. Liksom Fäbodjäntan hittar man numera enkelt bättre pornografi, men det finns något speciellt med de gamla 70-talsrullarna som numera inte existerar. De hade en handling och här är det heller inte frågan om att exploatera allt för mycket penetrering. Fellatio finns det och cunnalingus också, men penetration är det som sagt ont om.

Det kan man dock inte säga om utgåvans andra bonusfilm – Hon Älskade en Sommar, som jag faktiskt såg i min ungdom. Det här är en mycket mer typisk pornografisk film till sitt upplägg. Skådespelarna är riktigt dåliga, i synnerhet under sexscenerna då de tenderar att spela över så in i helvete… Det märks att det faktiskt fanns en ambition att göra en pornografisk thriller eller något sånt av den men det misslyckades ju kapitalt. Jag vet att jag har använt den här filmen som referens när jag tidigare har skrivit om erotisk film men nu har jag alltså filmen i färskare minne och lär förmodligen vara mera restriktiv med dylika anspelningar. Dock vill jag vidhålla att filmen är en riktig klassiker när det kommer till svenska sexfilmer, samt att Joe Sarno alltså inte ligger bakom denna…

15:e April i filmhistorien

Liksom på systerbloggen Magnifik Musik tänkte jag här dra igång en ny avdelning. Är det så att DU vet något som hänt i filmhistorien just idag får du hemskt gärna höra av dig! jag börjar så smått så får vi se vart det leder!

Greta Garbo aka Greta Gustafsson dog för
23 år sedan idag! RIP!

338 ARLETTA AVENUE - 2011 - Filmen som tog övervakningskameran till en ny nivå!

338 Arletta Avenue

Regi: Randall Cole

2011

Thriller

En dag när James sätter sig i bilen börjar bilradion plötsligt spela musik den inte borde spela. Det visar sig att det sitter en CD i stereon som inte är hans, det är inte hans om har bränt den! Han frågar sin fru Amy om det är hon som ligger bakom sprattet men hon förklarar sig snabbt oskyldig. Efter det händer den ena efter den andra av oförklarliga och relativt oskyldiga händelser James. En dag när han kommer hem från arbetet hittar han dock ett brev med Amys handstil där hon talar om att hon behöver komma ifrån och tänka lite. Mot bakgrund av allt som skett tror James inte riktigt att det stämmer och tvivlar på att det är verkligen är Amy som har skrivit brevet, ingen tror honom och allt värre saker börjar hända honom. Han har hamnat i en katt och råtta lek med en psykopat som dessutom har placerat ett antal dolda kameror i huset och bevakar varje steg han tar.

Om jag ska vara riktigt ärlig så han jag från början lite problem med tempot i filmen. Det känns inte som att det händer någonting och det kommer liksom aldrig igång. Men steglöst byggs ändå spänningen upp på ett sätt som gör att man nästan inte tänker på det och den blir trots allt snabbt väldigt spännande och intressant. Formen på filmen är lite speciell, alla kameror är statiska och är utplacerade som om de vore övervakningskameror. Vi får alltså se en film som editeras av psykopaten, en film sedd ut en subjektiv synvinkel kan man säga. Vi ser det som skurken ser helt enkelt.

Detta innebär att man inte har kunnat ta till flashiga kameraåkningar eller annat som kan förvilla åskådaren bort från själva historien. Det är handlingen som är i fokus här inte tjusiga ”tricks” som man kan fria till publiken med. Jag måste säga att jag gillar greppet skarpt! Det är inte gjort bara som en gimmick vilket man lätt skulle kunna tro, de dolda kamerorna har definitivt en del med handlingen att göra. Det tvingar dessutom skådespelarna att prestera på ett helt annat sätt och jag är grymt imponerad av framförallt Nick Stahl som spelar huvudrollen som James. Han blir mer och mer frustrerad i sitt sökande efter sin fru. De ”spratt” som gärningsmannen spelar honom blir grövre och grövre och till slut är han nära att gå över gränsen – om han inte till och med gör det!

Man kan vara lite orolig över hur ett sådant här projekt fungerar rent realistiskt. Jag menar, vi har alla sett filmer som bygger på en handhållen kamera som blir väldigt orealistiska när karaktärerna vägrar släppa kameran, trots att de blir jagade av gigantiska monster som i Cloverfield. En enda ologisk vinkel kan förstöra hela realismen här men det funkar hela vägen igenom. Ok, ska vi vara petiga finns det en scen i det absoluta slutet som inte känns helt logisk tycker jag men det är allt!

Under det mesta av filmen får vi inte veta vad det egentligen handlar om. Vi hålls lika ovetande som James och jag kan inte låta bli att jämföra med Michael Hanekes filmer och Caché i synnerhet. Det är obehagligt och gärningsmannen/kvinnan är okänd, mystisk och skoningslös. Det här är en film som bygger på skådespelarinsatser och manus och jag går verkligen igång på den!

9/10