Island Fury

Island Fury – Eftersom mitt ex av Barracuda som jag nyligen skrev om är en så kallad double feature fick jag en film på köpet. Denna film var Island Fury, en film som utlovade både gangsters i jakt på sina pengar och kannibaler – allt på en öde ö. Eller nästan öde i alla fall eftersom den trots allt måste vara befolkad om där ska finnas kannibaler. Det låter ju som lovande premisser, eller hur? Tyvärr klarar filmen inte av att hålla riktigt lika mycket som den utlovar och av kannibalerna ser man inte ett spår. Åtminstone inte av mer traditionella infödingar som äter människokött! Möjligen kan man tolka fram en och annan kannibalistisk egenskap bland öns enda bofasta familj, men det är inget uttalat och man får inte se något av det slaget ske överhuvudtaget. Hur som helst så utspelar sig filmens handling parallellt i nutid och dåtid. Vi får följa huvudrollsinnehaverskorna och samtidigt se deras historia, för de har varit på ön tidigare och det var ingen trevlig vistelse. Och dessa tillbaka blickar, som tar upp alldeles för mycket av filmen, är ingen trevlig upplevelse för oss heller eftersom de flesta av skådespelarna är riktigt bedrövliga. I nutidsberättelsen försöker de åtminstone agera men i tillbakablicken verkar de bara ha gett upp och somliga tycks bara läsa sina repliker innantill. Riktigt dåligt är det alltså på detta plan och jag överdriver ingalunda! – 2/10

Du kan köpa filmen här: Axelmusic

Barracuda aka The Lucifer Project - 1978

Jag såg den här under förutsättningen att det skulle vara en djurskräckfilm, som jag dessutom spenderat en hel del år på att hitta utgiven på en engelskspråkig DVD. Efter införskaffandet för ett par sår sedan har den dock blivit stående i bokhyllan av någon anledning. Hur som helst har jag nu tagit mig tid att titta på den och kan konstatera att någon regelrätt djurskräckfilm rör det sig sannerligen inte om. Visserligen finns det ett par småcharmiga scener där barracudor attackerar människor men även om de som sagt är charmiga är de ganska bedrövligt filmade. Behållningen ligger istället i det som finns emellan dessa scener, själva historien om experiment som förorenar vattnet och som någon inte skyr några som helst medel för att hemlighålla! Skådespelarmässigt är det ganska ojämnt, några av aktörerna är ordentligt bedrövliga medan ett par faktiskt är anständiga. Dock ska man komma ihåg att det rör sig om en skräpproduktion och även om dessa ofta är charmiga är de sällan riktigt bra. – 4/10

The Descent 2

The Descent 2 – Jag tyckte att första filmen var riktigt bra även om jag aldrig tillhörde de största fanatikerna. Det var en tät och spännande film där man kunde dra slutsatser om paranoia och klaustrofobi likväl som de uppenbara monster som ingick i filmens narrativ. Själva överraskningsmomenten går inte att upprepa i en uppföljare eftersom vi redan vet vad vi kommer att utsättas för och där faller väl filmen lite kanske. Men för den, i genren mindre insatte, finns det helt klart kaskader av överraskningseffekter att gotta sig i och som uppföljare betraktat för man säga att filmen är relativt lyckad! Jag tycker också att man lyckats undgå att fastna i fällan att göra samma film en gång till fast med andra skådisar. Självklart måste man ge sig ned i tunnelsystemet och självklart måste de inblandade träffa på samma typ av monster som fanns i den första filmen men jag tycker trots allt att man gör något mer av det. - 5/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Long Distance

Long Distance – Jag hade inga direkta förväntningar av den här filmen även om en handling där en okänd gärningsman ringer för att terrorisera en ung kvinna onekligen låter tilltalande. Det finns utrymme för en hel del spänning i en sådan produktion och det var väl det jag hade hoppats på helt enkelt. Genast slår det mig hur likt själva uppläggen initialt är Mario Bavas The Telephone i segmentfilmen Black Sabbath från 1963. Det finns flera detaljer i filmens mise-en-scène som för tankarna i de banorna även om den här naturligtvis aldrig kommer i närheten av den spänning Mario Bava lyckades åstadkomma. Manuset och dialogen en till en början riktigt korkad men jag tycker det bättrar sig lite efterhand och framåt slutet är det inte alls pjåkigt! Kanske kunde man ha önskat sig en lite fräschare upplösning och inte en som använts i olika former till leda de senaste åren men på det hela taget tycker trots allt att det blir godkänt. Kvaliteterna är något ojämna och ibland är huvudrollsinnehaverskan bedrövligt dålig för att i nästa stund vara hur bra som helst. – 6/10

