A Horrible Way to Die
Regi: Adam Winegard
2010
Thriller
Sarah har ett
mörkt förflutet, hon har flyttat till en
ny stad och försöker hålla det som har varit bakom sig. Hennes alkoholproblem
är under behandling och hon går med jämna mellanrum på AA-möten. Där träffar
hon Kevin, som hon inleder en affär med. Allt tycks för en gång skull gå hennes
väg – ända tills hennes före detta pojkvän rymmer från fängelset. Det är inte
vilken pojkvän som helst heller. Garrick Turrell är en av landets värsta
seriemördare, som Sarah till råga på allt hjälpte till att sätta dit. Nu är han
på fri fot och på jakt efter henne. Hon berättar sina innersta hemligheter för
Kevin som lovar att hjälpa henne. De ger sig av för att gömma sig i hans
föräldrars stuga. Men är hon säker där, kommer Garrick att hitta henne?
Förutom att det är en grymt lockande titel och ett inte
helt fult omslag hade jag verkligen ingen koll på den här filmen. Handlingen,
som jag beskriver betydligt utförligare här ovan, var oerhört luddig och gav
egentligen inte många ledtrådar om vad det egentligen var för en film.
Den är väldigt trögstartad, det dröjer länge innan det
händer något intressant överhuvudtaget. Och när det väl händer något sägs det
inte rakt ut, man får gå som katten kring het gröt och fundera på om man har
rätt i sina antagande och misstankar eller inte. Jag vill inte påstå att det
var enkelt att räkna ut hur det låg till men ledtrådarna längs vägen fick i
alla fall mig att misstänka något som liknade slutupplösningen. Kanske inte
exakt på pricken men i alla fall i stora drag. Det är i sig inget fel för det
är onekligen en gruvlig film om man ser den som en helhet, tyvärr dröjer det
lite för länge innan man kommer till själva poängen så att säga.
Men det är onekligen stabilt skådespel, de stora rollerna
sköter sig bra och några mindre roller finns knappt. Eller, det är klart det
gör men de är antingen så små och obetydliga att de är att betrakta som
statister eller så lägger man inte märke till dem när de smälter in så bra i
filmens naturlighet.
Seriemördaringrediensen är självklart intressant för en
sådan som mig. Jag gillar att försöka förstå hur en psykopatisk seriemördare
fungerar och det är alltid lika fascinerande att se med vilken kyla och total
avsaknad av empati de utför sina dåd. Ändå är det mest en bihandling, eller man
kanske ska kalla det för en parallellhandling egentligen eftersom de för eller
senare kommer att korsas. Garrick
kommer närmare och närmare Sarah som
till slut måste fly med sin nya kärlek, vars liv också är i farozonen.
Själva upplösningen är fräsch och känns faktiskt inte
uttjatad vilket allt för ofta verkar vara fallet, men vägen dit är allt för seg
och lång trots att filmen inte är en och en halv timme lång. Jag blir nyfiken
på vad som tidigare kommit från Adam Winegard men hittar ingen jag fattar
intresse för. Däremot hittar jag ett par kommande filmer som jag hemsk gärna
vill se, hoppas att jag får möjlighet att göra det också!
