Recension: V/H/S - 2012

V/H/S

Regi: Matt Bettinelli-Olpin, David Bruckner, Tyler Gillett, Glenn McQuaid, Radio Silence, Joe Swanberg, Chad Villella, Ti West, Adam Wingard

2012

Horror

Några ligister får i uppdrag att åka till ett hus och stjäla ett mycket ovanligt och speciellt videoband som ska finnas där. Väl där finner de en äldre man död framför ett antal brusande TV-apparater. Källaren är full av videoband och när de börjar undersöka dem ett efter ett visare det sig att det ena är underligare och mer skräckinjagande än det andra!

Först verkade det bara vara en film som hade hoppat på trenden ”found footage” som verkar vara så populärt nuförtiden. Eller rättare sagt, så är det till en början inget som är funnet utan det som sker sker – i realtid dessutom. Det är ligister som överfaller en tjej, drar upp hennes tröja och blottar brösten. De filmar också när de vandaliserar och sådana ”oskyldiga” påhitt. Min initiala uppfattning var att det var dessa personer som skulle eskalera sina upptåg till värre och värre företeelser men det visade sig istället vara dessa som ska åka och hämta det där ovanliga videobandet i huset.

Snart står det klart att de ”oskyldiga” påhitten inte är någonting jämfört med vad de kommer att hitta inspelat på band. Det är nu inte frågan om att blotta brösten på någon ung, söt och oskyldig tjej. Nu är det ond bråd död som gäller och i alla möjliga former. Det som följer är helt enkelt en antologi där regissörerna står för en del var. Jag har inget emot sådana påhitt även om risken är att man inte får något direkt sammanhang i vad som sker. Det är lite grand som noveller om man ska jämföra med det skrivna ordet. Det hinns liksom inte riktigt med att utveckla allt som borde utvecklas.

Men jag ser inte detta som något problem här. Jag gillar alla kortfilmerna som ingår i V/H/S, det jag däremot inte riktigt får ihop är det som händer mellan filmerna. Det som ska hålla ihop hela berättelsen är emellanåt helt obegripligt och jag är inte ens säker på att det händer i kronologisk ordning. Strunt samma, delarna är i det här fallet starkare än helheten och ett par av dem är så effektiva att jag faktiskt blir djupt imponerad! Det är spännande nästan hela tiden även om man hela tiden vet att något ”ont” kommer att hända de inblandade. Ibland är det till och med ganska så tydligt vad det är som kommer att ske.

Det finns i regel heller inte så mycket förklaringar i episoderna till varför det som sker sker. Det är inte riktigt adekvat kanske. Det är formen som är det viktigaste här. Att skrämmas är viktigare än att logisken ske fungera klockrent hela tiden. Jag gillar den här filmen och kan inte riktigt bärga mig innan jag får ta del av tvåan. Och för en gångs skull infriar omslagets citat The Scariest, Rawest Horror Movie of the Year förväntningarna. Det här är en riktigt otäck film!

8/10

LOVELY MOLLY - 2011 - Kritikerrosad film!

Lovely Molly

Regi: Eduardo Sánchez

2011

Horror

Molly har återvänt till den gård där hon en gång växte upp. Hon bor där med sin man och båda hennes föräldrar är döda. Till en början går allting bra men efter att det nyinstallerade larmet gått igång börjar hon se saker. Något finns huset tillsammans med dem och när Tim måste sköta sitt jobb som lastbilschaufför blir Molly ensam i huset. Efter hand kommer det fram att hon har haft ett drogmissbruk i många år och med det hon nu upplever halkar hon tillbaka in i samma banor. Det blir lätt att börja med drogerna igen för att fly undan verkligheten. Men är det verkligheten hon ser eller är det orsakat av drogerna hon stoppar i sig för att slippa konfronteras med sitt förflutna som är boven? Saker och ting blir värre och värre och det verkar inte finnas någon annan är systern Hannah som har det blekaste aning om vad det är som händer. Vad har egentligen hänt Molly och vad är det som händer henne nu?

Det här är ytterligare en film med en massa stjärnor och utmärkelser på omslaget. Det påstås både det ena och det andra i kvalitativa termer och som vanligt ska vi väl ta dem med en nypa salt. Jag menar, ingen ska väl tala om för oss vad vi ska tycka är bra (sic!) eller inte. Uppriktigt sagt så blir jag misstänksam när jag ser ett sådant här omslag, jag vet inte om man har samlat allt man har kunnat hitta i positiva recensioner eller om det faktiskt är representativa åsikter om filmen. Enda sättet att ta redan på hur det ligger till är förstås att själv titta och bilda sig en uppfattning. Men ta inte mitt ord för det, kolla själva!

