Recension: Boeing (707) Boeing (707) - 1965

Boeing (707) Boeing (707)

Regi: John Rich

1965

Komedi

Skriven av: Linda Snöberg

En Amerikansk playboy vid namn Bernard Lawrence (Tony Curtis) som bor i Paris har klurigt nog kommit på ett system, genom att använda flygbolagens tidtabeller kan han ha 3 stycken förhållanden med flygvärdinnor utan att tjejerna vet om de andra. Emellertid kommer hans liv att bli aningen kaotiskt, när först en gammal vän vid namn Robert Reed (Jerry Lewis) kommer på besök och kort därefter blir allt mer och mer komplicerat för tjejerna börjar dyka upp på tider de inte skall vara där. Kommer han att kunna hålla isär alla förhållanden eller brakar hela helvetet lös?

Den här filmen är helt hysterisk och rolig om man som jag gillar farser där det bara blir mer och mer komplicerat ju längre tid som går. Det mesta utspelar sig i en lägenhet så jag antar att den inte var så värst dyr att spela in och på så sätt ett smart drag tycker jag. Då de inte är i lägenheten förekommer det väldigt fina sevärdheter från Paris. Det förekommer klichéer efter klichéer men för mig spelar det ingen roll alls, blir bara en extra krydda.

                                     

Jag tycker att både Tony Curtis och Jerry Lewis gör bra ifrån sig, men inte mycket mer än vad som begärs av dem. De kunde gott ha varit roligare och kanske fått ett litet bättre manus att gå efter. Däremot de tre flygvärdinnorna gjorde ett alldeles utmärkt jobb.

Dany Saval som spelar Jacqueline Grieux och jobbar för Air France som älskar sufflé. Hon är den mer bestämda varianten och låter ingen sättas sig på henne. Jag älskar hennes dialekt och att hon är misstänksam är ju klockrent kul.

Suzanna Leigh som spelar Vicky Hawkins och jobbar för British United som älskar njure, hon är den som är snyggast att titta på men är väl den som jag tycker spelar sämst. Det som är roligt med Vicky är väl att Bertha och hon inte kommer överens så det blir en del roliga oneliners där.

Christiane Schmidtmer som spelar Lise Bruner och jobbar för Lufthansa som älskar knackvurst och surkål, har en underbart rolig roll och hennes repliker är ju bedårande.

”Sufflé är för människor utan tänder.” Hon är den lite mera skrikiga varianten och litar helt och blint på Bernard.

Thelma Ritter spelar hushållerskan Bertha som verkligen stjäl showen från alla de andra, hon är fenomenal och är en fröjd att titta på, inte för att hon är vacker utan för att man kan verkligen känna hur hon har det i sitt hopplösa fall. Först vara pass upp åt Bernard och även hålla i ordning på alla byten som måste göras inför varje ny tjej som kommer på besök. Det ska ändras på fotografi och kläder och förutom det så ska det hållas reda på vilken mat som skall tillagas. Tillslut blir det för mycket för henne och hon håller gång på gång att lämna Bernard åt sitt öde, men på något sätt stannar hon ändå kvar trots att tjejerna tycker att hon är enormt klantigt och kan ingenting. Vill du se henne i en annan sorts roll kan du ju alltid checka in Hitchcock´s Rear Window.