Bounty
Hunters
Aka:
Bail Enforcers
Regi:
Patrick McBrearty
2011
Action
Jules, Ridley och
Chase är prisjägare. De livnär sig på att fånga småskurkar och lösa in dem hos
polisen för kontanter. En kväll ger de sig efter en till synes lätt uppgift men
småskurken vill inte gärna ge sig och tipsar om var de kan kamma hem mera
pengar – mycket mer pengar! Efter en stunds rådgörande med varandra tar de
erbjudandet. Detta skulle de inte ha gjort! För även om de inte är några
problem från första början dyker de snart upp när de inser att deras fångst
också är jagad av maffian som gör allt för att han inte ska hamna i polisens
grepp. De tre prisjägarna hamnar nu i en situation där det inte finns någon väg
ut. Enda chansen är att spela spelet till slut!
Trish Stratus,
som spelar den kvinnliga delen av prisjägartrion, är tydligen Wrestlingstjärna
i det verkliga livet. Det är ingen sport jag intresserar mig för överhuvudtaget
så jag har ingen aning om hur duktig hon är på det. Här i filmen tycker jag
dock hon sköter sig utmärkt och är sannerligen inte sämre än någon av de andra.
Å andra sidan är de andra in bättre än heller och det kan väl betyda två saker
egentligen. Antingen är de andra lika dåliga som hon eller så är hon lika bra
som de andra. Jag hävdar den senare utan att för den skull ösa lovord runt
någon av skådespelarinsatserna.
Som film betraktat är jag dock inte lika imponerad. Det
är en ganska oinspirerad film i mina ögon. Det enda den har att komma med egentligen
är några actionscener men man kan inte ta slagsmålsscener hur länge som helst
och finna dem underhållande. På omslaget jämför man med John Woo och Jean-Claude Van
Damme och visst kan man se tendenser men det finns inte tillräckligt mycket
kontinuitet för att göra någon stor sak av det. För mig blir det mest tröttsamt
ganska fort.
Jag ska inte säga att det inte finns underhållande
stunder i filmen, det gör det absolut men frågan är om man verkligen skulle
förlita sig på så enformig action från början till slut? Man försöker förstås
varva det med lite sexuella anspelningar emellanåt, främst med Trish Stratus men också med Andrea James Lui som slåss med Trish vid ett par tillfällen. Man
lyckas hålla dessa slagsmål lagom stereotypiska och inte överdrivet klyschiga.
Jag vet inte vad det är men det är faktiskt roligare att se två tjejer slåss!
Överlag tycker jag dock att filmen är ganska bedrövlig.
Kul att ha sett en gång kanske, men fler gånger lär det inte bli!
4/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar