Miami ink
Volym 1
2005
Vi får följa livet hos tatuerarna
på Miami Ink. Själv utgångsläget är att Ami James samlat ihop en grupp mycket
skickliga tatuerare till sin nyöppnade butik. Vi får där följa deras arbete och
ta del av de historier som kunderna har at berätta i samband med att deras
kroppar utsmyckas. Det är alltifrån sentimentala minnen till livsförändringar
som ska förevigas med bläck på den nakna huden. Vi får lära oss de olika
tatueringskonstnärernas olika specialiteter och följa lärlingen Yojiro hårda
vardag för att lära sig yrket. Men inte bara bilder växer fram i denna serie, vi
får åtminstone till viss del även följa det mer privata livet hos virtuoserna,
egentligen som i vilken realityshow som helst.
Ska man hitta någon gemensam röd
tråd tvärs igenom flertalet avsnitt är det nog att en övergripande del av
historierna bakom tatueringarna är lite snyftiga. Många vill hedra en bortgången
kompis, bror, fru eller för delen något husdjur. Det är kanske en mindre del
som inte har någon djupare anledning till sin kroppsdekoration. Det är mycket
pratande om symbolism och vad olika saker representerar, piratskepp, fiskar,
drakar, tigrar och allt möjligt annat också. Man börjar också efter ett tag
skönja vem man har som favorit av de fyra tatuerarna och lärlingen.
Tyvärr är serien ganska illa
klippt och man får inte riktigt den känsla av kontinuitet som man skulle önska
eftersom man allt som oftast kan skönja människor som blev tatuerade för några
avsnitt sedan i bakgrunden. Detta samtidigt som man luras att tro att det
faktiskt förflutit mer tid än så. Saker händer alltså inom en kortare tidsaspekt
än vad det är meningen at vi som tittare ska tro. Åtminstone är det den
uppfattningen jag får.
Något som är extra kul att följa
är faktiskt lärlingen Yojiro, som i serien gifter sig och faktiskt även blir
pappa för första gången. Hans tatueringsintresse är brinnande, men det ska
mycket till innan han faktiskt får utföra någon riktig tatuering. Han övar på
grissvål och på sig själv men den första ”riktiga” tatueringen dröjer. Under
tiden får vi se de stora konstnärerna utveckla sina verk där jag för egen del
blir allra mest imponerad av Chris Garver som verkar vara dem som även de andra
ser mest upp till. Det är klart att även Ami James, som även tjänstgör som
berättarröst i serien och Darren Brass, som faktiskt ser ut lite som Markoolio,
tillsammans med Chris Nunez är mycket skickliga tatuerare, men det känns ändå
som om de har en liten bit kvar innan de kan åstadkomma det som Chris Garver
gör. Därför är det extra intressant när en sådan skicklig hantverkare som
Garver talar om Kat Von D, vars expertis tycks ligga mestadels i svartgråa porträtt-tatueringar,
med sådan innerlig respekt. Jag är förstås ingen expert på området, och är på
tok för rädd för smärta för att bli tatuerad också, men nog skulle jag gå till
någon av dessa två om jag hamnade i ett läge där det fanns utrymme för det.
Det är en del dramatisering
mellan de olika individerna i serien också även om det mesta av tiden går åt
till att låta kunderna berätta sina historier och motiv bakom varför de vill ha
det si och så. Jag vill inte kalla det för direkta bråk, men under stundom
tycks det vara en rätt hård jargong mellan tatuerarna. Detta är kanske något
som måste till för att folk ska bli intresserade och titta, vad vet jag?
Hur som helst så finner jag det
vara en klart underhållande serie, klart värdig att spendera ett avsnitt eller
två i taget på, men inte mycket mer än så tror jag. Skaffar man boxen ”Volym 1”
som Noble Entertainment har gett ut har
man ungefär sexton och en halv timme framför sig och det är kanske lite mastigt
att se i ett sträck…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar