Recension: Dinner for Schmucks – 2010

Faktiskt en ganska underhållande film trots sina sentimentala premisser. Handlingen i korthet går ut på att Tim ska hitta en så konstig människa som möjligt att ta med sig till en middag med chefen. Det är hög prestige att ta med sig ”vinnaren” det vill säga den som är mest udda och i Tims fall är det frågan om att få en befordran eller inte. Han stöter ihop med Barry som gör kända motiv som nya med möss…

Det finns inte mycket utrymme för överraskningar men det är som sagt en oväntat underhållande film. Barry, som spelas av Steve Carell, är helt ute i det blå men han har ändå en medvetenhet om att han är oerhört udda. Han både inser sin ”dumhet” och inte kan man säga. Att Tim (Paul Rudd) till slut kommer att få nog av hela spektaklet och istället bli vän med Barry är tydligt men komplikationerna som leder dit är kul. Det kunde kanske ha varit lite mera galet för att bli ännu bättre men å andra sidan finns det en charm i att man är lite återhållsam också. Slutet är förstås sockersött…

I komplikationerna finns ett förhållande mellan Tim och flickvännen Julie (Stephanie Szostak) som med Barry inblandning verkligen går på kryckor. Hur detta kommer att sluta är inte heller svårt att räkna ut men alldeles oavsett detta är det en trevlig film som underhåller hela tiden och som helst klart tål att ses igen någon gång i framtiden!

7/10

Recension: Dark Island – 2010

På en avlägsen ö försiggår ett experiment som kanske inte är så lyckat som uppdragsgivarna önskar. Faktum är att det hela misslyckas så kapitalt att man tvingas sätta in en räddningsstyrka för att ta till vara så mycket som möjligt av experimentet innan både det som finns kvar och personalen på ön, förintas. Men allt är förstås inte som det först verkar vara. Teamet som skickas in kommer inte alls från företaget utan är ett eget initiativ från forskaren som påbörjade utvecklingen av det hiskeliga vapnet. Och han är egentligen inte alls där för att rädda någon eller något utan för att ställa allting till rätta genom att fasa in ett ”motgift” i hela processen.

Det blir en rafflande kamp mot klockan där ingen kan vara riktigt säker på vem den andre är eftersom alla tycks ha hemligheter för varandra. Till slut är handlingen fylld av så mycket twists att jag till slut blir riktigt överraskad av upplösningen. Det tillhör inte vanligheterna och är kul! Jag gillar när man blir överlistad! Skådespelarna är inga höjdare tyvärr och detta drar ned behållningen en smula. Ibland funkar det bra medan det ibland blir allt för överspelat och/eller flegmatiskt. Däremot så är själva monstret, eller vad man ska kalla det för hur grymt som helst! Det består egentligen av rök, men det funkar oerhört bra i sammanhanget. Det är riktigt spännande när teamet blir jagade faktiskt. Helt otroligt att ett så enkelt trick kan vara så effektivt egentligen!

Men man får ta det onda med det goda och konstatera att man inte kan få allt. Det man förlorar på gungorna tar man till viss del igen på karusellen men det blir ändå inte mer än godkänd totalt sett för rullen som helhet.

5/10

Recension: Madhouse – 2004

Jag undrar hur många filmer det egentligen är som bär det här namnet? Det måste vara en hel del men så är det också ett synnerligen intressant ämne det här med det mänskliga psyket. I just den här filmen handlar det om en nykomling som kommer till mentalsjukhuset för att praktisera. Undan för undan märker han att allt inte står rätt till och när han föreslår förändringar blir det kalla handen. När flera mord på personalen sker dras han in i en härva där man inte kan vara sker å någonting, inte ens sig själv. Ingen går att lita på och hans syner av en liten pojke som irrar omkring på sjukhuset blir allt starkare. Han upptäcker också en anförvant i cell 44 på avdelningen för de allra sjukaste och farligaste patienterna. Det är här alla svaren finns men hur ska man få fram dem ur den slipade patienten?

Faktiskt är det här en ganska spännande film! Det faktum att min gamla favorit Lance Henriksen medverkar i en mindre roll som sjukhusets chefspsykolog eller vad det heter, gör det hela heller inte sämre. Det finns hela tiden en spänning och en misstro mot vilka det egentligen är som är de sjuka, de intagna eller personalen. Kanske finns det inga helt friska människor alls i filmen?

Men tyvärr har jag numera sett lite för många filmer med twists av just det slaget – att man inte kan vara säker på vem som är frisk eller inte, att jag inte blir direkt överraskad av resultatet i slutändan. Faktum är att jag såg det ganska tydligt långt innan filmen var slut även om man förstås aldrig är helt säker på sin sak. Tråkigt men sant! Det är dock en film som duger att ses och det är underhållade 90 minuter. Lite tappar den framåt slutet när allt blir allt för uppenbart och till slut avslöjas. Varför kan man inte göra lite mer komplicerade slut än de allra enklaste?

6/10