Recension: Nails - 2003

Nails

Regi: Andrey Iskanov

2003

Horror

Den ryska torpedens (Alexander Shevchenko) handlingar eller samvete om man så vill, börjar till slut komma ifatt honom. För att råda bot på detta börjar filmens huvudperson att spika långa spikar i sin egen hjässa och ned i hjärnan. Detta resulterar i en klarare syn av demonerna bakom verklighetens slöja. I sin strävan efter denna skarpare förmåga att se utvecklar och förvärrar torpeden skadorna han åsamkar sin egen kropp och hjärna.

Själva självstympningsingrediensen påminner väl ganska mycket om guinea pig delen He Nerver Dies . Här är det dock inte frågan om någon komisk underton som är fallet med He Never Dies . Tvärtom faktiskt, det här är riktigt obehagligt att titta på och flera gånger känns det som om man faktiskt skulle vilja stänga av och se något lättsammare. Misstolka inte det där nu, jag menar det i en högst positiv betydelse! För vad är väl ett bättre betyg än en stark film som är alldeles för stark för att orka se!?

Man skulle också kunna jämföra olika saker i filmen med till exempel David Cronenbergs Videodrome. Jag tänker då snarast på verklighetsparallellerna där man kanske inte alltid är riktigt säker på vad som tillhör verkligheten och inte. Det är dock en mycket tydligare skillnad här än i Cronenbergs mästerliga film. Filmen håller en helt annan surrealistisk nivå men håller ändå en tillräckligt hög standard av begriplig symbolism för att kunna tillgodogöras på ett lättillgängligt sätt. Att filmen skildrar torpedens sinnesstämning och dekadens är därför självklart och otroligt väl genomfört. En annan sak jag måste betona är också att även om flera spikar drivs ned i hjärnan finns det ändå inte tillstymmelse till upprepning i scenerna. Varje gång det blir aktuellt framställs det lite annorlunda.

Skådespelarprestationer är kanske inte det viktigaste i en film som denna. Det är själva känslan som ska förmedlas och inte en linjär handling i vanlig bemärkelse. Ändå vill jag påstå att filmens huvudperson (Alexander Shevchenko) gör ett mycket bra jobb och nästan hela filmen kretsar kring honom. Det är de små nyansernas skådespeleri och det är precis vad som krävs. Att kunna visa sin avsky och/eller illamående med små variationer i minspel eller blickar är en klar tillgång för filmen.

Kul är förresten att man faktiskt skulle kunna säga att filmen är verklighetsbaserad. Åtminstone med de definitioner man numera använder av det begreppet i Hollywood. Filmens Regissör Andrey Iskanov inspirerades nämligen av en medicinsk upptäckt; att hjärna inte känner någon smärta, samt av ett obduktionsprotokoll där man hittade flera spikar indrivna i likets hjärna!

Klarar du av 60 minuters mycket obehaglig och surrealistisk symbolism ska du definitivt kolla upp denna!

Aliens Vs. Avatars – 2011 - The Asylum tar ut svängarna igen!

Det är faktiskt lite intressant att den enda någorlunda positiva recensionen på IMDB är citerat på omslaget ”How can you not enjoy this movie”. Jag menar hur ofta citeras verkligen anonyma källor på ett filmomslag. Det gäller verkligen att gripa efter halmstrån! Min nyfikenhet stillades inte förrän jag hade läst användarrecensionen heller. Den är visserligen inte negativ men den konstaterar också att vederbörande har något slags fascination för MST3K. Vi pratar alltså om underhållningsvärde av kalkonfilm snarare än kvaliteter!

Jag förstår inställningen för det finns verkligen inte mycket som kan kallas kvaliteter i filmen! Skådespelarna är förvisso inte råusla som de ibland kan vara i den här typen av kalkonrullar men handlingen och specialeffekterna är verkligen under all kritik. Det finns ett monster (Alien) som ser ut som något halvt om halvt gjort av papier maché halvt om halvt av en gummidräkt. Alla gummimonsterfetischister där ute kanske går i gång på det där men jag gör det faktiskt inte! Det gör jag heller inte när jag får se roboten som ser ut att vara hämtad från ett ultralågbudgetavsnitt ut Dr. Who eller något annan brittisk sci-fi serie.

