Recension: Planet of the Vampires - 1965

Planet of the Vampires

Regi: Mario Bava

1965

Sci-Fi/Horror

Två rymdskepp hamnar på en dimmig och rökig planet. Mystiska saker händer och besättningarna tycks inte ha något minne av vad de våldsamheter de bara några minuter utförde. Efter diverse undersökningar kommer man fram till att den till synes öde planeten faktiskt är bebodd. Bebodd av en livs form helt olik människan och som tar över människan och människans vilja likt en parasit.

Kanske inte den bästa av Mario Bavas filmer, men helt klart inspirerande och nyskapande för sin tid. Framförallt är det väl Ridley Scott som hämtat inspiration här när han gjorde sin berömda film Alien. Vissa scener är helt och hållet plagierade från denna film och det är just de scenerna som är den här filmen stolthet.

Framställningen av historien som kan kanske tyckas lite billig i dagens dataanimerade filmbransch, är faktiskt förvånansvärt genomtänkt även om den kanske inte alltid verkställs på bästa sätt men man måste förstå att filmen inte hade någon högre budget att röra sig med. Man har skickligt maskerat vissa delar av miljöerna med fantastiska rökmoln som ser riktigt bra ut, färgerna är också de av högsta kvalité och Herr Bava har verkligen förstått att använda de små medlen med innovativa kameravinklar och alternativa lösningar för att nå sitt mål.

Som så ofta annars är skådespelarna filmens svagaste länk. Jag tycker inte att det gör så mycket här eftersom Mario Bava är atmosfärens mästare och han lyckas som jag tidigare nämnde med otroligt små medel att få filmen mycket intressant och spännande.

Rekommenderas om man vill se en annan version av Alien eller om man är ett fan av Mario Bava.

Recension: Picnic at hanging rock - 1975

Picnic at hanging rock

Regi: Peter Weir

1975

Drama

Fyra flickor går på en egen liten upptäcktsfärd under en utflykt till Hanging rock. Den fjärde flickan blir vittne till försvinnandet av de andra tre. Även Michael (Dominic Guard) ser en kort skymt och blir besatt av Miranda (Anne-Louise Lambert) som en av flickorna heter. Försvinnandet och senare sökandet efter flickorna leder till många frågor men leder inte till några svar. Många föräldrar vill ta sina döttrar ur skolan efter den tragiska händelsen och mrs Appleyard (Rachel Roberts) som äger skolan de går i försöker desperat att hålla den vid liv. Något som inte verkar vara det allra lättaste. Livet blir heller inte lätt för föräldralösa Sara (Margaret Nelson), som är förälskad i Miranda, när det står klart att ingen kommer att betala hennes fortsatta skolgång.

Filmen börjar med en till synes väldigt teatralisk och nästan överspelad euforisk stämning som faktiskt tycks funka i sammanhanget. Jag vet inte om det är det lite styltade dialogen eller kanske den ovana australiensiska accenten. Fotot är vackert genom hela filmen och den nästan drömska miljön förstärks av sparsamt orkestrerad musik.

Något som kan tyckas märkligt i den viktorianska tid, där dygden verkar vara det viktigaste, är en nästan accepterad lesbisk kärlek. Om den är besvarad eller inte framgår inte av filmen och det är bara en av många frågor som tidigt ställs i filmen. Frågorna blir bara fler och fler, inte minst när flickorna försvinner utan ett spår. Inga svar finns som sagt att få och det gör filmen mycket spännande och oviss. Man har inte riktigt koll på vilket håll filmen går åt och det tycker jag är bra. Tittaren tvingas att hitta sina egna lösningar för inget blir serverat på silverfat.

Själva sökandet är artistiskt framställt och klipporna kan nästan ses som Rorschachplumpar, mycket vackert och särdeles subjektivt alltså. Michael som fått se en skymt av Miranda och de andra flickorna startar ett eget nästan desperat sökande efter flickorna. Han har förälskat sig i Miranda, flickan som alla verkar vara mer eller mindre kära i. Han är mer metodisk och framgångsrikare än polisen men mysteriet bara tätnar när man hittar en av flickorna. Fler teorier framläggs och utformas men fortfarande finns inga svar att få.

Trailer: Monica Z - Ett lingonris i ett cocktailglas