Recension: Hanger - 2009

Hanger

Regi: Ryan Nicholson

2009

Horror

För arton år sedan föddes en pojke för att slängas i en sopcontainer för att dö. Hans mamma vara en hora som enligt sin hallick inte var till någon nytta längre eftersom hon var gravid, ingen var helt enkelt villig att betala för att sätta på henne längre. Denna hallick tog saken i egna händer och bestämde sig för att abortera horans ofödda barn med en trådgalge. Tyvärr bar det sig inte bättre att hon inte överlevde ingreppet – och barnet? Ja, det lyckades på något sätt överleva och togs om hand av en uteliggare. Nu, efter arton år, är det dags för hämnd…

I Gutterballs, som jag skrev om för ett tag sedan, snålades det inte på könsdelar, åtminstone inte av det manliga slaget och här är det inte sämre. Kanske beror det på att samme man – Ryan Nicholson ligger bakom jag vet inte. Det verkar inte helt osannolikt att han gillar arr ha med den typen av sleaze i sina filmer i alla fall. Här är det väl inte så mycket manliga könsorgan kanske, men ett par scener med kvinnliga finns det. Huruvida ett par av dem är fejkade med latex ska jag inte spekulera i, men det ser i alla fall mycket trovärdigt ut! Och i ett par hetande onaniscener är det ingen tvekan!

Filmens tema är onekligen sexuellt, även om det inte hade behövt vara det. Det finns ju gott om andra filmer med hämndtema som fungerar alldeles utmärkt utan att behöva ta till könsdelar för att göra sig intressanta. Men samtidigt så representerar det någonting lite ovanligt och det gör också att det tillförs en del charm till filmen. Skådespelarna är ganska dåliga överlag men det finns något visst över de skruvande karaktärerna som är tilltalande. Flera av dem är vad jag skulle kalla för mentalt efterblivna och det gör att dialogen blir ganska kul. De diskuterar pornografi med varandra och delar upp den i olika kategorier. De jobbar på en sopstation och hittar de sådant som tilltalar den ene så ska han ha det, medan den andre tar han om det som tilltalar honom.

Ett par riktigt grova perversioner finns också i filmen, riktigt äckliga sådana faktiskt, även om det här i sig inte är en särskilt grisig film. Man ryggar tillbaka lite och har lite svårt att se på faktiskt. Det betyder en del när det kommer från en luttrad filmrecensent som är van vid att kolla på annorlunda rullar där den typen av inslag inte är helt ovanliga.

Som helhet betraktad är jag nöjd! Det är inget mästerverk men den klart bästa filmen av Ryan Nicholson som jag har sett så långt. Det ska bli skoj att se om han kan ta ut svängarna ännu mer i framtiden. Det känns som om det här är en filmskapare som jag framledes kommer att ha en mycket god relation till. Jag hoppas i alla fall på det bästa!

The Whisperer in Darkness - 2011 - HP Lovecraft filmatisering

The Whisperer in Darkness

Regi: Sean Branney

2011

Horror/Sci-Fi

Professor Wilmarth debatterar med den berömde författare Charles Fort om det övernaturligas existens. Wilmarth är av den uppfattningen att det som inte går att bevisa faktiskt inte heller finns medan motståndarsidan hävdar något helt annat! Wilmarth, som är folklorist hävdar att det finns mycket lite sanning bakom de sägner som nu verkar ploppa upp i Vermont som riktiga händelser. Allt avfärdas till han träffar på George Akeley som lägger fram fotografier som påstås bevisa ”någots” existens. Wilmarth är ännu inte övertygad och har redan sedan länge brevväxlat med George far, Henry. Påståendena har över tid blivit värre och värre och till slut råder det ingen annan bot än att åka och träffa honom. Vad är det egnetligen som pågår och vilka mystiska varelser tillhör egentligen den märkliga fotavtrycken på fotografierna. Professor Wilmarth ska snart bli varse sanningen.

Jag är en stor beundrare av HP Lovecrafts verk, liksom de flesta skräckfilmsfans verkar vara. Det är trots allt en författare som inte bara har stått för nyskapelse inomskräck och science fiction genren utan som också har ett otal berättelser i sin portfolio. Just därför måste jag inleda med att be om ursäkt för min beskrivning av filmens synopsis ovan, den gör verkligen inte handlingen rättvisa. Jag simplifierar grovt för att jag överhuvudtaget ska få plats med det på rimligt utrymme.

Hur som helst kan jag inte minnas att jag har läst just den här novellen, jag tror inte den finns med i Vertigos Skräcknoveller av författaren även om det finns en hel del matnyttigt i den annars. Jag ska inte ta gift på något och får kolla när tillfälle ges men jag minns i alla fall inte att jag skulle ha läst den. Men alldeles oavsett detta får jag intrycket av att det är en filmatisering som ligger väldigt när den litterära förlagan. Det är liksom en aura av Lovecraft över det hela och jag vet inte riktigt vad det är som gör det. Kanske är det noirkänslan i den berättade historien, en berättarröst behöver förstås inte per automatik betyda att det är frågan om noir i någon form men här blir det lite pastisch av det hela i alla fall.

