Recension: Killer Wave

Killer Wave – Tsunamis är väl inte det vanligaste föremålet för katastroffilmer och i synnerhet inte sådana skapade av människan. Men det är precis vad den här filmen handlar om och till en början är det uppfriskande. Jag gillar vatteneffekterna som allt som oftast kan förstöra en film som den här men tempot är lite väl lågt emellanåt. Det är oftast inte frågan om någon katastroffilm överhuvudtaget utan snarare en film om konspirationer och penninghungriga företagsledare. Fast det sistnämnda är ju inte direkt ovanligt när det gäller katastroffilmer, jag tänker på fuskbyggen och liknande. Hur som helst blir det lite segt framåt slutet och eftersom det här är en miniserie gjord för TV har den ett lite annat upplägg än om det hade varit en regelrätt film. Nu när jag tänker efter så har det varit oerhört mycket katastrof-TV-film för mig de senaste månaderna. Har jag ser Katastroffilm så har det varit miniserier gjorda för TV. Det här är inte den bästa av dem men om man är intresserad av genren finner man säkert intresse här också. Det är lite mer teknologi än vanligt och den känns på något sätt mer trovärdig än många av de andra. Den är som sagt var bara lite väl seg framåt slutet. 

5/10

Recension: Devil

Devil – Fem personer fastnar i en hiss och efter att klaustrofobin och paranoian slagit in börjar mystiska och övernaturliga saker inträffa, en efter en går de ett våldsamt öde till mötes. Det här är väl på pappret ganska tilltalande premisser och filmer med övernaturligheter brukar alltid vara intressanta. Tyvärr är det lite segt och handlingen är lite för långsam, det finns ingen riktig stake i den om man säger så. Det är absolut sevärt och helt ok, men det lilla sista för att det ska kunna bli riktigt spännande saknas. Själva djävulsmytologin känns genomarbetat och skådespelarinsatserna är det inte något fel på heller. Men det är svårt att göra en film med bara ett par olika scener att arbeta med. Lyckligtvis är det inte i hissen hela tiden allting utspelar sig, vi får också följa de som bevakar, säkerhetspersonalen och polisen helt enkelt. Det ger en bra balans och hjälper säkert upp filmen en aning också men på det hela taget är det en ganska medelmåttig betraktelse enligt min mening. 

6/10

Recension: Transformers: Dark of the Moon

Transformers: Dark of the Moon

Regi: Michael Bay

2011

Action/Sci-fi

På månens baksida, den mörka sidan, finns ett kraschat rymdskepp som Autobotarna nyligen fått reda på. Det är ett mytomspunnet och legendariskt rymdskepp som tidigare antagits vara förlorat. Varför detta skepp så skyndsamt lämnade deras hemplanet är något som robotarna hållit hemligt i alla år men nu tvingas berätta för människorna. Mänskligheten i sin tur har hållit hemligt dess existens i många år och redan i rymdålders tidiga barndom utforskat platsen för nedslagen och till och med bärgat en del material därifrån. Autobotarna för smått panik då de inser vilken skepp det är och vad det innehåller. Nu är det bråttom, de måste hinna dit innan de ondskefulla Decepticons kan ta teknologin som kan vinna kriget i besittning. Ombord på skeppet finns också en sargad Sentinel Prime som är Optimus Primes föregångare och mästare och måste räddas till varje pris. Men vilket är priset och är det trots allt inte för högt?

Jag var väl inte särskilt imponerad av den här filmens föregångare även om den första filmen i serien var något bättre. Därför är det med glädje jag kan meddela att den här lyfter sig igen. Det är fortfarande en effektfilm, det är inget tvivel om det, men jag tycker även att handlingen är lite mer intressant än vad den tidigare har varit. Det finns heller inget nyhetens behag att leva på längre, vilket innebär att man måste satsa mer om man ska lyckas. Och det är precis vad jag tycker att man har gjort. Actionscenerna är vildare än förut och man har givit robotarna mera personlighet, i synnerhet Sentinel Prime vars röst görs av min gamle favorit Leonard Nimoy.

Man tycks också ha lånat utseende från honom för jag tycker helt klart att man känner igen vissa drag. Som om inte det vore nog levererar han även ett par klassiska Star Trek citat vilken jag finner omåttligt underhållande. Dessutom finns det en robot som bryter på skotska och som för tankarna till samma Star Treks Mr Scott. Det är svårt att förklara men se filmen så går det säkert upp ett ljus.

Filmens största fiende är dess längd, den hade inte behövt vara två och en halv timme lång. Det finns inte så mycket handling att man klarar att fylla ut allting och en del delar känns både krystade och sega. Har man, som jag, dessutom inte vuxit upp med den animerade förlagan har man kanske heller inte den förkunskap som skulle kunna göra även de mest sega scenerna intressanta och underhållande, är det än större problem att behålla intresset vid några tillfällen.

På det hela taget tycker jag dock att det är en underhållande actionfilm och kanske rent av den bäst av de tre så långt. Jag säger så långt för man lämnar definitivt en öppning för en fortsättning i slutet av filmen. Vi får väl se vad som händer…