Footprints on the Moon

Footprints on the Moon – Inte en Giallo i dess vanliga form, det finns ingen maskerad mördare i svarta skinnhandskar eller någon utredare som försöker klura ut en brutal mordsekvens eller liknande. Dessutom finner jag färgerna, jämför med vad som är brukligt för stilen, vara i blekaste laget, liksom filmens nerv. Vidare staplar sig handlingen fram på ett sätt som känns väldigt sökt och inte naturligt. Ändå gillar jag verkligen estetiken i filmen och även om den inte är snyggt blir den gradvis intressantare och intressantare för att framåt slutet bli riktigt spännande. Man blir helt klart intresserad av att få reda på vad själva mysteriet som huvudpersonen försöker lösa verkligen består i. Den smyger sig på en kan man säga! – 7/10

Köp den på Amazon.co.uk

Recension: Tower of Death aka game of Death 2

Tower of Death aka game of Death 2 – Att sälja den här filmen med Bruce Lees namn är egentligen ganska smaklöst. Det lilla han medverkar är dessutom endast inklippta scener eftersom han dog tretton år tidigare. Istället fokuserar det mesta av filmen på hans rollkaraktär Billy Lo (från Game of Death) eller snarare på denna rollkaraktärs bror – Bobby Lo… Han ger sig ut för att söka svaret på sin bror död och hittar slutligen dödens torn, som byggts nedåt i marken istället för ovan jord. Hur som helst är de flesta av kampscenerna så pass dåliga att de enbart blir löjeväckande, det finns inget av den nerv som bättre filmer med Bruce Lee trots allt har och både ljudeffekter och dramaturgi är så överdrivet att det bara blir tramsigt. Ett tag fungerar det som charm men det håller inte hela filmen igenom. I stort sett en ganska misslyckad film, men som trots allt kan vara av intresse för de största entusiasterna och fansen av de skräpigaste Kung-Fu filmerna. – 4/10


Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Babysitter Wanted - 2008 - Upplägget är klassiskt.

Jag hade väl egentligen inga förväntningar överhuvudtaget på den här filmen. Att det var någon sorts horror eller thriller var tämligen uppenbart och det räckte för mig. Upplägget är klassiskt, först får man en teaser och sedan klipper man till personer som filmen kommer att handla om. Att den unga kvinnan, som handlingen sedan centrerar sig kring riskerar att gå samma öde till mötes är liksom själva grundtanken. Till en början fungerar konceptet ganska bra och det är lite halvspännande på ett förutsägbart vis. Klichéerna duggar tätt, men det kan ju ha sin charm också. Efter ett tag väljer man dock att avslöja ockulta detaljer för åskådaren som gör att filmen genast bli tramsig och inte längre går att ta på allvar. Man förstör filmens potential totalt och kvar blir bara något som kunde ha lyckats om man tagit till vara det som faktiskt fanns där. Nä, jag är ganska besviken! – 4/10

Köp den på CDON

Så Olika

Så Olika – Helena Bergströms andra film som regissör börjar i ett högt tempo och fångar genast in åskådaren. Vi får stifta bekantskap med två systrar vars personligheter ligger till grund för hela historien egentligen. Den ena gör politisk karriär medan den andra jobbar med att producera TV-program och runt om dem kretsar en massa människor vars öden vi får följa. Det handlar om falnad kärlek, otrohet, guldbröllop, demens, tidningsskandaler och politiskt rävspel. Tyvärr tappar filmen tempo framåt mitten och blir ganska ointressant för några minuter innan den hittar rätt tråd igen. Och bara det att den lyckas komma igång igen får betraktas som positivt! Tyvärr är andra halvan betydligt ojämnare än den första och ju närmare man kommer slutet desto närmare kommer man också sentimentaliteten och moraliserande som ju är standard i den här typen av romantiska komedier. Hur som helst är det en klart godkänd film och jag tycker att Helena Bergström, i och med den här och första filmen Se Upp För Dårarna, har bevisat att hon är kompetent även bakom kameran! I rollerna hittar vi, förutom systrarna Lövdahl (Ingela Olsson och Anna Ulrika Ericsson) gott om kändisar såsom Rolf Lassgård, Philip Zandén, Nina Gunke, Johan Wideberg, Rickard Wolff och Siw Malmkvist. – 6/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Trick ’r Treat - 2007 - utspelar sig på halloween!

Från början hade jag fått för mig att det här var en episodfilm, eftersom man kunde läsa att det var fyra olika historier på baksidan. Och det är väl en sanning med modifikation kanske. Visserligen är det mycket riktigt olika historier som berättas, men de vävs samman på ett så skickligt sätt att man knappt märker det. Detta betyder förstås inte att själva historierna är särskilt bra eller skrämmande trots att de utspelar sig på halloween. Eller så är det just det som är felet, det blir lite ytligt, lite klämkäckt och lite lamt för att skrämma eller intressera någon som nått eller, som i mitt fall, passerat tonåren för länge sedan. Själva sammanknytandet av historierna är alltså intressantare än själva historierna i sig och det är inte bra! – 5/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

En Fyra För Tre

En Fyra För Tre – Det här är en serie som det inte är helt lätt att få tag på visade det sig. På olika auktionssajter kunde slutpriset för en enda säsong (åtminstone den första) hamna på flera hundra kronor över butikspris. Visserligen verkar allt vara slutsålt överallt och det gör ju förstås att priset skjuter i höjden om efterfrågan finns. Hur som helst så fick jag möjlighet att se alla säsongerna helt nyligen och eftersom jag inte sett dem när de gick på TV 96-97 var det med, både stor nyfikenhet och skepsis jag tog mig an uppgiften! I korthet handlar serien om tre ungdomar som bor tillsammans i en lägenhet, Kristin (Lina Perned), Jessica (Anna Jacobsson) och Tobias (Göran Gillinger). För att hyresvärden – Lennart (Björn Gustafson), som bor på våningen under, ska tillåta Tobbe att bo där måste Tobbe låtsas att han är homosexuell (så inga ”sexorgier” kan förekomma). Lennart är mycket strikt och gammaldags och förhållandet med frun Margareta (Birgitta Andersson) är väl lite knackigt. Hon tjatar på honom om sex och om pengar men han är som han är och han pikar väl henne tillbaka lika mycket han.

De första två säsongerna, med betoning på den allra första, är de bästa och roligaste. Det känns lite som om man försöker mjölka ur för mycket ur det hela sedan. Man börjar upprepa skämten om att de är sena med hyran lite väl mycket och man slarvar en hel del med manuset i de senare säsongerna. Man underskattar publiken helt enkelt och det är något som jag inte uppskattar. I sista säsongen byter till och med Kristin hårfärg och blir stereotypiskt blond, vilket är lite tråkigt. Det var lite av en friskt fläkt att ha henne korkad, fast med mörkt hår under de första tre säsongerna. Det känns också som om man försöker göra lite mycket och det är kanske det som gör att det inte blir lika roligt efter ett tag. Det är bara kul när någon kastar sig på soffan ett visst antal gånger innan det blir tjatigt.

Under alla förhållanden så byter man slutligen ut Lennart och Margareta, mot en ny hyresvärd – Bjarne (Göran Rangerstam), som är fanatiskt intresserad av dansband, under sista säsongen. Det kanske är ett desperat att förnya serien, vad vet jag, och det funkar väl till viss del, men samspelet mellan hyresvärden och hyrestagarna blir aldrig riktigt lika bra. Bjarne som karaktär är inte lika klockren som Lennart och Margareta var.

Det är gått om (medvetet) överspel genom hela serien, framförallt av Göran Gillinger, men även av många av de andra, Göran Rangerstam inte minst. Men Björn Gustafson håller måttet hela vägen och är en fantastisk skådespelare! Jag har sagt det förr men det tål att upprepas! Självklart förekommer det också en del gästskådespeleri i serien och om man bara ska nämna några namn kan man ju ta Mickel Dubois och Mi Ridell till exempel.

Tyvärr kan jag inte hänvisa till någon inköpsplats denna gång men om du hittar de första säsongerna tillräckligt billigt någonstans så tycker jag helt klart att du ska slå till!