Nu är det så att jag faktiskt ofta finner kalkonrullar underhållande jag också och det finns väl underhållningsvärde mitt i all denna uselhet också men inte tillräckligt för att jag ska finna det omåttligt underhållande och skrattframkallande. Jag talade nyligen om baksmällefilm, det vill säga sådant som inte är speciellt bra men ändå går att titta på när man inte orkar sätta sig in i något. Detta är inte en sådan film, det är faktiskt för dåligt! Men för all del, det finns omotiverade nakenscener och genomusla splattereffekter som förhöjer stämningen om man sitter några kompisar och festar till filmen, så långt kan jag sträcka mig.

Självklart försöker man med titeln anspela på filmerna om Aliens Vs. Predators och såklart även Avatar men den som tror att det kommer att finnas något som överhuvudtaget påminner om dessa filmer misstar sig gruvligt!

3/10

Recension: Modig - 2012

Modig

Aka: Brave

Regi: Mark Andrews, Brenda Chapman

2012

Animerad

Merida är en ung prinsessa som verkligen inte vill falla in under den stereotypiska bilden av hur en ”riktig” prinsessa ska bete sig. Under hela sin uppväxt har hon fått höra det ena efter det andra om hur hon beter sig ”fel” av sin mamma. Traditionen bjuder att den förstfödde ur kungarikets fyra klaner alla har rätt att be om prinsessans hans och ska sedan genom en tävling visa vem som är henne mest värdig. Som den rebell hon är vägrar hon rätta in sig i leden och efter ett gräl med sin mamma springer hon hemifrån. Hon hamnar hos en häxa som hon ber om en trollformel som ska förändra hennes mamma. Vad trollpackan glömmer att tala om är dock att formeln får mamman att förvandlas till en björn. Nu kommer saken i ett annat läge, Merida har två soluppgångar på sig att klura ut hur man bryter förtrollningen innan den blir permanent och hennes mamma förblir en björn för alltid!

Som vanligt när det handlar om Disney/Pixar är det frågan om exceptionell animation som gäller! Problemet är att denna perfektion gör att filmen i sig inte sticker ut från mängden. För att imponera måste man utveckla det man har gjort tidigare och göra det ännu bättre. Det är svårt att imponera när man har en så hög lägstanivå helt enkelt. Med detta vill jag förstås ha sagt att ingenting i den visuella upplevelsen går att klaga på eller göra bättre. Bluraykvaliteten är helt fantastisk!

Historien i sig är inte unik men det är heller inte den vanligaste prinsessesagan men passar väl in i sin kontext. Och jag blev faktiskt lite förvånad över några mer vuxna referenser här och där. Jag minns förstås inte ordagrant men sexuella referenser i Disney/Pixar filmer får mig att höja på ögonbrynen lite. Naturligtvis handlar det inte om några plumpa kommentarer utan snarare om ytterst smakfulla och subtila insinuationer och det är inget som påverkar slutbetyget varken hit eller dit i någon större utsträckning.

Men även om det här är en kompetent film på alla sätt och vis måste jag ändå säga att jag blev aningen besviken på den. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men någonstans längs vägen slutar det att vara trollbindande, ganska tidigt faktiskt, och forstsätter ”bara” vara riktigt genomarbetat. Kanske är det att det saknar några dimensioner som jag reagerar över. Det är lite för svart och vitt, lite för platt för att det ska bli riktigt intressant. Jag skulle önska att man hade utvecklat bakomhistorien lite mer. För man har tillverkat en legend inför filmen och lagt den i bakgrunden av filmen. Visserligen kan man få lite mera till livs angående detta i extramaterialet men jag tycker nog det är på sin plats att förmedla det i själva filmen på ett bättre sätt än vad som sker.

Det blir aldrig riktigt gripande, aldrig riktigt roligt och heller aldrig riktigt spännande. I alla avseenden saknar filmen någon som skulle kunna ha lyft den och gjort den till en riktig succé. Men som jag tidigare var inne på så är lägstanivån när det gäller Disney/Pixar så pass hög att det blir ett anständigt betyg i alla fall!

7/10

Bilder: © Disney/Pixar