Frost – 2013 – Hade enbart animationer varit tillräckligt…

Vi är nog många som har sett trailern till den här filmen och riktigt rålängtat efter den. Ni vet den med snögubben som jagar sin egen morotsnäsa för att inte renen ska få tag i den och äta upp den. Scenen utspelar sig på en frusen sjö och är hur rolig som helst. Den andas verkligen potential! Döm därför min förvåning när den scenen inte finns med i filmen! Det är enbart en trailerscen och inget annat. Filmen handlar inte alls om en snögubbe även om sagda varelse faktiskt finns med i historien. Det handlar dock högst om en komisk sidekick och inget annat.

Istället tar en helt annan historia form, en historia som tydligen bygger på HC Andersens Snödrottningen. Jag är inte särskilt bekant med berättelsen men det visar sig snabbt att det är samma gamla historia som berättats tusen och åter tusen gånger förr. Det är en berättelse om vänskap, syskon emellan, som till synes går i kras. Naturligtvis är det bara som det ser ut från utsidan eftersom de båda prinsessorna till slut ställer upp för varandra så hälften kunde vara nog. Allt går egentligen bara ut på att skydda den andre från det hemska som kan hända om de magiska krafterna slipper lös.

Elsa är den äldre av dem. Redan som liten har hon magiska krafter att bilda is och snö. Hennes yngre Anna syster tycker att det är skithäftigt och vill hela tiden leka och bygga snögubbar. I alla fall tills den dag då hon träffas av magin och faller i koma. Med hjälp av trollen överlever hon men man beslutar att radera hennes minne av händelsen och isolera Elsa så mycket det går för att skydda både henne och Anna. Åren går och Elsa ska krönas till drottning. Vad händer om inte att krafterna släpps lösa?! Inte oväntat. Det som sedan sker är historieberättande enligt mall 1A.

Animationerna är fantastiska! Det är filmens stora behållning. Det är förstås inte i klassisk Disneystil men det är snyggt och jag skulle nästan hellre jämföra det med pixarfilmerna. Blu-ray utgåvan har en enorm lyster som brukligt är så det finns i alla fall inget att klaga på där.

Däremot är det på tok för mycket sång och musik. Det är visserligen bra låtar och jag gillar speciellt duetter där den ena sjunger om en sak och den andra om något helt annat. Gärna med helt omvänd betydelse. För min del tittar jag alltid på de här filmerna på svenska. Jag vet inte varför, det har bara blivit så att animerade barnfilmer blir på svenska. I rollerna hittar vi Mimmi Sandén, Annika Herlitz, Sebastian Karlsson, Erik Segerstedt, Nassim Al Fakir och Claes Månsson i de stora rollerna. På engelska pryder Kristen Bell rollistans högsta topp.

Det är inget fel på insatserna, verkligen inte på animationerna, och utförandet egentligen. Det är bara en film som utgav sig för att vara något annat i trailern. Lite väl tråkig och uttjatad historia som faller platt påverkar förstås mycket. Hade enbart animationer varit tillräckligt hade den varit mästerlig men nu blir det istället en ganska stor besvikelse.

5/10

 Bilder: © Disney

Cannibal Women in the Avocado Jungle of Death – 1989

Det här är en film som jag haft på ”vill se” listan i många år. Kanske beror det på den fantastiska titeln, vad vet jag? Kanske beror det på att man inkluderat ordet ”Cannibal”. Hur som helst har jag inte hört mycket gott om filmen. Den ska inte alls motsvara förväntningarna hos dem i min bekantskapskrets som har sett den. Frågan är bara vilka förväntningar på en film med en sådan titel man bör ha?

För min egen del, efter att ha läst filmens synopsis, trodde jag att det var en film med kannibaltema. Jag förväntade mig amazonkvinnor och jag förväntade mig en hel del våld och en smula sleaze. Det handlar trots alls om hur de amerikanska myndigheterna får en framstående etnolog att söka efter en mytomspunnen stam – Pirayakvinnorn. Dessa lär enligt legenden äta upp sina män efter fullbordat samlag, likt den svarta änkan hos spindlarna.

