The
Raven
Regi:
James McTeigue
2012
Thriller
Författaren Edgar Allen Poe har mer eller mindre slutat att skriva
bloddrypande fasansfulla historier och vill hellre ägna sig åt finstämt lyrik.
Någon har emellertid andra tankar och utför ett flertal av Poes litterära
fantasier i verkliga livet. Några otursamma medborgare får således sätta livet
till. Saker och ting heter dock till mera när Emily – Poes käresta, blir
kidnappad och kidnapparen kräver att Poe skriver fler berättelser med dessa
händelser som grund. Det blir en katt och råtta lek där tiden är en viktig
fiende. Om man inte lyckas hitta Emily i tid kommer hon att dö…
Edgar Allens Poes dikt The
Raven har legat till grund för filmer förr. Jag är osäker på hur många det
egentligen handlar om men de mest kända är i alla fall versioner från 1935 och
1963. Hur mycket den första egentligen har med dikten att göra ska jag låta
vara osagt eftersom jag inte kan påminna mig om att jag har sett den. 1963 års
version har dock inget med den att göra mer än att Vincent Price reciterar delar av den i början av filmen. Här har
den i någon mån en sammanhållande egenskap men det tillför verkligen inte något
speciellt och det är heller inget som historien bygger på.
Istället är det en historia som
vi redan har sett några gånger som uppenbarar sig. Den där någon lånar
frikostigt från det skrivna ordet för att starta ett slags duell med
författaren. Det gäller helt enkelt att vara smartare än sin motståndare. Det
som skiljer den här från de andra i samma stil är förstås att det handlar om
mordsekvenser inspirerade av Edgar Allen
Poes skriverier. Känner man till något om författarens noveller och
historier växer filmen något, det är intressant att se hur man kopplar ihop
mördarens modus operandi med Poes
författarskap. Gud vet att han fantiserade ihop några riktigt kusliga historier…
Skall man dock vara lite mer
objektiv hävdar jag att en film vars behållnings till stor del ligger i en
förkunskap av författarens verk är ett misslyckande. Jag fann själv filmen
oerhört intressant, åtminstone till en början, men hade jag inte varit så pass
insatt hade jag inte kunnat tillgodogöra mig filmen på samma sätt! Framåt
slutet blir det lite för tvådimensionellt och filmen tappar en hel del på sin
standardiserade historiestruktur.
6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar