Toad Road – 2012 – Hallucinogent knarkande!

När jag först började titta på den här filmen från 2012 tolkade jag nog dess handling lite mer bokstavligt än vad den visade sig vara. Netflix berättade att en tjej och en kille följde en stig mot en av helvetets sju portar. Lite mer bokstavligt i alla fall. Strax tänkte jag att det handlar för stås om ett metaforsiskt helvete eftersom karaktärerna i filmen knappast kan betraktas som något annat än helgalna knarkare. De provar allt de kommer över och så vitt jag förstår handlar det om den ena snedtändningen efter den andra. Det är faktiskt häpnadsväckande vilken fantasi man kan ha för att bli hög eller ha ”lite kul”. Jag har aldrig sett något liknande i det avseendet. Många filmer kan skildra knarkträsket men inte så in i helvete sjukt som denna!

Men det saknas något. Det är inte medryckande och länge känns det som att man lika gärna kan somna ifrån skiten istället för att offra sin värdefulla tid på den. Och jag vet inte heller varför med en dåres envishet fortsatte att titta på den. Det är faktiskt en ganska ointressant, för att inte säga rörig, historia.

Men till slut, mitt i knarkångorna, börjar man i alla fall beröra det som jag från början hoppades på. I någon semimetaforisk stil skildras förfallet in i det definitiva vansinnet. Den där stigen som de skulle hitta börjar plötsligt beträdas och portarna – eller grindarna – mot helvetet avhandlas en efter en. Jag säger grindarna för att ”gates” översätts bättre på det sättet i det här fallet. Varför får ni se när ni ser filmen!

Den är inte så läng, runt 75 minuter men det är full tillräckligt. Visserligen blir den lite intressantare framåt slutet men det är fortfarande något rörigt knarkande och, som jag sa tidigare, semimetaforiskt eller kvasirealistiskt i bästa fall och när den är slut är jag banne mig inte kritiker till att tala om vad själva andemeningen var. Jag kan tänka mig att filmen har sin publik men man måste nog vara beredd på något väldigt speciellt om man ska kunna uppskatta den. Efter att ha tagit mig igenom hela är jag fortfarande inte säker men känner mig diplomatisk. Jag skulle hellre fria än fälla.

4/10

Devils of War – 2013 – inget nytt under solen

Filmen handlar i princip inte om något som vi inte har sett förut. Nazisterna försöker vinna andra världskriget genom att använda genmanipulation eller magi för att framställa supersoldater. Man kan kalla dem för vad man vill, de är i alla fall svåra att ta död på och det blir förstås de allierades uppgift. Mycket pang pang men för övrigt inget som går till i historien i min värld.

5/10

Nazi Zombies – 2006 – Aka: Horrors of War

Jag tycker att det är en rolig idé att kombinera nazister med zombies. Det är i sig inget nytt grepp men å andra sidan är den här filmen några år gammal. Tyvärr måste jag säga att den suger… och det finns inte många förmildrande omständigheter heller. Skådespelarna är faktiskt inte katastrofalt usla och det får väl räknas får något men på det hela taget är det verkligen inte bra. Det är en försvinnande liten del av filmens om verkligen behandlar något man kan kalla för zombies. Det är dock förståligt att man försöker sölja in filmen med dessa premisser. Allt som oftast är det soldater som skjuter på något som man inte riktigt ser vad det är. Filmen innehåller också något som för räknas som varulvar och det är väl snarast så att alla övernaturliga varelser som finns i filmen får samsas under benämningen zombies i titeln. Trist och poänglös.

3/10