Recension: Lord of the Flies – 1963

Själva historien som berättas i den här filmen, den om en hel pojkklass som blir strandsatta på en öde ö efter en flygplanskrasch, är naturligtvis riktigt skrämmande. Den utvecklas kontinuerligt och eskalerar under hela filmens gång. Två grupper formeras på ön. Den ena, ledd av Ralph vill hantera saken på ett civiliserat sätt, bygga hyddor och ständigt ha en brinnande eld för att signalera eventuella flygplan och båtar som kan passera. Den andra gruppen är mera kortsiktig och vill koncentrera sig på jakt. Den börjar med små bristningar men blir snart rejäla våldssammandrabbningar gängen emellan, till den mildra grad att fler av pojkarna faktiskt mister livet.

Men utförandet är väl i sig ingen höjdare! Filmen är gjord i svartvitt och det har jag i sig inget emot, det kan till och med förhöja stämningen, men många av barnskådespelarna, som dessutom är brittiska, är faktiskt ganska bedrövliga! Det känns liksom inte som att deras repliker levereras med en sådan trovärdighet som krävs av en film med en sådan här tungsint handling. Det finns allt som man kan önska (eller inte önska) i ett vuxet samhälle sett ur barnens begränsade uppfattningsförmåga. Det finns gott om metaforer till maktstrukturer och de skapar till och med nästan sin egen religion.

Miljöerna är det inget fel på, det ser verkligen ut som om de vore på en öde ö och jag kan heller inte klaga på kontinuiteten i slitage av kläder eller skrubbsår och liknande. Egentligen är det nog en ganska bra film när jag tänker efter och jag retar mig heller inte lika mycket på barnens skådespelartalanger efter ett tag. Framåt slutet är det till och med riktigt anständigt!

7/10

TÄVLING: Vinn Hamilton - I Nationens Intresse

Nu lottar vi ut tre ex av den nya Hamiltonfilmen på blu-ray! Är du intresserad? Skicka ett mejl till tommy@fanatiskfilm.se så deltar du i tävlingen. Det enda som krävs är att du har en postadress i Sverige. Tävlingen varar till och med den sista maj 2012. Lycka till!

TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD

Lotten föll denna gång på:

Hanna Westman - Malmö
Peter Borg - Piteå
Anneli Pettersson - Tranås

Stort grattis!

Barbie as the Princess and the Pauper - 2004 - En klassisk berättelse

Barbie as the Princess and the Pauper

Regi: William Lau

2004

Animerad

Skriven av: Linda Snöberg

I den här filmen får vi följa med i prinsessan Annelieses liv och vad det har att erbjuda. Hennes mamma blir tvungen att gifta bort sin dotter för att rädda sitt kungarike. Anneliese är egentligen inte alls intresserad av att gifta sig med en främling, men hon ser det som sin plikt att hjälpa till. En dag när hon är ute i staden och går så stöter hon på en flicka vid namn Erika, de får båda en chock när de ser varandra. De är på pricken lika, det enda som skiljer dem åt är hårfärgen och ett födelsemärke som prinsessan har. De blir vänner och Anneliese lovar att bjuda in henne till slottet för att sjunga för dem. Kort därefter blir prinsessan kidnappad och då får Erika möjligheten att utgöra sig för att vara Annaliese medan de kan spåra upp prinsessan…kommer de att hitta Annaliese i tid eller?

Filmen är verkligen helt underbar att se, den är söt, underhållande, våldsamt rolig och har en bra händelseutveckling, en film som hela familjen kan njuta av. Musiken var helt sagolikt bra och man sjönk ner i soffan och bara njöt. Låten ”I am a girl like you” är fantastisk och jag kan rekommendera fans som tycker om musikaler och musik i allmänhet att verkligen njuta av musiken i denna film, den är så avslappnande och skön.

Erika var min favorit, dels för att hon växte upp i slummen så att säga och ändå var ödmjuk och tyckte om livet och ville hjälpa andra människor. Sen älskar jag hennes röst när hon sjunger. Det är Julie Stevens som sjunger, jag måste verkligen kolla om hon har gjort någon platta för hon sjunger ju underbart. Det är också kul att se att de använder samma person som har varit med i de tidigare filmerna som gestaltar rösten som Barbie - Kelly Sheridan, fast man har tagit in en annan till att sjunga, nämligen Melissa Lyons. Texterna är väldigt smarta och gripande och de får en bra innerbörd till vad filmen handlar om.

Preminger är hysteriskt rolig även fast han är den elaka personen. En sekvens är när han ser Wolfie och skriker som en flicka och skorna han har ser nästan ut som flickklackar he he. Det är intressant hur en del animerade karaktärer liknar sina röstskådespelare, t.ex. Preminger har inte bara Martin Shorts röst utan även hans ansikte…kolla gärna efter en gång till och se om även du tycker så.

De två idioterna som jobbade för Preminger var ju helt puckade, speciellt den ena han var så otroligt trög så det finns ju bara inte, underbart att se.

Det är också mycket kul att se djur som talar tycker jag och här har vi en katt som skäller som en hund.

Givetvis finns det en del brister i handlingen som t.ex. var fanns prinsessans vakter? Hur kidnapparna överhuvudtaget klarade av att stjäla allt guldet och var hade Preminger gömt undan allt? Men det är ändå småbagateller och det gör inte att jag tycker filmen är mindre värd att se.