Recension: Dark Island – 2010

På en avlägsen ö försiggår ett experiment som kanske inte är så lyckat som uppdragsgivarna önskar. Faktum är att det hela misslyckas så kapitalt att man tvingas sätta in en räddningsstyrka för att ta till vara så mycket som möjligt av experimentet innan både det som finns kvar och personalen på ön, förintas. Men allt är förstås inte som det först verkar vara. Teamet som skickas in kommer inte alls från företaget utan är ett eget initiativ från forskaren som påbörjade utvecklingen av det hiskeliga vapnet. Och han är egentligen inte alls där för att rädda någon eller något utan för att ställa allting till rätta genom att fasa in ett ”motgift” i hela processen.

Det blir en rafflande kamp mot klockan där ingen kan vara riktigt säker på vem den andre är eftersom alla tycks ha hemligheter för varandra. Till slut är handlingen fylld av så mycket twists att jag till slut blir riktigt överraskad av upplösningen. Det tillhör inte vanligheterna och är kul! Jag gillar när man blir överlistad! Skådespelarna är inga höjdare tyvärr och detta drar ned behållningen en smula. Ibland funkar det bra medan det ibland blir allt för överspelat och/eller flegmatiskt. Däremot så är själva monstret, eller vad man ska kalla det för hur grymt som helst! Det består egentligen av rök, men det funkar oerhört bra i sammanhanget. Det är riktigt spännande när teamet blir jagade faktiskt. Helt otroligt att ett så enkelt trick kan vara så effektivt egentligen!

Men man får ta det onda med det goda och konstatera att man inte kan få allt. Det man förlorar på gungorna tar man till viss del igen på karusellen men det blir ändå inte mer än godkänd totalt sett för rullen som helhet.

5/10

Recension: Madhouse – 2004

Jag undrar hur många filmer det egentligen är som bär det här namnet? Det måste vara en hel del men så är det också ett synnerligen intressant ämne det här med det mänskliga psyket. I just den här filmen handlar det om en nykomling som kommer till mentalsjukhuset för att praktisera. Undan för undan märker han att allt inte står rätt till och när han föreslår förändringar blir det kalla handen. När flera mord på personalen sker dras han in i en härva där man inte kan vara sker å någonting, inte ens sig själv. Ingen går att lita på och hans syner av en liten pojke som irrar omkring på sjukhuset blir allt starkare. Han upptäcker också en anförvant i cell 44 på avdelningen för de allra sjukaste och farligaste patienterna. Det är här alla svaren finns men hur ska man få fram dem ur den slipade patienten?

Faktiskt är det här en ganska spännande film! Det faktum att min gamla favorit Lance Henriksen medverkar i en mindre roll som sjukhusets chefspsykolog eller vad det heter, gör det hela heller inte sämre. Det finns hela tiden en spänning och en misstro mot vilka det egentligen är som är de sjuka, de intagna eller personalen. Kanske finns det inga helt friska människor alls i filmen?

Men tyvärr har jag numera sett lite för många filmer med twists av just det slaget – att man inte kan vara säker på vem som är frisk eller inte, att jag inte blir direkt överraskad av resultatet i slutändan. Faktum är att jag såg det ganska tydligt långt innan filmen var slut även om man förstås aldrig är helt säker på sin sak. Tråkigt men sant! Det är dock en film som duger att ses och det är underhållade 90 minuter. Lite tappar den framåt slutet när allt blir allt för uppenbart och till slut avslöjas. Varför kan man inte göra lite mer komplicerade slut än de allra enklaste?

6/10

51 aka Area 51 – 2011 - Det hemligaste av områden..

Äntligen är allt hysch hysch historia när det gäller area 51. Några journalister släpps in på området och överste Martin visar den omkring på området. Det är där för att få se alla hemligheter och för att en gång för alla slå sönder alla rykten om att det finns utomjordingar gömda på forskningsbasen. Men riktigt så enkelt är det inte. Naturligtvis har myndigheterna inga planer på att avslöja mera än vad som gynnar de egna intressena. Visningen är enbart till för att manipulera pressen och skapa skriverier om sådant som man vill ska komma ut. Det är helt enkelt lite propaganda avsedd för fienden. Självklart går det åt helvete och journalisterna får se mer än vad som är meningen – mycket mer!

Överlag en ganska underhållande film från Sy-Fy. Monstren, för det handlar om utomjordiska varelser som närmast kan liknas vid monster, ser riktigt välgjorda ut även om deras uppenbarelse och ser lite tramsig ut. Det känns lite som att man har försökt göra filmen lite matinévänlig och hållit igen på sådant som kunde gjort filmen till en riktig kioskvältare! Men det blir som sagt lite återhållsam sci-fi istället. Man har inte dragit sig för att låna från andra mer kända filmer heller, som Alien. Det är väl ingen fullskalig rip-off kanske men det är tillräckligt mycket för att man ska känna igen några scener här och där.

Men det är som sagt underhållande. Det är hjärndöd science fiction-action som man inte behöver engagera sig så mycket i. Det märks att det är en publikfriande produktion. Det är faktiskt nästan ett skolexempel på en sådan, man har lyckats perfekt med att väva in rätt scener. Det är inte direkt spännande men det var kanske inget man hade räknat med heller. Men underhållande för stunden är det! Förresten så medverkar Bruce Boxleitner som överste Martin.

                           

6/10