Det som följer är absolut inte seriöst menat som jag trodde. Det hade på något sätt varit roligare om filmen hade varit allvarligt menad och fallerat på kalkonvärden. Fast det är en underhållande film ändå. Det är uppenbart en film menad som komedi, vilket jag inte hade räknat med, som driver med könsrollerna. Eller rättare sagt med de som till varje pris vill banda in könsrollsdebatten i alla frågor. Jämställdhet är förstås den rätta vägen men ibland kan det bli lite löjligt att debattera om det. Män och kvinnor är inte lika, så är det bara.

På något sätt finner jag det vara en drift med Indiana Jones filmerna. Det är i alla fall den typen av äventyr det bjuds på. Fast med tanke på humorn kanske Allan Quartermain-filmerna känns mer adekvata som jämförelse. Det är ibland lite på gränsen av för tramsigt när det gäller slappstick och sådana saker men jag tycker att karaktärerna funkar ganska bra trots allt. Shannon Tweed spelar det som får betraktas som huvudrollen, den intellektuella etnologen som visserligen är feminist men som inte vill utrota männen från mänskligheten och som inte har något intresse av att höja kvinnorna till en nivå över männen.

Med på sin expedition har hon Jim som spelas av Bill Maher och är en riktig chauvinist. Fast ska sanningen fram så är han inte riktigt så tuff som han tror att han är. Det känns också som att han vet att han inte lever upp till de manliga förebilder han säger. Han är egentligen ett stort skämt och en toffel. Slutligen har vi Bunny som liksom namnet insinuerar är en blåst blondin. Hon gestaltas av Karen M. Waldron. Det är en härlig trio som i sig driver med allt vad könsroller heter samtidigt som de personifierar den och ironiserar sig över den. Bland Pirayakvinnorna finner vi Adrienne Barbeau som ledare. Hon är riktigt bra i filmen och jag har förresten inget emot de andras insatser heller. Det är bara om man prompt måste ta filmen på allvar som man kan reta sig på överspel etc. Jag tror dock att den ser sig själv med en ganska stor glimt i ögat.

Det kunde ha blivit en riktigt smart film om manuset hade varit lite mera genomtänkt. Nu blir det mest en humoristisk avokadosoppa av den. Hade man bara vetat var man skulle sluta skämta och lägga in ett och annat allvarligt inlägg i debatten istället…

5/10

Killer Mountain – 2011 – en produktion från SyFy

Regi: Sheldon Wilson

Äventyr/Fantasty

För att rädda en tidigare expedition av bergsklättrare fixar man så den beryktade Ward leder räddningsuppdraget. Detta trots att han sedan länge är pensionerad från all klättring. Han har helt enkelt inte den fysiska kapaciteten längre. Det tycker han själv i alla fall. Men alldeles oavsett om han egentligen borde kunna leda en expedition klättrare, han är inte den smalaste klättraren i världshistorien, så ger de sig i alla fall iväg.

Men allt är förstås inte lika enkelt som man först trodde. Det visar sig att de inte är ensamma på berget. Där finns också något som väl närmast kan liknas vid en drake som skyddar bergets hemlighet kan man säga. För det som företaget som påstår sig bedriva är kanske inte medicinsk forskning trots allt. Man är på jakt efter någonting helt annat och som en gång har siktats i just dessa berg. Nämligen en mytomspunnen plats kallad Shambala där allting blir frid och fröjd. Allt makt och rikedom ska tillkomma den som finner platsen eller nåt sånt.

Jag hade aldrig hört talas om denna myt tidigare men liksom man i filmen jämför med Shangri-La så kan jag också göra det. Helt enkelt en plats där alla bekymmer försvinner och som existerar enbart i myterna. Man kan väl säga att letandet är lite som att söka efter den heliga graal, det är sökande för sökandets skull inte för att finna platsen i sig utan för att tillgodogöra sig visdomen av den.

Man ska vara på det klara med att det rör sig om en produktion från SyFy. Det betyder att man kanske får räkna med en del konstigheter. Personligen tycker jag det funkar förvånansvärt bra även om det finns vissa blundrars här och där som i alla fall inte jag kan förklara logiskt. Men skådespelarna är helt ok och historien i sig är det inget fel på heller. Jag kan inte ens påstå att det är fel på de drakliknande varelser som finns på berget. Det är en hyggligt underhållande film och inget mer. Ta den för vad den är!

5/10