Jag är nästan säker på att jag har sett Gröna Hissen förut. I alla fall delar av den. Det som är stort bortom allt tvivel är att jag i förväg kände till storyn och ganska nyligen såg Eva Rydbergs version i scenform. Det var väl en inspelning från Fredriksdalsteatern så klart. Eftersom jag är som jag är och att min fru är Sickan Carlsson fan, så ville jag förstås jämföra och min fru ville också veta vad jag tyckte om denna version.
Att Sickan Carlsson hade en av huvudrollerna visste jag förstås sen tidigare men det var också intressant att se namn som Karl-Arne Holmsten och John Botvid i rollistan. Jag skrockade för mig själv. Det här skulle bli roligt! Jag lade också märke till att Kar de Mumma varit inblandad i dialogen så jag förväntade mig ganska roliga utsvävningar.
För er som inte känner till handlingen går den i korthet ut på att Ulla (Gaby Stenberg), Billys fru blir uppvaktad på stan av en gammal beundrare som bjuder med henne på operan. Hon tackar ja eftersom hon är så trött på sin man. Enligt henne är han så utomordentligt tråkig och förutsägbar. Samtidigt Har Billy (Max Hansen) och Ulla bjudit paret Frisk på middag samma kväll. Dock har även Peter (Karl-Arne Holmsten) gjort sig andra planer så Lillan (Sickan Carlsson) och Billy blir lämnade ensamma.
Peter är väldigt annorlunda jämfört med Billy. Han är ute på galej och låter sin fru vara hemma och undra vad han håller på med. Själv hävdar han att han går på sammanträde men det är uppenbarligen inte sanningen. Tillsammans kommer Billy och Lillan på idén att göra sina äkta hälfter svartsjuka genom att sätta sig själva i komprometterande situationer med varandra.
Ingen av dem är särskilt bevandrad i varken uteliv eller att bedra sin äkta hälft. Att ta del av deras tafatta försök är tämligen underhållande. De går på restaurang tillsammans för att försöka bli sedda av bekanta som ska skvallra om dem. De tar in på hotell för att ryktet ska gå och försöker rent ut sagt med alla medel. Inget är dock särskilt effektivt. Till slut ger de upp och återgår till hemmet. Eller rättare sagt, Max lägenhet. Vad ska de göra? Jo.. Snart finner de på råd. Spriten kommer fram men eftersom ingen av dem är bevandrade i alkoholkonsumtionens värld får de helt enkelt improvisera.
Jag vet inte vad det är, men det är fantastiskt kul att se på fulla människor. Vilka idéer de får för sig och hur de försöker sluddra fram fyndigheter. Alla som varit så där lagom salongsberusade vet att man har helt fantastiska argument när man befinner sig mitt i händelsernas mitt. Max och Lillan har ingen aning om hur man blandar en cocktail men eftersom de har hört att whisky är en bra grund börjar de från den grunden. Den ena efter den andra sorten åker ner i blandningen och tillslut skulle jag nog påstå att det är en riktigt häxbrygd.
Vad som sedan följer är egentligen ett fylleslag utan dess like. Max och Lillan dricker och leker och väntar på att deras äkta hälfter ska komma hem och finna dem i en komprometterande situation. Så fort de rasslar i hissen gör de sig förberedda. Det dröjer dock och mer och mer sprit gör att lekarna blir vildare och vildare. Det blir framför allt med högljudda vilken föranleder portvakten (John Botvid) att klaga. Han är en riktigt toffel som styrs av sin dominanta hustru (Julia Cæsar). I alla fall till han får medicin av det stökiga festparet för sitt tryck över bröstet. Han fattar smak och blir snart den som bestämmer i sitt förhållande.
Jag har inte på något sätt bra koll på vad som var gångbart på film vid den här tiden. Men jag tänker att det här var ganska utmanande på sin tid. Dels framställan av alkoholkonsumtion men även en scen där Gaby Stenberg är bar på överkroppen frånsett behå såklart. Dels själva belysandet av dubbelmoralen. Könsrollerna om man så vill. Att Peter går på "sammanträden" är tydligen helt ok i hans ögon men att hans fru umgås hela natten med Billy gör honom rosenrasande och tydligt skilsmässobenägen. Samma sak med Billy hustru, att gå på Operan med efterföljande supé med en beundrare känns helt ok. Men efter att han har släppt loss lite en hel natt med Lillan blir hon rosenrasande. Trots att hon egentligen har bett honom att vara mindre tråkig och inte så hopplöst älskvärd hela tiden.
Själva sensmoralen, som kommer fram dagen efter deras vilda fyllenatt, är inte lika kul att se som fylleriet. Det är heller inte helt oväntat. Fulla personer är roligt. Dock ska väl tilläggas att man aldrig helt luras av skådespeleriet. Fan får aldrig uppfattningen av att det skulle vara på riktigt. Skulle filmen göras idag skulle man säkert kunna få till det. Men å andra sidan var det lite annorlunda med skådespelet överlag förr i världen. Man talade på ett annat sätt och man framställde saker och ting på ett annat sätt. Om det är trovärdigt i dagens samhälle är inte riktigt relevant.
7/10