Onekligen är det under stundom ganska spännande, man har lyckats skapa en intressant film utan att för den skull överdriva särskilt mycket. Det finns väl några scener man skulle kunna ha låtit bli men på det hela taget är det stabilt. Det mesta av filmens tillgångar stavas Gretchen Lodge som spelar huvudrollen Molly. Hon är faktiskt riktigt bra och hon får det att krypa lite under skinnet på mig. Andra tillgångar är att man inte riktigt vet vad som har hänt tidigare i Mollys liv och att man får ledtrådar under filmens gång som man kan bygga sina egna misstankar på. Det uttalas inte rent ut, vilket jag tycker är bra!

Men trots detta ryggar jag tillbaka för citaten på filmens omslag. Det påstås att det är den bästa, eller en av de bästa skräckfilmerna i år, det vill säga året den hade premiär. Det är mycket möjligt faktiskt. Jag är inte genomimponerad men å andra sidan kommer det mycket skräp också. När jag såg den tyckte jag förstås att det var bullshit och att det måste ha kommit filmer, skräckfilmer till och med, som är mycket bättre än den här under 2011. Men när man ser så mycket film som jag gör så går åren lätt ihop och det är svårt att hålla reda på det ena decenniet och det andra. Med det vill jag ha sagt att det alltid har producerats mer skräp än kvalitativ film oavsett vilket år vi talar om. Kanske är det här verkligen en av 2011 års bästa rysare trots att den inte skrämmer skiten ur mig. Man får väl för höga krav med åren antar jag…

En sak ska jag dock ge den. Det är en sådan där film man kan fortsätta att fundera över trots att den har tagit slut. Det brukar borga för kvalitet när det gäller manus och story i alla fall.

6/10

Recension: MOBY DICK - 2010

Moby Dick

Regi: Trey Stokes

2010

Action

1969 blir sjömannen Ahab av med sitt ben när en gigantisk val attackerar den ubåt han befinner sig på. Den sliter bokstavligen ubåten i stycken och Ahab blir besatt av hämnd! Många år senare är han kapten på sin egen ubåt men han har inte glömt. Det är fortfarande hämnd han är ute efter. Han kan rationalisera det till att skydda jordens befolkning mot besten men det är inte hans primära angelägenhet. Valen måste dö för vad den gjorde mot honom!

Barry Bostwick

Låt oss första skilja på filmiska kvaliteter och på underhållningsvärde. När det gäller det förstnämnda finns det inte mycket att orda om, det här är en ganska värdelös film. Minor ser ut som frigolit, det är samma sekvenser av ”valen” om och om igen etc. Jag tycker väl inte att det är frågan om en total katastrof men så är jag väl lite färgad av att jag verkligen vill tycka om den här sortens filmer också. Gigantiska djur som attackerar mänskligheten är kul, så enkelt är det!

Och det är väl just det man får det den här filmen som – en kul grej! Ingen har dött av lite underhållande B-action. Men man ska vara på det klara med vad det är för en film. Den lämpar sig säkerligen inte för alla, inte ens om man skulle vara fanatiskt intresserad av allt som har med Herman Melvilles roman att göra. Jag har inte läst den men jag känner till så mycket att jag inser att det finns några direkta citat här och där i filmen. Ett kul grepp tycker jag! I synnerhet eftersom filmer verkligen inte gör anspråk på att vara något tung mästerverk med djupa karaktärer eller intelligent dialog!

Davids kamp mot Goliat.

Valen får tag i en U-båt

Barry Bostwick spelar rollen som Ahab och jag tycker han gör det bra. Man får som sagt vara på det klara med vad det är för en film och då gör det inte så mycket om det blir lite kantigt och ”cartoonish” som man säger på amerikanska. Finns det något svenskt motsvarande begrepp? Jag vet inte men det är onekligen inget större djup i någon av karaktärerna. Det gör å andra sidan filmen lätt att se och man behöver inte vara särskilt engagerad för att låta sig underhållas.

Renée O'Connor

Även Renée O’Connor medverkar som valexpert och jag tycker även hon passar bra in i produktionen. Handlingen är som sagt förlagd till nutid vilket öppnar för möjligheterna att ha med en valexpert, något som känns lite konstigt om man strikt skulle följa den litterära förlagan. Förresten blir jag oerhört sugen på att läsa den bara för det! Hur det går tänker jag inte avslöja men jag tror att man följer boken ganska bra på ett par punkter i alla fall.

Jag inser att jag är en aning kontroversiell när jag delar ut mitt betyg till den här filmen men jag kan helt enkelt inte låta bli att spegla det i underhållningsvärdet jag får ut. Ibland är det viktigare än allt annat och jag är också beredd att ta fajten, det vore ju inte första gången som det dyker upp arga mejl som bestämt hävdar att jag har fel i min bedömning, att jag är döv och blind eller att jag helt enkelt inte borde skriva om de filmer jag gör överhuvudtaget.

7/10

Jodå, visst är det storlek det handlar om!

En helikopter flyger lite för nära.

Alla effekter är inte logiska...