Venom - 1982 - Mer kidnappningsdrama än djurskräckis

Venom

Regi: Piers Haggard

1982

Thriller

Det skulle vara det perfekta brottet. Den sexiga hemhjälpen (Susan George), den psykotiske chauffören (Oliver Reed) och den internationella terroristen (Klaus Kinski) planerar att kidnappa sonen till ett rikt par från deras hus i London. Vad de inte hade räknat med var en död polis och att en förväxling av pojken nya husdjur skulle ske. Istället för den harmlösa och ofarliga skogssnok han väntade på finns en annan mycket speciell orm i lådan – en svart mamba! En mycket aggressiv och dödligt giftig orm som kan slunga sig från flera meters håll och attackera sina offer. Denna ringlade fasa är inte i dess avsedda bur utan lös i huset…

Handlingen ovan är förvisso helt sann men man kan ändå bli lite lurad på vad filmen egentligen handlar om. Det här är ingen vanlig ”djurfilm” där ormen sätter tänderna i offer efter offer, utan snarare ett kidnappningsdrama där det råkar vara en orm lös samtidigt. Inte för att det nödvändigtvis blir sämre av det men det är lätt att få saken om bakfoten – jag fick i alla fall det när jag läste filmens handling.

Nåja, ska man du i alla fall kommentera ormen så blir det ett gott betyg. För en gångs skull har man gjort den i korrekt storlek och inte fokuserat onödigt mycket på olika överdrifter. Självklart tar man ut svängarna något för att öka dramatiken något och kanske har man överdrivit den svarta mambans aggressivitet något. Men visst är det en oerhört giftig och farlig orm!

Skådespelarensemblen funkar utmärkt och det är väl framförallt Klaus Kinski som imponerar som vanligt. Han är helt lysande i rollen som ledarterroristen och är väl egentligen den enda av skurkarna som har lite hjärna under mössan också. Det är han som försöker lösa problemen som uppstår och det är han som framstår som den kalla beräknande onda terroristen.

Det här är också en brittisk film och det märks ganska tydligt. Det är svårt att beskriva men brittiska filmer har en lite annan approach och engagerar tittaren på ett helt annat sätt än amerikanska filmer. Kanske är det närheten av berättelsen och viljan att inte överösa filmen med onödiga klipp och effekter som gör det. Kanske är det skådespelarna som får lite större plats och bildspråket som är annorlunda eller kanske det helt enkelt beror på att man är mera kompetent att göra film i Storbritannien.

Det här är alltså en trevlig thriller som kan vara värd att se – åtminstone en gång!

5/10