Recension: Boot Camp - 2007

Boot Camp

Regi: Christian Duguay

2007

Drama

Långt ute i stilla havet finns en liten ö med ett speciellt uppfostringsläger som föräldrarna till särskilt stökiga ungdomar skickar bort sina barn till när de inte längre klarar av situationen. Vad föräldrarna inte har full koll på är vilka metoder som egentligen används för ändamålet: hjärntvätt, fysiska bestraffningar i form av kompanistryk eller motsvarande och med fångvaktare som utnyttjar ungdomarna för sina egna njutningar. Av olika omständigheter hamnar Sophie (Mila Kunis), till pojkvännens stora smärta på ön. Han är fast besluten att få hem henne igen, men först krävs det att han skickas till ön, något som är lättare sagt än gjort…

Själva idén med fångläger långt ute till havs, även om de inte råkar ligga mitt ute i stilla havet är förstås ingen ny idé. Ett gäng filmatiseringar om fängelseön Alcatraz, med Don Siegels Escape From Alcatraz och Papillon med Steve McQueen och Dustin Hoffman är väl de första som ploppar upp i skallen kanske. Tittar man på, för gemene man, mer okända rullar finns det förstås andra fånglägerfilmer med ingredienser som liknar den här ännu mer även om det inte nödvändigtvis utspelar sig på en ö, ta Turkey Shoot för att bara nämna en film!

Fast här är de ju egentligen inte frågan om ett fångläger utan om en plats där de stökiga ungdomarna ska disciplineras under överinseende av Doktor Hail (Peter Stormare) som med sina metoder ändå tycks komma någon vart med dem, åtminstone tills han stöter på motstånd från Sophies pojkvän Ben (Gregory Smith) som sätter hela verksamheten i gungning med sin blotta närvaro. Lite tramsigt kan tyckas eftersom det inte känns riktigt realistiskt att en person kan ställa till med sådan oreda som det gestaltas i filmen.

Överlag för man väl också säga att den är lite tam och även om bestraffningarna kan tyckas hårda blir man inte direkt påverkad av dem. Om detta beror på att man numera har blivit så luttrad att man kräver mer och mer för att överhuvudtaget känna något eller på att filmen de facto är svag på detta område kan förstås diskuteras men det faller lite platt för min del i alla fall och det är lite synd för filmen hade helt klart potential att kunna vara riktigt stark. Visst finns det tillfällen då vissa personer får precis vad de förtjänar och tillfällen när man verkligen känner med ungdomarna och ett och annat tillfälle då våldet känns riktigt naket. Men det går över ganska snabbt och strax efteråt är det lika platt igen.

Men nu har filmen trots allt ett litet ess i rockärmen som förstärker den och som faktiskt gör den lite motbjudande trots allt. Den bygger nämligen på verkliga händelser och enligt filmens för och eftertexter är det här en företeelse som inte varit helt ovanlig och hur allt detta skett utan insyn av myndigheterna. Man berättar också att 40 barn och ungdomar dokumenterats ha dött under förhållandena och det är något som faktiskt får min fantasi att skena i alla fall! Kanhända är inte filmen i sig något mästerverk, men den bygger på händelser som känns enormt viktiga att förmedla till människornas medvetanden och som sådan är den förstås enormt rekommendabel!