Filmen är gjord i svartvitt om nu någon skulle hoppa över filmen av den anledningen. Själv anser jag att det förhöjer stämningen i just den här filmen även om jag inte tycker att det är ett grepp som ska användas allt för ofta. Det kan lätt urvattnas. Men här funkar det bra och känslan av att det egentligen är en film från 40- eller 50-talen är överhängande. Det är nästan helt övertygande och då gäller det inte bara det tekniska aspekterna utan även sådana saker som skådespelarstil till exempel. Man har inte lurat sig själva med att göra en svartvit film och struntat i det som finns runt omkring utan går hela vägen och skapar en fantastisk illusion faktiskt. Den är nästan fulländad!

Jag säger nästan för det är något som gör att jag inte riktigt köper konceptet som äkta. Jag vet inte vad det är, delvis är det förstås eftersom jag vet att det är en tämligen nyproducerad film och det kan också vara att det faktiskt ser för bra ut. Det är inget som stör mig och det är heller inte förrän framåt slutet, när vi får se varelserna, som man önskar att man hade lämnat mera åt fantasin. Lovecraft själv var ju en mästare på det, att beskriva utan att beskriva, men i filmvärlden är det förstås annorlunda. Något måste man visa för att det ska fungera och måste man så måste man och med det i bakhuvudet har man lyckats riktigt bra!

Jag önskar att jag fick chansen att se fler nyproducerade filmen baserade på HP Lovecrafts verk som håller så här hög klass och som faktiskt har en Lovecraftsk känsla över sig. För det här är riktigt bra! Matinékänslan är också mycket mycket bra! Så värst skrämmande är kanske inte filmen men det är å andra sidan mer en science fiction rulle än en skräckfilm tycker jag.

8/10

Recension: Hands of Steel - 1986

Hands of Steel

Regi: Sergio Martino

1986

Action/Sci-fi

Alltsammans börjar med ett mord på pastor Arthur Mosely (Franco Fantasia). Mördaren råder dock inte över sina handlingar utan är programmerad att utföra dådet enligt instruktioner. Han är 70 procent maskin och bara 30 procent människa men 100 procent dödsmaskin. Det är åtminstone vad hans ”tillverkare/utvecklare” tror. Men sanningen är den att någon gjorde ett fatalt misstag under processen och att Paco Queruak (Daniel Green), som han heter, har mer mänsklighet kvar än vad någon kunnat ana. Han misslyckas därför med sitt uppdrag och blir själv ett villebråd. Nu är både stormagnaten Francis Turner (John Saxon) som ligger bakom alltsammans och FBI ute efter honom. Han måste fly och söker en fristad hos den vänliga Linda (Janet Ågren). Men tiden hinner snart ifatt honom och han måste kämpa för sin egen och för Lindas överlevnad.

Det tar förvisso några scener innan insikten är helt klar, men det här är en stenhård film! Det råder ingen som helt tvekan om det. Den är fylld med machotestosteron till den mildra grad att rummet nästan börjar lukta lite illa när man tittar på filmen. Det är absolut inget negativt det betyder bara att filmer når igenom TV-rutan på ett ovanligt bra sätt. Det är mycket underhållande att se på även om manuset är taffligt och skådespelarna spelar över en smula.

Men att spela över behöver heller inte det vara något negativt, inte om man är medveten om det i själva filmskaparprocessen, och det upplever jag att Sergio Martino har varit i det här fallet. Det gör inget att George Eastman spelar över som han gör, det ger bara lite extra höjd åt filmen och han är ju för övrigt riktigt fabulös på det han gör! Är han Italiens svar på Charles Bronson? Och faktum är att det skådespelarmässigt fungerar ovanligt bra. Jag är väl inte riktigt förtjust i John Saxons insats men han har ändå en mindre roll och kan lätt ignoreras.

Nej, det mest intressanta är filmens futuristiska handling, den ska ju utspela sig 1997, ett årtal som vid filmens skapelse låg några år framåt i tiden. Hmm… Låt oss säga att 1997 inte riktigt såg ut på det sättet, men en del gissningar har de lyckats rätt bra med! Intressant är också machomaktkampen mellan filmens huvudroll Paco (Daniel Green) och George Eastmans Karaktär Raoul. Vad kan vara mer macho än armbrytning? Synnerligen underhållande!

Det är inte svårt att uppmärksamma likheterna med James Camerons The Terminator från 1984, filmen där Arnold Schwarzenegger fick sitt definitiva genombrott. Och om man tar en av filmens alternativa titlar – Return of the Terminator, med i beaktandet står saken helt klar! Det är fullständigt uppenbart att det kommit inspiration från just den filmen när denna skapades, men det gör ingenting. Det är underhållning och det är det viktigaste. Om man sedan har kopierat någon enstaka scen är mindre viktigt. Förresten så finns det en ganska tydlig referens till Ridley Scotts Blade Runner också! Men jag ser detta mer som en hommage än som ren stöld! Kort och gott en kul och underhållande film, precis så som det ska vara!