Room 237 – 2012 – En subjektiv dokumentär om Stanley Kubricks: The Shining!

Sällan har meningarna varit så delade om en film som när det gäller Stanley Kubricks The Shining. De flesta i mina kretsar verkar tycka den är något av ett mästerverk, men jag har också varit inblandade i diskussioner med människor som har tyckt att det har varit den råuslaste filmen någonsin och inte alls kan se någon storhet i den. Den här filmen, den subjektiva dokumentären är, enligt mitt sätt att se det, en film som verkligen tar ut svängarna och analyserar kanske till och med lite för mycket. Jag menar, jag är lika stort fan av konspirationsteorier som någon annan men ibland känns det bara lite överdrivet. Skulle verkligen all symbolik som det redogörs för här vara sann skulle det i sanning vara ett av de största mästerverken någonsin, inte bara cineastiskt utan även till sin struktur. Nästan övernaturligt mästerligt faktiskt.

Vid ett tillfälle spekulerar man i om man kan se filmen både framlänges och baklänges. Man går till och med så långt att man projicerar bägge varianterna ovanpå varandra och genom detta hittar man ytterligare finesser och underliggande meningar som inte ryms i de ”vanliga” spekulationerna. Dessa ”vanliga” spekulationer består bland annat i att teorisera om ifall The Shining egentligen är en film om judeutrotningen eller rent av om indianernas situation över de vitas erövring av Amerika.

Jag kan inte säga att jag verkligen faller för någon av, enligt mig, långsökta teorierna men det är onekligen stor underhållning att ta del av dem. Det finns saker och ting som vid en första anblick inte stämmer i filmen. Det är ingen hemlighet och heller inte föremål för debatt. Frågan är heller inte om dessa är omedvetna eller medvetna. Alla verkar vara överens om medvetenheten i Kubricks filmskapande. Inget sker på slump och det gäller bara att analysera tillräckligt djupt för att hitta svaren.

Man nöjer sig förstås inte bara med att titta isolerat på The Shining utan jämför friskt med Kubricks andra filmer, hittar likheter och använder dessa för att försöka föra sina teorier i bevis. Tilläggas kan att man aldrig någonsin påstår att det teoretikerna spånar om är sant. Det är isolerade teorier som inte på något sätt är sanktionerade av någon inblandad i filmen eller av Kubricks efterlevande. Man är tydlig med detta och det är väl tur att man inte utger sina teorier för att vara fakta.

En kul dokumentär men som man kanske ska se med en smula skepsis. Det är trots allt bara teorier och det är sedan upp till var och en att tro på dem eller inte.

7/10

Star Trek VOY – S01E01 – The Caretaker

Jag fastnade egentligen för den här versionen av Star Trek direkt när jag såg den på TV första gången. Minns jag rätt var det faktiskt just det här avsnittet som visades, jag var alltså med direkt i början av historien. Det är en utmärkt inledning som presenterar karaktärerna väl. De flesta av dem är väl besättningsmän redan från början men ett par stöter Kapten Janeway och de andra på under sitt första uppdrag.

Grundkonceptet är att Voyager, för skeppet är för en gångs skull inte Enterprise, följer en besättning utbrytare kallas The Marquis. Båda skeppen hamnar andra sida galaxen och för att överhuvudtaget ha någon chans mot de fiender som finns där måste de slå sig ihop. Besättningarna mixas och det är det som blir upptakten till hela serien egentligen. Voyager ska nu ta sig hem, en resa som beräknas ta 70 år…

Det här första avsnittet är som sagt en bra början men vad som sedan ska komma minns jag som ännu bättre. Det här med att träffa nya civilisationer och utforska nya världar kommer verkligen till sin rätt när Kapten Janeway och hennes besättning försöker skaffa sig den teknologi som skulle kunna underlätta deras resa hem. Allt utan att kompromissa med Första Direktivet, dvs. att inte lägga sig i andra världars angelägenheter. 

Rodentz aka Alterred Species – 2001 – Muterade jätteråttor

Till och med för mig, som är ett uttalat fan av så kallade creature fetures, eller djurskräck som vi säger i Sverige, är det här en riktigt dålig film. Det beror inte på att den är alldeles genomklyschig eller uselt skådespelarbesatt. Det hade jag kunnat stå ut med och är heller inget ovanligt i genren. Men filmen är stundtals så utomordentligt tråkig att det är svårt att hålla intresset uppe.

Alltsammans tar sin börjar på ett labb där man utför experiment med råttor (no shit Sherlock!). Man injicerar den med någon kemikalie och de blir något annat än vad de var från början. De utvecklar ett medvetande och de växer i storlek. Fast det är väl i ärlighetens namn inte alla som växer men det räcker och blir över i alla fall. Den förvuxna råttan som är den sista att besegras är tillräckligt löjlig ändå. Varför ska man överdriva storlek så förbannat?

På labbet arbetar professorn, som har fått sin anslag indragna och därför tvingas utföra sina experiment utan för universitetsområdet, och hans assistent. På väg dit är också några av hans kompisar som ska överraska honom och festa. En del av dem har inget annat än fest och sex i åtanke och när det står klart att en av råttorna brutit upp in bur och rymt är det inte populärt hos alla att stanna och leta efter den.

Hur som helst blir det en blandning av tonårsslasher och djurskräck då. Det är inte så lite sexualiserande bilder emellanåt. Samma princip som i vilken slasher som helst. Är du inte kristligt ren och väntar med sexuella akter till efter äktenskapet skall du döden dö! Fast inte av en galen yxmördare utan av råttor!

3/10