Killer Klowns From Outer Space - 1988 - en kultrulle av rang!

Killer Klowns From Outer Space

Regi: Stephen Chiodo

1988

Komedi/Sci-Fi/Horror

Efter ett stjärnfall beslutar sig Mike och Debbie sig för att avbryta sin första dejt, ta sin parkerade bil och åka för att se om det blev något meteoritnedslag. De hittar ett cirkustält mitt ute i skogen men det visar sig snart att det inte är något vanligt cirkustält och inga vanliga clowner heller. I själva verket är det ett rymdskepp och clownerna utomjordingar här enbart för att göra människorna till sin föda.

Låt oss redan från början reda ut skillnaderna mellan en kalkonfilm och den här rullen. En kalkonfilm är något som, mer eller mindre, har blivit underhållande av misstag och det tycker jag inte man kan anklaga den här filmen för. Det är helt klart en medvetenhet som ligger bakom filmen, hur absurd den än är. Klichéerna är medvetet använda och en del av humorn. Sällan har det väl varit lika intressant att filosofera kring vad man hade kunnat upptäcka om det hade varit möjligt att se in i hjärnan på manusförfattarna för det här är helt galet.

Skådespeleriet är kanske inte top-notch över hela linjen det är lite överspel här och där men det gör ingenting och tillför till och med något faktiskt. Även detta är en del av humorn och miljöerna är fullständigt fantastiska inne i rymdskeppet eller cirkustältet eller vad man ska kalla det för. Jämför man med filmer som Tim Burtons Charlie and the Chocolate Factory ligger den förstås en bit efter men vi ska också komma ihåg att det här är en film från sent åttiotal! Vilken budget filmen haft vågar jag inte spekulera kring men aldrig sinande resurser av animerande datorer är inget som har funnits i alla fall.

Den bisarra handlingen som är filmens stöttepelare görs fullt ut, det finns inga halvmesyrer och det som skulle kunna ha varit hur fånigt som helst, i ordets negativa betydelse, blir istället till glimrande komik! Popkornpistoler, kokonger av spunnet socker och annat som jag aldrig skulle ha kunnat komma på även om mitt liv hängde på det gör filmen till vad den är. Clownerna är hur fula som helst men samtidigt charmiga och var och en av dem verkar ha en egen personlighet. Det är inte bara opersonliga monster från yttre rymden här inte. En del situationskomik uppstår också när clownerna inte riktigt förstår hur vissa jordiska föremål ska användas. Puder och raklödder ger till exempel upphov till lite slapstickkomik och skulle man slå upp ordet skräckkomedi, en genre som jag för övrigt gav mig på att försöka definiera för ett tag sen, så skulle man sannolikt hitta en bild från den här filmen. Jag har generellt svårt för skräckkomedier men det här är filmen som skiljer agnarna från vetet!

Musiken är ganska tidstypisk och andra saker såsom frisyrer och liknande skvallrar också om när filmen är gjord, men jag tycker den har stått emot tidens tand mycket bra och ser absolut ingen nackdel i att man skymtar åttiotalet lite här och där. Detta är väl mest påtagligt i de delar av filmen som inte fokuserar på clownerna och deras eskapader utan den sidohistoria som också berättas. Den är i sig inget unik, en yngre polis rivalitet med den av det gamla gardet som vägrar anpassa sig till nya tider. Ingen av poliserna tror förstås på den galna historien till att börja med men den äldre, som gestaltas väl av John Vernon, är lite extra skeptisk kanske. Nåja, han får sitt det kan jag lova..

Jag skulle vilja tacka Galaxina Film som har gett ut den här filmen för första gången på DVD i Sverige. Det här är deras första utgivning och den ger definitivt mersmak! Det ska bli mycket intressant och spännande att se vad detta nystartade bolag som, enligt vad jag förstår, kommer att fokusera på sci-fi, kommer att ge ut i framtiden!

7/10

Läs även Lindas recension här!