Aka: Blood Camp Thatcher
Regi: Brian Trenchard-Smith
1982
Action
I en framtidsvision, daterad till 1995
styrs världen av en totalitär regim där inga oliktänkande tolereras. Kort och
gott handlar det om att man antingen tolererar systemet fullt ut och finner sig
i allehanda nycker och värderingar som staten diktar ihop, eller så blir man
fängslad. Livet i fånglägren är hårt och skoningslöst och straffen är ofta
mycket hårda eller till och med fatala för de stackarna som utsätts. Vakterna
är sadister som inget hellre vill än att utöva sin makt över fångarna och
tillfredställa sina egna perverterade lustar. I ett av dessa fångläger ställer
man dessutom till med en årlig tradition, ett antal fångar får chansen att bli
fria! De ges en stunds försprång innan den beväpnande societetseliten bjuds in
för att jaga dem till döds. Reglerna är enkla, lyckas de undkomma så blir de
fria annars väntar döden för en kula eller pil. Det är bara det att ingen talat
om för den att de befinner sig på en ö…
Det här är en
riktig kultrulle från Australien med en handling som ingalunda är ny, men som
ändå känns fräsch varje gång man hittar den. Människojakt är intressant, så är
det bara och det kommer säkerligen att fortsätta fascinera mänskligheten en
lång lång tid framöver. Det är liksom den ultimata jakten på något sätt, att
jaga sina egen art som sport.
Men nu
fokuserar filmen inte enbart på denna jaktsport utan även på de bestraffningar
fångarna råkar ut för i fånglägret. Personligen gillar jag den här typen av fånglägerfilmer,
framförallt när man tagit ut svängarna så radikalt med bestraffningarna, de är
både bestialiska, innovativa och många gånger rent sadistiska. Man tar
svängarna mer än vad nöden kräver för att nå sitt mål helt enkelt. Man låter
någon hålla uppe vikter för att inte bli krossad under tyngden eller sätter fyr
på en fånge under enormt lekfulla omständigheter för att bestraffa denne för
ett rymningsförsök. Men det är inte bara detta, enbart att inte veta sin plats
och misslyckas att redogöra för denna på ett, enligt fångvaktarna adekvat sätt,
i det dystopiska samhäller filmen avspeglar, kan vara nog för en mycket fysisk
bestraffning!
Skådespelarmässigt
funkar filmen bra och det dyker upp en del kända ansikten som man kanske inte
nödvändigtvis förknippar med ett namn, men som trots allt är bekanta. De som är
förtjusta i TV-filmsversionen av Ivanhoe lär väl heller inte bli besvikna över Olivia Husseys insats i filmen. Hon är
precis lagom förfärad i sitt agerande för att det ska funka. Hon utsätts väl för
en del våld, men framförallt är hon föremål för en av fångvaktarnas kättja som
inget heller vill än att utnyttja henne sexuellt. Naturligtvis innehåller
filmen också omotiverade duschscener a la vilken WIP som helst, även om det är
ganska tydligt att Olivia Husseys karaktär och hennes nakna bröst är två helt
skilda personer. Det är dock lite ovanligt att kvinnor och män tycks duscha i
samma utrymmen vid samma tid. Kanske var filmen före sin tid när det gäller
könsrollsdebatten?
Överlag en
mycket underhållande film som definitivt ökar lusten att undersöka den
dystopiska framtidsgenren mera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar